Loosegoats - från Fozzie 5, 1995

Loosegoats

Glada getter på vift

Loosegoats kommer från Kävlinge utanför Lund och består av Christian Kjellvander (sång och gitarr), Jens Löwius (gitarr och sång), Johan Hansson (trummor) och Mårten Löfvander (bas). Just när jag såg dem på Kalmar Nation i Uppsala i slutet av augusti hade de även med sig sin kompis Anders på koskälla.

De har funnits i nuvarande konstellation sedan november 1994, och redan i juni -95 gav de ut 6-spårsskivan Small Lesbian Baseballplayers, på det lilla lundabolaget Bad Taste Records. Förhoppningsvis kommer det ut en fullängdare i februari, också på Bad Taste, men eventuellt i samarbete med ett amerikanskt skivbolag som heter Underhanded Records, som ligger i New York. Det bolaget skall släppa Small Lesbian Baseballplayers i USA och Sydamerika snart. Loosegoats säljer skivor även i Tyskland och Holland, men än är de inte så kända i Sverige.

Som så många andra band som låter lite amerikanskt har de jämförts med Pavement och Archers of Loaf. Det är ju så lätt för journalister att slänga ur sig en jämförelse så slipper de tänka mer. Loosegoats tycker det är lite tråkigt att hela tiden bli jämförda med annat, samtidigt som de tycker det är smickrande att jämföras med just Pavement och Archers of Loaf.

Jens: - Det är ju kul, eftersom de är fruktansvärt bra band. Och det talar ju ganska mycket om vad vi spelar och lyssnar på.

Johan: - Men ändå så låter vi särpräglat.

Ett stort skäl till varför de jämförs med amerikanska band är Christians perfekta amerikanska uttal – han har nämligen bott i Seattle i 9 år.

Varför heter ni Loosegoats?

- Anders skall få berätta varför vi heter Loosegoats, eftersom han inte vet nånting.

Anders: - Okej. Lös är ett uttryck. Om man är lös, så är man lös. Då är man trött och sånt. Då ligger man och sover hela dagen och har inget att göra – då är man lös.

- Käkar flingor.

Anders fortsatte: - Ja. Ett telefonsamtal mellan mig och Christian t.ex. kan vara så här – han svarar efter fem signaler, och telefonsvararen har gått på: "Kjvanner..." "Hur är läget?" "Äh, jag är lös", och då är det bara att lägga på, för då är det inte lönt.

Jens: - Gethistorien då?

- Get är ju ett djur.

- Snyggt skägg.

Jens: - Det är ett fint djur, helt enkelt. Och det låter bra, ligger fint i mun. Loosebear låter inte så j-a bra. Inte Loosedonkey heller...

När jag ställde frågan "Vilken fråga skulle ni helst vilja svara på?" inträffade intervjuns enda tysta paus. Det blev helt knäpptyst i flera sekunder, och sedan började de skratta. Det var annars vad de gjorde mest – skrattade alltså, och hojtade i mun på varandra. Den som först hämtade sig nu hojtade i alla fall: - Jeopardy!

- Det är jag som säger svaren!

Christian: - Okej, vilken fråga skulle du helst vilja svara på Mårten?

Jens svarade i hans ställe: - Vilken bas skulle du helst av allt vilja äga?

Mårten: - Den som Kim Gordon har.

Jens: - Han har en jätteförälskelse i Kim Gordon i Sonic Youth. Han har varit kär i henne sen...

Mårten avbröt: - Den basen som Kim Gordon hade haft, alltså jag hade klätt in den i silikon och konserverat den i sprit... För att den kan man inte spela på för att den har hon tagit i.

- Han grät glas när hon fick barn med Thurston.

Mårten: - Oh yeah! Grät glas?!

Jens: - Nån fråga som nån annan skulle vilja svara på kanske?

- Om smurfar! hojtade någon.

- Jag har faktiskt en kastrerad smurf i en stålbur som jag har byggt. Den heter Jan Kask. På allvar.

En kastrerad vad för nåt?

- Smurf.

Vadå smurf?

- Jaså, du tror inte att smurfar finns? Okej, det är en plastsmurf.

- När band skulle recensera Brainpool i Pop var det två stycken som associerade dem med smurfar.

- Saft saft hallonsaft!

- Johan, du skall svara på en fråga nu!

Jens: - Vilket band skulle du helst vilja spela in om du inte spelade i Loosegoats? Eller Stonefunkers. Han har spelat trummor i Stonefunkers.

Johan: - Oh yeah? Vilket band som helst? Alla kommer döda mig. Eggstone säger jag. Eggstone är mina husgudar.

Vad glad jag blir! (De är mina med.)

Jens: - Får jag säga vilket band jag skulle vilja spela i?

- Archers of Loaf.

Jens: - Nej, faktiskt inte, för de har redan två gitarrister. Dinosaur Jr. Men jag skulle inte platsa. Jag har en hemlig förälskelse i J Mascis faktiskt. Christian, vilket band skulle du vilja spela i?

Christian: - Captain Beefheart.

Jens: - Nu kan jag inte komma på fler frågor.

Favoritmuppar?

Alla började ropa olika namn, men de som de enades om var Gonzo, Animal och Svenske Kocken.

Mårten: - Jag är den svenske kocken.

- Mårten är kock.

- Janne Kask är...

Jens: - Men han är inte med där, han spelar i Brainpool, det är en annan Muppet Show.

- Ja, jag blandar ihop dem hela tiden, förlåt mig.

Vad är klockan?

- Snart elva.

Då spelar ni snart, då skall jag inte störa längre.

- Äh, låt inte en spelning komma emellan! Det är kul att bli intervjuade.

En sån här otroligt seriös intervju...

- Vi har nog lite svårt att ta oss på allvar.

Jens: - De spelar så mycket bra musik här nere! Fruktansvärt bra musik hela tiden. När vi spelade på Magasin 3 i Göteborg spelade de bara skit.

Johan: - Jag måste få berätta en grej om i Göteborg. Vi hade ingen hängpuka, så jag fick ringa till trummisen i Honey Is Cool, Håkan, och låna hans trumset. Och grejen är den att det trumsetet som jag spelade på då, det har även Odd Numbers spelat på. Och en massa andra celebriteter.

Jens (?): - Och jag har sparkat sångaren i Oasis på knät så han höll på att dö!

Varför då?!

- De spelade på Mejeriet, och så skulle vi slinka in backstage, och så var dörren öppen, så jag skulle gå in, men så kom han: "Do you like us?" och jag måste ju vara ärlig, så jag sa: "Fy f-n vad ni suger". Så släppte han inte in mig, så jag blev så arg så jag sparkade honom på knät så han ramlade ihop, och han ropade: "Jim and Bob!" så kom två stora muskelberg, så jag stack. Fast de hann aldrig ifatt mig. Men jag fick i alla fall sparka på kaxigaste mannen.

För att byta ämne, vilka svenska band gillar ni?
Enhälligt: - Fireside.

- Fireside, Starmarket, Him Kerosene.

- Millencolin – vi brukar vara Millencolin när vi spelar ute.

- Nu är vi Millencolin, nästa gång så är vi Smash Hit Wonders.

- Nä, det är vi inte.

Eggstone då Johan?

Johan: - Eggstone, det är världens bästa band. (Jag är inte helt säker på att han sa världens, de andra pratade samtidigt, men man hör vad man vill höra.)

Jens: - De har lyckats sno en låt från Beautiful South, som jag tyckte var väldigt bra. "Postman came, dropped the post late in the morning" (Sun King) – den har de snott från Beautiful South, hela refrängen: Song For Whoever, lyssna på den så kommer du höra Eggstone. Fast mycket bättre sång och bättre gitarrer.

Som avslutning skall nämnas att Loosegoats tycker om att spela live, och de kostar inte så mycket, så vill ni boka dem, så hör av er till dem!