Fibes, Oh Fibes! på Liseberg

Liseberg, 3 juli: Fibes, Oh Fibes! spelade en bunt låtar från kommande albumet "1987", och jag blir oerhört peppad, för de lät fantastiskt!

Nille

Edvin med brutet ben. Han hade en liten fanclub med skyltar med texter som "Indie-E" på främsta raden.

Min svåger Chris, som en sur granne kallat "Stjärnan" i ett blogginlägg. Jag är i alla fall stolt över att vara nästan-släkt med en stjärna som gjort en hit som "Love Child" (ihop med resten av bandet):

This Is Head, Debaser Malmö 10 juni

Lyssna här.

90-talet

Har just sett Henrik Schyfferts "The 90's - ett försvarstal" på SVT. Nån gång ska jag ta tag i att skriva om mitt indie-90-tal, men tills dess: en av världens bästa låtar nånsin, där håller jag med Schyffert.

En legend har tystnat

Foto: Per-Anders Jörgensen

I måndags dog musikskribenten Lennart Persson, bara 58 år gammal, efter ett extremt snabbt cancerförlopp.
Jag kände inte Lennart personligen, och jag har i ärlighetens namn inte läst så mycket av det han skrivit de senaste åren eftersom vi har olika musiksmak, men ändå berördes jag djupt av beskedet om hans död. Lennart Persson är ett namn som alltid har funnits i musiksverige sedan jag började intressera mig för musik - och mycket tidigare än så, han startade sitt första fanzine Larm redan på 70-talet. Jag hatar att påminnas om dödlighet, och jag hatar att så många av de bästa dött alldeles för tidigt. Lennart lämnar ett stort hål efter sig.

Eländet med distansförhållande

En fantastisk version av en fantastisk låt; Jonathan Johanssons "Aldrig ensam". I min tolkning beskriver refrängen eländet med distansförhållande perfekt - lyssna på hans betoning av ordet ensam. "Aldrig aldrig eensam, alltid ennsam". Man är inte 1-sam, för man är i tvåsamhet, men man är ändå alltid ensam.
Jonathan: extremt trolig etta på årsbästalistan 2009.

Bästa Marit Bergman

Jag har varit väldigt förtjust i Marit Bergman sen hon släppte sin första solosingel "Waste More Time", och intervjuade henne för Fozzie runt första skivan "3am Serenades". Nu jobbar jag med henne, som hennes Key account manager för hennes hemsida med prenumerationstjänst (www.maritbergman.net) på Mubito.
Det har varit roligt att följa Marit genom karriären, för jag tycker hon har förändrats jättemycket; från indie-Marit till sofistikerade Marit, som jag såg på Victoriateatern i Malmö i fredags. Det var bara hon och en flygel, och en väldigt skön närvaro - jag har hört berättelserna om Eva Röse och Eva-Röse och popstjärnan hon hade en crush på några gånger nu (jag har sett henne live inte mindre än 5 gånger det senaste året), men det gör inget; det är lika kul varje gång, för Marit har en förmåga att komma nära sin publik.
Marit är helt enkelt grym, och jag hoppas jag kan fortsätta jobba med henne länge länge till.

En liten snutt av "1985", som hon släppte genom prenumerationstjänsten.

Och "Boom Boom". Den är b-sida på "Can I Keep Him?"-EP:n, men jag hade helt missat hur bra den var tills jag hörde den live i Varberg i augusti. Nu är den en av mina absoluta favoritlåtar med Marit - även om "Waste More Time" alltid kommer vara bäst, för det var den jag hörde först.

Cilihili

Cecilia Nordlund (ex Souls och Monkeystrikes) gör nu solokarriär under namnet Cilihili. På releasepartyt för solodebuten i Stockholm premiärvisade hon nya videon till "Happy Without the Boy" där Anette Kullenberg medverkar. Kolla också in Cecilias hemsida, som mitt jobb har gjort, här.


De hade finaste liveshowen med små filmsnuttar om tantdrakar mellan låtarna, och alla i bandet hade tyllblommor runt huvudena, utom Cecilia, som fick se lite mer normal ut med bara blommor i håret. Killen i blå blomma i bakgrunden heter Magnus och brukar även spela med Cardigans. Han klädde väldigt fint i sin blomma.


Cecilias notställ med finaste utsmyckningen.


Inte så bra kvalitet på filmen förstås, men det får duga. Party!


Och en snutt av "Helsingborg", som Cecilia skrev till en teaterföreställning i Malmö för några år sen - en av mina favoritlåtar.

Timo i Malmö - igen

Igår var Timo Räisänen på KB i Malmö igen. Jag har bloggat honom förr, men... jag gillar ju honom. Det var annorlunda igår dock; det var bara Timo och keyboardisten/producenten/högra handen Hans Olsson Brookes på scen, och de körde mest låtar från förra årets coverskiva "... And Then There Was Timo". Vad som var som vanligt ändå var den villkorslösa kärleken från oss i publiken till dem uppe på scen.


"Come Sunshine", med en av mina favorittexter.


Efter spelningen fick Timo och Hans champagne av KB. Så borde varje spelning sluta. :)

Jonathan Johansson och Gustaf Spetz

Debaser Malmö, 12 februari: Gustaf Spetz, f.d. sångare i Eskju Divine, och Jonathan Johansson.
Hade lyssnat lite på båda på Myspace före spelningarna och var rätt peppad, men båda var ändå bättre än jag förväntat mig. Kvällens finaste stund var när hela Gustaf Spetzs band klappade händerna i en låt, som jag tyvärr inte minns vad den heter.
Köpte båda skivorna efter gigen, och är glad att jag blev entusiastisk över ny musik igen.


Gustaf


Jonathan med band


Jonathan


Jonathans hit En hand i himlen

Kom på vem det är jag tyckt att Jonathan Johansson är lik: han är lik Martin Hederos (bl.a. Soundtrack Of Our Lives). Jag gjorde en gång bort mig för Martin Hederos; jag var på väg i bil från min lägenhet i Hägersten, och körde förbi en kille som jag fick för mig var Claes från gamla indiebandet The Varlets (de enda som möjligtvis läser den här bloggen som kan veta vilka de var är mina gamla Kalmar nationsvänner - Anders? Martin?), så jag tvärnitade, eller om jag till och med backade, vevade ner rutan... och insåg: det där är inte Claes, det där är Martin Hederos, som är ganska känd och som jag inte känner alls... Lagom pinsamt. Fast jag tror det löste sig rätt okej, för han kände vagt igen mig från nånstans, men ändå.
På spelningen stod jag snett bakom en man som Tom gissade på var Jonathans pappa (det bekräftades när Jonathan frågade var hans mamma var och den jämnåriga kvinnan bredvid vinkade), och han hade inga öronproppar och stod och höll för ena örat, så jag gjorde kvällens goda gärning och gav honom en pappersnäsduk som han kunde göra öronproppar av. :)

Nostalgitripp tillbaka till Kalmar nation 1994

Min gamle vän och förebild Anders Zaine har ganska nyss startat en blogg, som jag måste tipsa om: Mr Zaines konsertarkiv.
Anders var bandbokare på Kalmar nation i Uppsala några år under det tidiga 90-talet, och det är helt och hållet hans förtjänst att Kalmar blev en av Sveriges bästa rock- och popscener, där ALLA alternativa svenska band som var nåt att ha (och även många som i ärlighetens namn inte var mycket att hänga i julgranen) kom och spelade och gärna också förlade sina turnépremiärer, då pressen av att ha den i Stockholm kändes för stor, och han fick även dit många utländska band. Anders hade en en helt otrolig känsla för vad som var på gång och fick t.ex. dit Kent precis innan de slog igenom och fick tillbaka dem (billigt) strax efter de genombrottet också.
Jag tog över som bandbokare 1996-98, och Anders var min stora ledstjärna i hur man skulle göra (och jag lyckades faktiskt med en sak som Anders försökt men inte fått till: att få dit Eggstone. En av mitt livs största dagar).
Nu har Anders börjat blogga om alla konserter han sett i hela sitt liv - tydligen bara baserat på en lista utan kommentarer, men hans minne är helt otroligt, för han kommer ihåg detaljer från nästan varenda spelning. Nu är han framme vid hösten 1994, och plötsligt sammanfaller hans lista nästan exakt med min (ja, klart jag har en lista! Den kanske är nåt att blogga så småningom också), för det var då jag började spendera alla mina dagar och kvällar på Kalmar nation. Den här nostalgitrippen gör mig riktigt riktigt lycklig.