Hultsfred!
Nu är det dags för Hultsfredsfestivalen igen. Det var på vippen att jag inte skulle åka i år, men eftersom jag varit där 12 år så kändes det för konstigt att stanna hemma, så nu blir det en halv festival för mig i alla fall (jag åker dit fredag eftermiddag).
Mitt första år där var 1994. Kompisen jag skulle åkt med bangade i sista stund, så istället fick jag dela tält med en kompis kompis, som framåt andra dagen började stöta på mig, vilket jag inte alls var intresserad av - ganska tryckt stämning i tältet... Istället gav jag mig ut för att hitta nytt folk att umgås med. Utanför ett tält som jag gick förbi varje gång jag gick till eller från festivalområdet lade jag märke till en svarthårig kille som hade vissa likheter med Brett Anderson från Suede, och efter jag gått förbi några gånger började vi prata. För att göra en lång historia kort blev vi vänner och är det fortfarande än idag - jag räknar Tony till en av mina bästa vänner. Största festivalupplevelsen det året var annars förstås Eggstone på Pampas-scenen: popluggar, tighta t-shirts, vibrafon, Lady Lynette på klockspel, sol och världens bästa band.
1995 fick jag en äkta festivalflirt med sångaren i ett litet indieband, som jag intervjuat för mitt fanzine tidigare; komplett med hångel bakom ett träd och i hans tält där man bara väntade på att hans fulla tältkompis skulle ramla in. Det året blev jag bestulen på min ryggsäck med alla saker, men fick otroligt nog tillbaka allt några månader senare.
Nästa år flyttades festivalen från augusti till juni, så det var första året man fick börja vänja sig vid att frysa hela kvällarna och nätterna. Men ändå ett bra år; festivalen tillbringades med lilla popbandet Fidget och deras bergsprängare med Hardy Nilsson på, och så blev jag dessutom tvåa i Rockfototävlingen med en väldigt snygg bild på Kent på Kalmar nation i Uppsala. Minns också en väldigt improviserad intervju med Fireside-Frans och Him Kerosene-Nikola (eller snarare påtvingad, eftersom Frans, full som ett litet ägg, insisterade på att han ville göra en intervju tillsammans med Nikola och då fick det bli jag som gjorde den) för mitt fanzine Fozzie. 1996 blev också sista året jag bodde i tält på Hultsfred, efter det har jag bott i hus.
1997 var jag där med min pojkvän Per. Minns mest att vi bodde på Metropol, dit det inte gick några bussar, så det var bara att hålla mig spik nykter hela festivalen för att kunna köra dit på nätterna. Men Eggstone hade släppt en skiva igen och spelade både en vanlig konsert och en liten akustisk ute på området, vilket var helt fantastiskt såklart.
1998 var inget speciellt sådär, och 1999 hoppade jag faktiskt över, vilket jag är glad för, för det var det året som en stackars flicka blev ihjälklämd framför största scenen och jag tycker synd om min lillasyster som råkade se när de gav upp återupplivningsförsöken - alltihop var bara helt fruktansvärt.
Har inte några spännande minnen från år 2000, och år 2001 var extremt konstigt, för då var jag bara där i en timme eller två. Jag hann träffa min bäste vän Emil backstage innan min mamma ringde med besked om att min storasyster var allvarligt sjuk, så då åkte jag därifrån direkt - efter att jag lämnat min dator och kamera som jag skulle använda för att göra intervjuer för mitt gamla jobb till Emils kompis Robban, som snällt tog över allt mitt jobb.
2004 hade jag återupplivat mitt gamla fanzine Fozzie och intervjuade min älskling Gary Lightbody i Snow Patrol, och även den lille sötnosen Tim Wheeler i Ash, så det räknar jag också som ett mycket bra år.
Det ska tilläggas också att även om jag inte skrivit det här så brukar jag alltid se extremt många band - jag anstränger mig alltid för att se så mycket som möjligt när jag har chansen. Även om det är kul att festa också, så är det ändå banden som är det viktigaste för mig på en festival.
Inför årets festival har jag köpt två nya klänningar och är nybliven singel, så nu får det allt se till att bli kul! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar