Närmare sanningen med Timo Räisänen – del 3 av 4

Fortsättning från del 2:

Lina flyttar över en bröddeg till en korg på köksbordet där jag sitter, och Timo smiter in bakom mig för att sätta på ugnen för att värma naan-bröd. Timo och Lina, som har varit tillsammans i 13 år, gör det mesta tillsammans: jobbar med alla aspekter av Timos musik, lagar mat, fostrar familjens tre barn och hund.

Lina säger: - Det är en enorm tillgång för oss två att vi jobbar tillsammans.

Timo fortsätter: - Vi går mot att göra så mycket som möjligt tillsammans, det tycker vi är en bra livsstil.

Lina: - Det är väldigt bra när man verkligen hittar ett samarbete som man kan använda i alla sammanhang egentligen. Det är faktiskt helt suveränt. Det strävar man väl alltid efter, att samarbeta med folk? Men det är ju i regel väldigt svårt att göra det, det är absolut inte smärtfritt för oss heller, men vi får så tydligt kvitto på hur mycket det lönar sig att harva saker fram och tillbaka. Det går liksom inte göra nånting lika bra själv som man kan göra när man är två stycken som är nära varann.

Varför heter då albumet "Tro, hat, stöld"?

- De här tre orden, tro, hat, stöld är tre företeelser, om man kan kalla det för det, som jag har funderat väldigt mycket på de senaste fem åren.

- Jag har funderat väldigt mycket på tro och religion, och att hänga upp sitt liv på olika sanningar, och ha dem som stommar i livet. Att man hittar en åsikt eller ett sätt att vara, som står skrivet på ett enkelt sätt, och sen så tar man det och har det som sin absoluta stomme och allting utgår ifrån det.

- Och däri ligger stölden, att det stjäl så mycket av ens själ och ens tid och ens verklighet. Istället för att ta varje sak som kommer emot en och faktiskt välja själv, och titta på den här informationen och välja om man vill bortse ifrån den, så ska man bara ta ställning! Och det där blir liksom en energitjuv och en personlighetstjuv.

- Och hat. Hat är ju så intressant, för att hat är ju... allt. Det är så lätt att betrakta hat som nånting som man måste göra sig av med, medan i själva verket så är hat en viktig grej att ta tag i och anamma och även där välja. Det finns så mycket olika sorters hat: man kan hata Donald Trump och så kan man hata... brännmaneter.

Det bästa har du snott från mig. Kan inte minnas hur det slutade vara vi mot världen.

(Eld & Aceton)

Vi går tillbaka till att prata om låtarna.
I en intervju som Timo gjorde hösten 2017 antydde intervjuaren att texten i "Eld & Aceton", som handlar om titelorden tro, hat och stöld, gällde tidigare samarbetspartnern Håkan Hellström. Timos kommentarer om att Håkan är en låttjuv och att hans hår skulle vara permanentat plockades upp på flera andra ställen och orsakade ett mindre mediabråk.

Folk verkar nu tro att "Eld & Aceton" handlar om Håkan. Gör den det?

- Nej. Den handlar om en massa gamla kompisar, som har gått vidare utan mig. Den handlar om att gräset är grönare på andra sidan, och den handlar om att gräset är helt ruttet på andra sidan. Och den handlar om hur man skyller på andra för sin egen situation, och sin egen framgång tillskriver man sig själv, och andras framgång tillskriver man också sig själv. Den handlar om hur man väljer att se på sin egen och andras situation, och att det bara sitter i huvudet och är, som allting annat, helt ovidkommande.

Lina flikar in: - Att man låter andra människor begränsa en. Är det det du menar?

- Ja, precis. Det är så vanligt att folk hänger upp sin situation på nån annan, och att folk tror att de ser sin egen situation: folk ser inte sin egen situation. Det är helt idiotiskt! 80% av det som håller på häruppe i huvudet är totalt meningslöst, för vi har inte en jävla aning!

Har du sett igenom mig nu? Vad bra, då har vi kommit någonstans.

(Autobahn)

Timo berättar att "Autobahn" skrev han grunderna till tillsammans med Hans redan för fyra år sen, och efter det har den vuxit fram till sin färdiga form. I texten liknar han sin hjärna vid en autobahn, som en egen gäckande individ som är mycket snabbare och smartare än han själv:

- Den är väldigt elak ibland, och väldigt snäll ibland – mot mig alltså.

- Jag läste att hjärnan fattar beslut ungefär sju sekunder innan man blir medveten om det. Vad den ska göra, vad den ska säga, vad den ska välja. Det är skiiitlång tid. (han skrattar till) Alltså att hjärnan funkar så jävla mycket snabbare än man funkar. Vad nu "man" är.

Aldrig slockna, inte ens när det blåser.

(En protest på andra maj)

Även "En protest på andra maj" är skriven tillsammans med Hans, och också den för flera år sedan – men den skrevs på engelska först. Timo översatte den till svenska och tyckte att den blev bättre så, och då hade han första låten till en skiva på svenska.

- Den var länge flaggskeppet.

Han slår av sleven mot grytans kant och funderar lite:

- Det var den låten som fanns, väldigt länge. Sen hade jag ju gjort den där svenska skivan innan där också.

Foto: Jonatan Fernström

För ungefär åtta år sedan gjorde Timo ett försök att skriva ett album på svenska, men han tyckte inte att det kändes ärligt nog, han fick inte till sin röst på svenska, så han slängde hela skivan. Det krävdes att han gjorde Ted Gärdestad-skivan för att hitta sin röst innan han kunde göra "Tro, hat, stöld".

Du försvinner och hon blir kvar i tiden.

(Femme fatale)

Men du använde inget av materialet från det första försöket till den här skivan?

- Nej. Men det är några som är sprungna ur den: "Ingenting" och "Femme Fatale". "Ingenting" är en väldigt ordagrant ärlig kärleksförklaring till min fru. "Femme Fatale" skrevs först på svenska, sen översattes den till engelska och spelades in till "Endeavor" fast med en helt annan refräng, och sen blev den till en låt som jag skickade ut som demo till mitt band men tog tillbaka för att refrängen inte var tillräckligt bra, och sen föll den på plats och blev "Femme Fatale".

Ingenting om jag förlorar dig.

(Ingenting)

Så nya skivans båda lugnare låtar är sprungna från den slängda skivan? Var den lugnare som helhet, eller var det bara de som fastnade?

- Ja, den var nog lugnare som helhet. Den var rätt flummig. När jag skrev den var Arvo ganska nyfödd, och då fick jag för mig att jag skulle börja betrakta mitt yrke på ett lite mognare sätt, så jag gick in i studion varje morgon och satt där och skrev i min ensamhet. Så det blev väldigt tysta låtar.

Fortsättning följer i del 4 här.
Läs del 1 här och del 2 här.
Lyssna på ett exklusivt utdrag från intervjun, där Timo pratar om publikkontakt från scen: