Shout Out Louds - från Fozzie 8, 2003

The past is yours, the future is Shout Out Louds'

Shout Out Louds debut-ep "100° EP" släpptes i mars 2003 och är en fantastisk debut. Den är sprängfylld av energi, snygga detaljer och catchiga hookar.

På besök i Stockholm passade jag på att göra en intervju med sångaren och gitarristen Adam och gitarristen Carl, samt att se dem live.

Vi börjar med det uppenbara: varför heter ni Shout Out Louds?

Adam: - Vet inte riktigt varför... vi hette ett annat namn förut (Luca Brasi), men vi var tvungna att byta för vi hittade ett annat band i USA som hette det också. Vi tänkte på vad texterna innehöll, och så hittade vi många ord som vi hade i texterna, och ända från början har vi haft två vargar på alla våra demos och på skivan nu. Då passade det att de på nåt sätt ylar ur sig nånting, och ja, jag vet inte, så blev det Shout Out Louds (han skrattade till lite). Det lät fint också, att alla orden nästan rimmar med varandra.

Kan ni beskriva er musik – jag vet att det är jättesvårt, men om ni skulle vara tvungna att beskriva för nån hur ni låter, skulle ni kunna det då?

Carl: - Pop.

Adam: - Det är svårt. Lo-fi-pop har vi använt när folk har frågat, och sen ibland blir det lite mer rock, och ibland blir det jättepop.

Carl: - Garagepop.

Vad skriver ni texter om, vad handlar era låtar om?

Adam: - Om folk man träffar och hur man känner, hur man mår och vad man... Det är så svårt, för när jag skriver texterna så är det mycket olika – en låt kan vara från flera olika humör som jag har satt ihop, pusslar ihop om man säger så, men oftast har de nån slags röd tråd igenom – det kanske är längtan efter nånting, att man känner... det är jättesvårt att förklara. Jag hoppas att den som lyssnar kan ha sin egen uppfattning. Den som lyssnar kommer ju aldrig känna likadant som jag när jag skrev texten.

Varför gör ni musik – vad vill ni med musiken?
Adam och Carl tittade på varandra, och Carl sa med ett leende: - Vilka frågor!

Adam: - Ja, vad f-n vill vi?

Carl: - Jag har glömt bort frågan, vad sa du, vad vi vill med musiken? Vi vill beröra, att liksom sprida nånting. Det är så roligt liksom.

Adam: - Det är roligt att vara fem stycken i ett rum med varsitt instrument och kunna skapa nånting. Och sen spela det live och se att folk tycker om det, och att spela in skiva och mecka på en massa knappar och så låter det och man får höra sitt eget instrument och sin egen röst på skiva – allt det där är liksom helt fantastiskt.

Carl: - Att få reaktioner. Det är en lite självgod grej, men att känna att man får uppskattning för nånting man skapar är en skön känsla alltså.
Vi satt på ett café, och ett litet barn illskrek i förtjusning flera gånger, och killarna tittade på min bandspelare: - F-n vad det låter! Det blir rundgång!

Vad är det bästa och det sämsta med Shout Out Louds?

Carl: - Det sämsta är att vi ofta har svårt att bestämma... alltså vi är rätt veliga. Det kan vara om vi ska bestämma vad som helst, om vi ska gå och käka nånstans, det tar alltid typ en timme, vi kommer aldrig fram. Det är en process som behövs liksom, så kan det vara med låtar och allt möjligt. Om skivomslaget ska vara grönt eller blått tog typ tre månader att bestämma... ja du vet.

Adam: - Alla har ganska starka viljor. Alla är väldigt intresserade och vill vara med i projektet, alla vill kunna stå bakom det, och känna att man har varit en del i beslutet, att det är bandet som har beslutat tillsammans.

Carl: - Så det kanske är lite jobbigt, men det är också nyttigt. Och jag tror vi blir bättre och bättre på att ta varandra. Vi är gamla kompisar, men det blir rätt intensivt ibland när man repar och spelar mycket.

Adam: - Men våra bästa sidor... låtarna. Musiken. Det är där man alltid kan sluta upp – om man tjafsar om nånting eller om man ska bestämma nånting, allt från låtordning till en konsert, så tänker man alltid "vi har bra låtar, det funkar ju liksom där", det funkar alltid när man kör själva låten, det kan vara kaos runt omkring, men alltid när man står där på scenen och har låten klar, då funkar allt. Men just nu känns det väldigt bra när vi skriver låtar, så det är skönt.

Varför tycker ni att man ska köpa just er skiva?

Adam: - Den är tryckt på ett så fint papper... (skratt) Därför att... det är svårt att säga, vi är inga säljare. Vi har gjort fyra låtar, vi har skrivit de låtarna under ett år och det är liksom att man köper på nåt sätt en bit av våra liv. Och vi tycker det är skitkul att dela med oss av dem. Det är j-t bra låtar och det är en massa fina instrument. Vi hoppas att det blir en trevlig känsla för dem.
Är ep:n representativ för hur albumet kommer låta?
Adam: - Det är ganska likt. VI försöker ha en bra blandning, att göra väldigt explosiva poplåtar men ändå kunna ta ner det väldigt lågt och experimentera också liksom.

Carl och Adam med Fozzie 7 i Kungsan, Stockholm

Vilken fråga skulle ni helst vilja svara på?

(Både Adam och Carl var knäpptysta.)

Jag vet, den är jättesvår, det är en sån som jag alltid kör och en del kommer aldrig på nånting...

Adam: - Som ska vara lite intressant också och inte bara... Men just nu, idag skulle jag vilja svara på frågan – eller jag skulle vilja ha svaret på om det kommer bli krig eller inte, och så skulle jag säga nej. Det hoppas vi alla på just nu. Jag tror världen kommer bli väldigt ledsen under några år framåt om det blir krig, så jag hoppas att man klarar av det.

Carl: - Jag såg ett tv-tal av Bush inatt på BBC (detta var i början av mars, red.). Det var helt sjukt alltså vissa grejer.

Adam: - Fast det är ju ingen fråga, det är en bestämmelse...

Carl skrattade: - Det var en ganska konstig fråga! Jag försöker klura ut den, men jag kommer inte på den.

Adam: - Om nån skulle fråga "Vill ni spela på alla sommarens festivaler?" så skulle jag säga ja. Det skulle vi vilja göra. Vi har spelat rätt mycket på de stora scenerna i Stockholm, och så har vi kört Norrköping och Lund. Framöver ska vi försöka vänta lite med att spela i Stockholm och köra mer utanför.

Vilka är era favoritmuppar?

Adam: - Jag vet inte... jag gillar Kermit, han är en väldigt känslig herre.

Carl: - Jag tycker de gamla griniga gubbarna på balkongen är rätt roliga. Och jag gillar den här lilla – äh, Gonzo är ju grym också – f-n, vad heter han lilla, en liten rödtott...

I den nya omgången? Han som är nån sorts hjälpreda?
Carl: - Ja. Han tycker jag är rätt grym. Och Svenske Kocken. Nä, det får nog bli...

Adam tittade i Fozzie nr. 7, där jag hade intervjuat Smash Hit Wonders, vars trummis Jesper Klarin både Adam och Carl känner: - Jesper sa så här: "Finns det inte nån kyckling nånstans? Eller nån höna?"

Carl: - Fozzie, vi borde ju sagt Fozzie egentligen.
Jag har inte så mycket frågor kvar, men finns det nåt som kan vara intressant att veta om er, om er bakgrund som ledde fram till Shout Out Louds eller så?

Adam: - Det är ingenting sådär som är speciellt som har med vårt band att göra, det var så nytt när vi startade, det blev en så ny grej, så jag har svårt att komma på nånting som har nån betydelse.

Enligt er biografi var Adam på väg till London för att plugga men ställde in det – vad gör ni nu då?

Adam: - Frilansar litegrann, försöker göra extrajobb.

Carl: - Ja, samma här, jag gör lite flyers och sådär. Men det är ingenting som ger några pengar. Man tar småjobb. (både Adam och Carl har gått på Forsbergs reklamskola, samtidigt som min lillasyster, för övrigt! red.)

Adam: - Jag har inget att tillägga. The past is yours, the future is mine.

Carl: - Oj oj oj oj oj!

Vilket fint slutcitat!

På kvällen efter intervjun såg jag Shout Out Louds live på Allhuset i Stockholm, samma kväll som Esther och Florence Valentin spelade. Det var en enormt entusiastisk publik, och spelningen var grym, trots att Adam hade ont i halsen. Det enda som var lite tråkigt var att keyboardisten Bebban såg ut att vara mer intresserad av att se cool ut än att ha kul, så det var betydligt roligare att titta på Carl och Ted, som visade att de tyckte det var kul att stå på scen och att publiken gillade dem.

Shout Out Louds är:

Adam Olenius – sång, gitarr

Carl von Arbin – gitarr

Ted Malmros – bas

Bebban Stenborg – klaviatur

Eric Edman – trummor