måndag 5 juli 2010

Hultsfredsminnen del 3: 13-15 juni 1996

Det här året flyttades festivalen till juni - och vad vi frös!! Juninätter är inte hälften så varma som augustinätter, kan jag meddela. Det här var dessutom första året jag åkte dit kvällen innan - tidigare hade jag alltid kommit på torsdagförmiddagen - i år åkte jag med Daniel och Fredrik från Fidget, och de ville åka kvällen innan. Jag tyckte det var sjukt tråkigt; på den tiden fanns det inga aktiviteter innan festivalen började, så vi satt bara och söp och frös på campingen, och då jag aldrig gillat att supa så var det bara frysande för mig. Daniel blev dessutom så full att han lyckades paja vårt tält när han ramlade på det redan första natten, så vi fick klämma in oss tre pers i Fredriks enmanstält istället (=ingen hit) och åka till Mariannelund och köpa ett nytt nästa dag.

En väldigt rolig sak som hände det här året var att jag blev tvåa i Rockfoto-tävlingen! Det var en bild på Kent som jag knäppt med min pocketkamera, och Jens Assur satt i juryn. Upsala Nya Tidning skrev en liten artikel om mig och ville fota mig framför en scen med min kamera - och när jag halade fram pocketkameran blev de extremt förvånade.

Jag vann en ful t-shirt, 1000:- (eller om det var 1500:-) och en biljett till nästa års festival. Pengarna blev en insats till en ny systemkamera, faktiskt.

Det här året hade jag pojkvän hemma i Uppsala, och det här var ju före mobiltelefonernas tid, så istället fick jag använda telefonerna i presstältet för att ringa hem ibland. Det var andra tider då. :)

Det var inget jättebra år musikaliskt dock. Några av banden jag såg var K's Choice, Fireside, Bis, Dipper, Björk, Frank Black, Iggy Pop, Doktor Kosmos på engelska backstage, Blur, Bluetones, Soundtrack of Our Lives, Walkabouts, Popsicle och Pulp.

Soundtrack of Our Lives var en upplevelse förresten. De var ganska nya, och det enda jag visste om dem var att de bildats ur spillrorna av Union Carbide Productions, som jag egentligen inte visste mer om än att de var legendariska. Så när jag förväntansfull stod i Teaterladan och ser en man i spetskrage och fula högklackade boots och en annan med stora hörselskyddskåpor kliva in på scen började jag undra vad det var som hände. När sen Ebbot studsade in iklädd kaftan (ja, jag vet att det numera är helt normalt, att se Ebbot i något annat än kaftan vore ju konstigt - men kom ihåg att det här var när de var nästan helt okända!)... då började jag ifrågasätta alla mina Union Carbide-hyllande vänner. Och så bra är ju faktiskt SOOL inte heller, i ärlighetens namn: alla deras låtar är ju sämre kopior av förstasingeln "Instant Repeater '99".

Annars var det inte så många upplevelser, förutom att det nog var här nånstans som jag gjorde vildsvinskebaben till en tradition. Och testade langos.

Läs gärna Anders Zaines inlägg om festivalen samma år här. Han har dessutom lagt upp några av mina bilder, varifrån jag återanvänt Dipperbilden själv. :)

Inga kommentarer: