Av Martin Alarik
Jag försöker göra mig en bild av det. Hur det var. Och samtidigt ge en någorlunda vettig historieskrivning och ta temperaturen på nuläget. Det får bli vad det blir.
Uppsala för 25 år sedan. Var du i studentålder och intresserad av mindre svenska popband var det indieborgen Kalmar Nation som gällde. Jag började spela skivor där på helgerna 1992 eller så. Popkvällarna hette Kennelklubben och man kunde döda dansgolvet genom att spela The Jams Going Underground eller bli utskälld; ”Det här är inte indie!” om man slängde på Spanish Bombs med The Clash. Allt det där skulle ordna sig med tiden, och med Blurs Modern Life Is Rubbish, men ibland var det lite snävt. Oftare var det fantastiskt roligt och den typ av ställe där en osläppt låt från Brainpools kommande första platta fick dansgolvet att explodera och alla sjöng refrängen och dansade vidare fast den låt av Saint Etienne (intervjuade i nummer sju) du satt på just tystnat då du av misstag råkat trycka ut den ur CD-spelaren. Ett ställe där DJ-båset i dartrummet samtidigt kunde vara Bob Hunds loge.
Jag försöker minnas mitt första möte med Sara och får upp en bild av ett blont energiknippe i rutig klänning. Kanske är det bara något foto jag minns. Jag tror att vi satt vid samma bord på någon gasque (nationsmiddag/fest för er som aldrig varit inne i det där) när hon undrade om jag inte ville vara med och skriva för hennes fanzine Fozzie och någonstans måste jag ha sagt ja för i nummer tre har jag för första gången bidragit.
Sara och Martin i studentkorridoren på Rackarberget i Uppsala
Kollar igenom gamla nummer och inser att jag satt med vid Kent-intervjun i nummer 2 också men det är ju inte mig det här ska handla om. Nummer 1 av Fozzie kom ut i december 1994, kostade 20 kronor och hade en bild på ett björnen Fozzie-mjukisdjur på omslaget. Jag ringer upp Sara för att höra om hur det kom sig. Eller ringer och ringer, vi kör förstås ett messengersamtal med ljud och rörlig bild. Det är andra tider nu.
Varför Fozzie?
– Minns inte riktigt men jag ville skriva om musik. Jag kontaktade UNT och fick skriva men det gick så trögt så jag startade eget. Gick indie.
Hon berättar att första numret nog kopierades upp på Q-expen* på Västgöta Nation och kanske även skrevs där eller på en lånad dator. Sedan bytte hon till Kalmar Nation och uppkopiering och häftande gjordes på Kopieringshörnan i korsningen Kyrkogårdsgatan/Skolgatan. Utom nummer 4 som inte häftades i ryggen och som vi istället plockade ihop i hennes studentrum på Rackarberget. Som jag minns det stod sängen direkt till höger, skrivbordet rakt fram mot fönstret, eller var det soffan, och skrivbordet mot väggen till vänster? Ja kanske, klart är att CD-skivorna och demokassetterna blev fler för varje gång man kom dit.
I biblioteket på Kalmar nation
Var kom namnet Pop-Sara ifrån?
– Från klubbverket** på Kalmar Nation. Ett år var vi tre stycken Sara och två med efternamn som började på R så då blev det Pop-Sara. Många retade sig på det.
Må så vara men det var smart varumärkesbyggande också. Lätt att komma ihåg och tydligt.
I studentrummet med några konsertaffischer och skivor
Konsertminnen?
– Jag har en excel med alla spelningar jag sett. Ja eller alla från -92 och framåt. Att ha sett minst två låtar på festival räknas, och det är runt 1 100 totalt. Innan dess kanske det var 15 till: Europe, Prince och William minns jag. Men på riktigt börjar det med Cloudberry Jam i valvet på Uplands Nation 1992.
Sara är från Borås och uppvuxen där och i Kärra utanför Varberg på somrarna. Jag var där på hennes bröllop för några år sedan och pratade en del med Cloudberry Jams sångerska Jennie Medin innan middagen. Saker hänger ihop men jag inser att jag glömt fråga Sara varför hon valde just Uppsala för att läsa juridik.
På Lollipopfestivalen -97 efter första Eggstone-konserten på något år
Tekniken och de första numren?
– Jag hade ett fickminne, den gamla sorten med minikassetter. Jag har kvar alla banden men vågar inte lyssna för spelaren hackar. Fozzie skrevs bland annat på en MacClassic med sådan där liten skärm och layoutades i PageMaker, fast man knappt såg hur det såg ut, bara små rutor och streck. Något skrev jag på mammas dator, kanske en del texter på bibliotek. Ett nummer layoutades hos en kompis som hade en större skärm. Det första numret gjordes i 150 exemplar, andra i 200 och sedan ökade det till 250 och 300.
Vid den lilla Macintoshen i studentrummet
Varför blev det uppehåll?
