Jag körde samma taktik som året innan: se så många band jag bara hann! När nu runt 100 band är samlade på ett och samma ställe så tyckte jag att man skulle passa på. Två låtar av en konsert och så kunde man räkna den som sedd. Har inte skrivit upp hur många band jag såg, utan har bara antecknat "bl.a." och så rabblat upp 26 namn. Det här året hade jag fått backstagepass tack vare Fozzie, och den stora lyckan där var vattentoaletter! Ett år med bara bajamajor räckte gott och väl för mig. Backstage kunde man också muta åt sig ett litet fack i presstältet där man om man hade tur fick demokassetter och annat spännande - där fick jag det här året bl.a. Firesides "Do Not Tailgate" på ett rött kassettband flera månader innan den släpptes.
Jag tror förresten att det var det här året jag faktiskt vann min festivalbiljett genom tidningen Pop. Eller om det kanske var nästa..? Oh well.
Jag hade ingen vidare tur med festivalsällskap de här första åren: jag umgicks helt enkelt inte med folk som åkte på festival - mina juristkursare var inte sådär superfestivaliga... Det här året fick jag dela tält med Cloudberry Jams kompis Magnus, som jag egentligen inte kände särskilt väl - och det blev lite obekvämt ganska snabbt, eftersom han verkade tycka att vi helst skulle dela sovsäck också. Han var trevlig, men jag var inte intresserad av honom på det sättet. Så jag blev överlycklig när jag sprang på Petter från Smash Hit Wonders och deras manager Bengan (numera mer känd som Magnus Broni) på fredagen, så jag kunde hänga med dem istället.
Petter blev dessutom min första riktiga festivalflirt, så jag slapp sova med Magnus mer än en natt - nackdelen var dock att jag och Petter hånglade bort Ash som jag faktiskt verkligen ville se, fast han övertalade mig att stanna i tältet lite extra länge... Han viftade bort min noja över att jag skulle ses som hans groupie med att han istället var min groupie eftersom han tyckte min Fozzie-intervju med dem var så bra. :)
Några av banden jag i alla fall såg var Kent, Salt, Massive Attack, Dodgy, This Perfect Day, Lousy, Mouth, Trio Lligo, Cast, Whale, Broder Daniel, The Cardigans, Cinnamon (även backstage), Chemical Brothers, Gene, Tricky, Supergrass, Velvet Belly, Hardy Nilsson, Souls, Starmarket, Black Grape, Menswear, Posies, Honey is Cool och dEUS.
Jag intervjuade också Ray Wonder (då Ludwig Böss sa att hans högsta önskan var att hans flickvän Nina Persson (ja, den Nina) skulle fria till honom. Så blev det ju inte - båda är numera lyckligt gifta på varsitt håll), Hardy Nilsson (tillsammans med Martin Alarik, som skrev i Fozzie) på fotbollsplanen, Cinnamon och Starmarket. Jag var väldigt nöjd över chansen att få hänga backstage - det var så lätt att få till intervjuer då, det var ju bara att gå fram till dem man ville prata med! Det var lite tråkigt dock att Petter inte hade backstagepass, så han fick snällt vänta utanför när jag sprang bak mellan spelningar för att gå på toa. :)
Det måste varit det här året som jag lärde känna Daniel Claeson och Nina Natri från Fidget. Båda gjorde fanzines (Daniel gjorde Mandarin och Nina gjorde Razzmatazz) och Daniel började prata med mig så vi hängde en del. Bland annat sjöng vi hela Genes "Sleep Well Tonight" som serenad för ett tält som hade den frasen skriven på taket. Och Nina blev förföljd av Moby en hel kväll. Tror jag har en fin indiepop-bild på mig och Andres Lokko från backstage också, men den är ju i nåt av de där albumen som står i stugan...
Lite tråkigare var det dock när jag och Petter svängde förbi mitt tält på lördagsnatten för att hämta lite grejer som jag skulle behöva i hans tält, och möttes av Magnus, som rotade runt inne i tältet och stack ut huvudet och meddelade att vi blivit bestulna! Båda våra ryggsäckar var försvunna - och i min fanns ju den där Fireside-kassetten! Det var nästan det jobbigaste.
Dagen efter fick vi polisanmäla och sen åka hem utan våra grejer. I oktober fick jag ett brev från polisen i Hultsfred, där de berättade att åklagaren bestämt sig för att inte väcka åtal mot de två tonåriga bröder som stulit våra saker - det visade sig att polisen hittat våra saker redan dagen efter festivalen men inte berättat det för oss, utan valde att vänta med att skicka tillbaka dem till oktober. Tack för den. Men jag har i alla fall fortfarande min Fireside-kassett!
Läs gärna Anders Zaines inlägg om festivalen samma år här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar