Peter Bjorn And John - från Fozzie 8, 2003

Med karaktär och personlighet hela vägen

Peter Bjorn And John släppte under våren 2003 sin tredje singel, "100 m of Hurdles", från sitt självbetitlade debutalbum. En isande kall dag i slutet av april var jag uppe i Stockholm och hälsade på i Peter Bjorn And Johns studio i Hornstull.

Jag, Björn och Peter satte oss i rummet innanför själva studion, där Björn även bor, och ute i studion höll två killar på att skapa svävande synthmattor, som Björn kallade The Orb-musik.

Vi börjar med en stor och övergripande fråga: Varför gör ni musik? Vad vill ni med musiken?

Ingen sa nåt direkt, men sen sa Björn: - Ja, den där frågan... Den gamla trotjänaren! Personligen gör jag musik för att jag tycker om att göra musik och för att jag är intresserad av musik, och jag har även visat mig lämplig att göra musik (skratt). Så det passar ganska bra att göra musik då. Och jag tror att jag inte skulle inte kunna göra musik, då skulle jag nog tycka att det var tråkigt.

Peter: - Nej, det är ju inget val. (Björn skrattade lite) Men det är ju inte det, det är ingenting man...

Björn: - För att man måste.

Peter: - Ja.

Björn: - Man kan säga tvärtom: vi gör inte musik för att tjäna pengar, bära förstärkare, ringa i telefon och fixa nya affischer, eller nånting. Det är helt enkelt för att göra musik som vi gör musik.

Peter: - Vi har gjort det typ nästan jämt, så det går ju inte sluta. Även om man kanske skulle bli rikare om man gjorde nåt annat.

Björn skrattade: - Tror du det går att bli rikare?

Peter: - Jag lever inte på musiken nu (han skriver c-uppsats i filmvetenskap nu och lever på studielån).

Björn: - Man kanske skulle ha en anständig lön om man gjorde nånting annat.

Peter: - You have to do it, otherwise you’d be unhappy.

Min favoritlåt på albumet är "I Don't Know What I Want Us To Do", som har vansinnigt drivande trummor, en glad tamburin och ett otroligt samspel mellan orgeln och gitarren. Jag tycker att man kan höra vissa 60-talsinfluenser i Peter Bjorn And Johns musik, men vad säger de själva?

Vad har ni för inspirationskällor? När ni skriver musik, vad är det som får er att börja skriva en låt?

Björn: - Oj oj oj. Vad som exakt får mig att skriva en låt, det är inte att jag typ ser en oförrätt på stan och går hem och gör en låt, utan det är mer om man inte har så mycket att göra kanske (skratt), utan typ bara spelar. Det är ingenting som direkt får mig att gå hem från bion och skriva en låt. Kanske nån gång, men mer är det bara att man håller på att spela.

Peter: - Jag skriver nog låtar ibland för att nånting har hänt, eller för att jag mår på ett visst sätt eller om jag - inte en oförrätt på stan, men nånting åt det hållet har jag faktiskt... Det är i alla fall inte så att man hör en annan låt och så vill man göra nåt som låter så.

Björn: - Det kanske är mer så att om man är t.ex. deppig eller glad så kanske man börjar spela lite gitarr, det är inte så att man tänker ”åh, nu ska jag skriva en låt om det!”.

Peter: - Fast textuppslag kan jag få när jag gör nånting helt annat, och så skriver jag ner det.

Vad handlar texterna om, finns det nåt tema liksom? Jag har svårt att höra vad du sjunger ärligt talat, så jag har lite svårt att få grepp om texterna.

Björn: - Ja, det är mycket ord ibland, och snabb hastighet också. Men det är väl ganska personliga teman.

Peter: - Vi ska lägga ut texterna på hemsidan, har vi sagt i hundra år.

Björn: - Under olika rubriker! (Peter skrattade) Kategoriserade. Men även om det är samhällsgrejer är det ändå alltid något personligt nånstans.

Peter: - Man har kommit i kontakt med nånting som gör att man börjar skriva om det, det är inte så att man sitter och skriver utifrån nån bok eller så, utan det är utifrån personliga erfarenheter.

Björn: - Relationer och ovänner och vänner och sånt.

Jag läste en gammal intervju på Twisterella, där Peter säger att Elvis-titeln ”Something For Everybody” är bra, att ni har det - är det fortfarande nånting ni strävar efter?

Björn: - Det var väl nån slags twist det där, var det inte det? Alltså inte att man gör musik som ska passa för alla utan snarare kanske att alla hittar nånting - visst var det så?

Peter: - Ja. Det är inte så att man strävar efter att medvetet vara bred, det är bara att man råkar vara det. Jag själv blir väldigt uttråkad av skivor som är exakt samma form hela tiden. Men olika människor gillar ju olika låtar, det är ju helt tydligt, medan vi själva gillar alla (av deras egna låtar, red.). Så lite så kan det väl vara.

Björn: - Men de banden är oftast bäst, tycker jag. Så om man ska se på ett helt artistskap, eller en hel karriär, så skulle allting bara vara formel 1A så skulle det bli väldigt tråkigt att lyssna på.

Peter: - Sen kanske en platta kan vara likartad i och för sig.

Vi pratade om andra projekt som medlemmarna är inblandade i. Björn jobbar en del som producent och spelar även live med en del andra artister, Peter åker ibland och spelar sitar på Per Gessles hotell i Halmstad, och kom sen in på Peter Bjorn And Johns egen skivetikett:

Björn: - Vi borde ge ut nåt på vår label snart. Vi funderar på att ge ut nån ep med några andra band.

Peter: - Vinylsinglar. Det finns en massa bra band, jag vet inte varför vi inte ger ut nånting.

Vad är det bästa och det sämsta med Peter Bjorn And John?

Björn skrattade lite: - Den har vi nog aldrig hört nån gång! Den var ny. Det bästa är att vi gör en j-a massa saker själva. Är det inte det? (han vände sig till Peter, som höll med) Vi har koll på läget. Eller från nån annans point of view, menar du? För oss själva är det lite annorlunda.

Säg vilket ni vill. Ta för er själva också.

Björn: - Ja, men då är det bästa att vi är tre, det är ganska enkelt.

Peter: - Det är väldigt smidigt. Och att vi kan umgås. Att vi känner varandra är skönt.

Björn: - Vad är det sämsta då?

Peter: - Det är f-n inget som är dåligt.

Att ni gör så mycket själva...

Björn: - Ja, det kan bli lite jobbigt, det är väl samma sak där då. Men jag tycker ändå...

Peter fyllde i: - Det är skönt att ha kontroll. Speciellt över det musikaliska, om det är nånting som man är missnöjd med så är det ingen annan man kan klaga på.

Björn: - Jag tycker det är ganska skönt att ha kontroll på det andra också. Typ välja en singel, det är ingen som kan utbilda sig till det liksom, det kan man lika gärna göra själva. Men från nån annans point of view, det sämsta...

Peter: - Det kan inte jag se.

Björn: - Vad skulle det vara? Det sämsta är att digipacken snart är slut av skivan. (skratt) Och sen i ett globalt perspektiv så är det att vi bara gett ut skivan i Norge och Sverige.

Peter: - Men det får vi ändra på, nån gång. En bra grej också är att vi har väldigt bra b-sidor har jag kommit fram till. Det känns väldigt kul. Det är så snålt med alla band som släpper nåt soppigt. Vi släpper riktigt bra låtar som lika gärna skulle kunnat vara på skivan. Vi har snart släppt sju b-sidor på den här. Det kanske inte är nån som köper de där singlarna, men jag tycker själv att det är nästan roligare att lyssna på singlarna än på albumet faktiskt. Jag tycker det är bra. Det är nånting jag skulle uppskatta hos andra band som jag gillar.

Varför tycker ni att man ska köpa just ert album?

Björn: - Därför att... det är inte för långt, 10 bra poplåtar. Det är inte typ en massa snabba punkrökare i rad som man tröttnar på efter fem lyssningar, och det är inte typ en massa soppiga ballader heller som man använder till att somna på kvällen. Det är en bra blandning.

Peter: - Bra blandning, lagom längd, 34 minuter är det va?

Björn: - Snyggt omslag.

Peter: - Bra låtskrivande, bra produktion.

Björn: - Ja, om man gillar den typen av musik så är det ju perfekt, vad skulle man inte köpa den för?

Peter skrattade: - Nej, jag kan inte förstå det alls faktiskt.

Björn: - Eller i alla fall låna den och lyssna på den, kan man göra.

På er skiva är det ganska skitigt ljud, framför allt på sången. Vad har ni gjort – hur och varför, typ?

Björn: - Ja, just det, det är inte så många som har så. Det är konstigt tycker jag. (skratt) Det låter så j-a tråkigt om alla dåliga skivor som ges ut. Dels är det att vi har gjort den ganska lo-fi. Det är inga svindyra mickar och inga svindyra nånting egentligen. Det är bara rakt in i datorn, så om man ska vara helt ärlig så kanske man måste processa ljuden litegrann för att...

Peter fyllde i: - För att det ska låta bra. Annars kanske det bara låter tråkigt.

Björn: - Samtidigt så låter det väldigt tråkigt med bara flat sång också hela tiden, tycker jag. Jag hörde nån emocoreskiva härom dagen - det är inte riktigt min musikstil sådär, men det var ”f-n vilket tråkigt sångljud, det låter som replokal hela tiden”. Det kan hända nånting där också, man behöver inte vara så himla vördnadsfull inför sången tycker jag, det är bara ett ljud som alla andra egentligen. Så är det med det. Men det kanske blir lite annorlunda, vi gör en ep nu som kommer i maj, och de extralåtar som är nya där - tre nya låtar - de har nog lite bättre sångljud, proffsigare sångljud. Vi passade på att göra sången i en annan studio. Ja, jag vet inte. Både slump och med vilje. Det var nån som gnällde på produktionen, och jag blev ”Jaha, vilken skiva från förra året är bättre producerad då?”

Peter: - Det är väldigt många skivor som låter dyrt och ”bra”, men som låter j-t tråkigt och verkligen drar ner band med potential.

Björn: - Jag kan nämna två utländska band: Interpol och Hot Hot Heat. De skulle kunna vara råbra skivor, men de låter så j-a tråkigt.

Peter: - Ja, de låter bara som att bandet har gått in i studion och spelat in det dyrt, ungefär. Ska man göra skivor så ska man ju... göra skivor, annars kan man bara spela live. Det måste vara en skillnad där också, det ska inte låta likadant live som på skiva, tycker jag. Det ska vara nånting mystiskt med själva skivproduktionen. Eller? (han vände sig till Björn)

Björn: - Helt klart. Lägg ner lite tid, våga göra nånting. Okej om en skiva låter som bandet låter live, det värsta är ju när bandet går in i studion och så låter det bara dyrt och tråkigt. Det där Interpol-trumljudet och j-a Hot Hot Heat, det är också en rätt schysst platta tycker jag, men nånting är det... våga göra det lite slaskigare. Jag gillar när det är lite slaskigt, det gör vi allihop.

Peter: - Med karaktär, personlighet hela vägen.

Vilken fråga skulle ni helst vilja svara på?

Björn: - Inte den i alla fall!

Klassiskt svar på den!

Björn: - Jag har i och för sig fått svara på en massa konstiga frågor som ”vad är det för instrument på den låten?”, överkursfrågor som är ganska roliga, men... vilken fråga just nu, det skulle vara typ ”Vill ni spela på Glastonbury i år?” Du då?

Peter: - Äh, jag vet inte. (skratt) ”Vill ni slå internationellt?” Ja!

Björn: - Va?! Vill du? Slå internationellt, vem f-n skulle fråga det? (skratt)

Vad har ni för favoritmuppar?

Björn: - Oj, länge sen!

Ja, fast jag såg igår en t-shirt från Gimme Five med Animal på! Jag blev jätteförvånad, det kanske kommer en liten revival nu då.

Peter: - Vad heter de, fast de kanske inte var med där, Bert och de, Ernie och Bert. Dem gillar jag. Snygga kläder också. Dem tar jag.

B: - Gubbarna på balkongen är ganska roliga också. Är det inte de som är helt anti hela tiden? Jo. Fozzie, vem är det?

Björnen som drar tråkiga vitsar. Men han är söt och jag har honom som nalle hemma, det är därför.

Peter: - Men det är ett bra namn på en tidning. Fozzie mag!