– Jag hade gjort sju nummer. Målet var att göra åtta för att gå förbi Nowhere (bröderna Martin och Gustav Gelins fanzine) som gjort sju nummer men ett studieuppehåll jag haft tog slut och jag hade träffat min dåvarande kille Per. Orken tog slut. Nummer sju kom till julen -96 – jag missade att skriva datum på det numret, men det är bilder på Fozzie i tomteskägg på omslaget så det måste varit i december. Jag var sjukt besviken på mig själv för att jag inte gjorde åttan men…
Varför återkomst?
– Nummer åtta kom till slut i juli 2003. Mitt jobb hade gått i konkurs, jag hade något slags 30-årskris och en sjuårskris i förhållandet. Jag åkte till Malmö i fyra månader, levde på a-kassa och hängde i Gula Studion och så blev det till slut ett åttonde nummer.
Omslagsbild till nr 8, 2003, tagen av Jens Lindgård i Gula Studion. T-shirten hade jag målat själv.
Nu i A5-format (de tidiga numren var i A4) och med priset höjt till 30 kronor. Och gult igen som första numret. Jag glömde fråga om det var medvetet men förmodligen. Sedan kom det ungefär ett nummer om året fram till nummer 11 i december -06 innan ett nytt ännu större uppehåll.
Varför återkomst igen?
– Jag ville göra en intervju med Timo Räisänen. Hymn publicerade delar av den och sedan lade jag upp hela på Fozzie-bloggen men kände att hur många läser den? Sen kallade Christel Valsinger (Pusjkins) Fozzie legendarisk och min man Christopher ville formge och så blev det ett tolfte nummer och ett till och nu ett jubileumsnummer 25 år efter starten.
Med Timo Räisänen på KB 2007
Vad är det bästa med Fozzie?
– Att jag fått tillfredsställa min nyfikenhet, fått veta saker och fråga vad jag vill. Och sen har det varit oerhört roligt!
Topp tre artister och låtar?
– Det går ju inte... men på 90-talet sa jag alltid 1. Eggstone, 2. Cloudberry Jam, 3. Fireside. Men nu borde ju Timo Räisänen in där och Wannadies och Shout Out Louds... Men vi kan ju fixa det lite med låtar. 1. Eggstone: April and May (förr sa jag alltid Wrong Heaven), 2. Timo Räisänen: My Valentine, 3. Wannadies: You and Me Song.
Bästa intervjun för Fozzie?
– När jag satt en sen kväll med Per Sunding från Eggstone och nästan bara pratade och nördade låttexter, till nummer nio.
Med Per Sunding på hans 40-årsfest 2007
Värsta intervjun och första?
– Det måste ha varit Yvonne till nummer sju (de var med redan i första numret också) eller Broder Daniel. De var jobbiga. Första var Baseball eller Cloudberry Jam.
Två klassiska Fozziefrågor som avslutning. Vilken fråga vill du helst svara på och favoritmupp?
– Haha! Sjukt att jag inte tänkt på det själv… (tvärtyst). Att Eggstone frågar om de får skriva en låttext om mig. Eller att Timo gör det. Det hade ju varit stort. Mupp måste ju bli Fozzie. Jag har haft nallen sedan jag var liten och han är väldigt gullig. Det får bli han.
Med Broder Daniel i logen på Kalmar nation -95
Vi säger hej då. Sara ska med ungarna till tandläkaren och jag sitter här någon vecka senare och försöker tyda mina anteckningar. Samt kommer på en massa saker vi inte pratade om, som jag inte skrivit här ovanför, och som kanske borde varit med. Hemma hos-reportagen hos Terry Ericsson och Andres Lokko och det tänkta hos John L. Byström som tyvärr aldrig blev av. Konsertresorna till Stockholm och alla de där popkvällarna på Kalmar (där Sara med tiden också blev bandbokare) och andra nationer. En massa personer som förstås hör hemma här som Nina (då under namnet Whigfield-Catharina) som var med och gjorde det allra första numret av Fozzie, Anders som bokade band på Kalmars, en massa kompisar i band och klubbverk där, gästskribenter som Teet Sirotkin, Daniel Åberg och säkert andra som jag missat. Festivalerna, fredagarna på Dovas och maillistan Hi-Five. Men vill ni veta mer om det får ni väl intervjua henne. Starta ett fanzine och kör bara. Med lite tur och envishet blir det 25-årsjubileum vad det lider.
/Martin Alarik
Med bästa vännen Emil -96, som bokade banden på Herrgår'n i Linköping
* Q-expen = Kuratorsexpeditionen. Kuratorerna var studenter som valdes av nationsmedlemmarna för att leda nationens verksamhet, ett år i taget.
** Klubbverket = De studenter (också valda på årsbasis) som drev nationens bar- och restaurangverksamhet (och i Kalmars fall även musikscenen).
