Fireside – från Fozzie 8, 2003

Sveriges bästa rockband vill ha shots

Min kärlek till Fireside grundlades 1995 med "Do Not Tailgate", då texterna var fyllda av nattsvart ångest och handlade om hopplösa förhållanden, då PMA Gunnerfeldt fortfarande kallade sig Pelle, ingen av medlemmarna hade skägg, Pelle, Per Nordmark och Frans Johansson var prydligt kortklippta och Kristofer Åström hade svartfärgat hår och var vackrast i världen.På "Do Not Tailgate" fångade Kristofers texter in all min olyckliga kärleksångest och musikens furiösa urladdningar gjorde att jag kunde släppa ut allt elände. Trots att jag alltid älskat gladpop blev Fireside ett av mina absoluta favoritband.

"Get Shot" griper inte tag i mig på alls samma sätt som "Do Not Tailgate" och även "Fantastic Four" gjorde, men ändå älskar jag fortfarande Fireside. "All You Had" är i mitt tycke något av det allra bästa gruppen gjort.

Jag såg Fireside på KB i Malmö på skärtorsdagen 2003 och åkte sedan till Mejeriet i Lund den 1 maj för att göra en intervju med Kristofer. Innan intervjun bytte jag några ord med trummis-Per, som sa att de började känna sig rätt slitna efter 18 spelningar. Kristofer låg och vilade i nightlinern men kom snart in för att göra sin andra intervju med mig på bara en dryg månad – den första handlade förstås om Kristofer Åström & Hidden Truck.

Vi började med att prata om Firesides utveckling och Kristofer hade svårt att säga om de haft någon plan för den musikaliska förändringen, förutom att de tänkt på att göra poppigare låtar till nya "Get Shot".

Jag tycker den här känns lite som en sammanfattning på nåt vis, att det är lite experimentella och elektroniska grejer, som på "Elite" och så lite hårda raka låtar som de äldre.

- Jo, men det kan stämma. Vi försökte plocka lite från det gamla också. Jag försökte med sången att få till... jag har varit så slö på senaste, på "Elite"-skivan ville jag bara göra enkla grejer så jag inte behövde skrika, så det var enkelt att spela live. Men nu försökte jag pressa mig lite mer, och det är klart att det är mycket jobbigare att spela live, rösten tar mycket mer stryk, men det är samtidigt roligt när man är helt utmattad efter en spelning. Men ja, lite som en sammanfattning (Kristofer log och strök undan håret från ansiktet).

"Get Shot" är producerad av Soundtrack Of Our Lives-basisten Kalle Gustafsson Jerneholm.

I "All You Had" låter det som att ni har påverkats lite av SOOL – just med handklappen och körerna i början och sådär. Tycker ni själva att han har kommit med sån input?

- Joo, det tycker vi. Han hade ju rätt stort inflytande på hur det blev, och kom med väldigt mycket idéer, och att det låter Soundtrack är väl hans förtjänst. Många av riffen är ibland rakt av snodda från Soundtrack-riff, men deras riff är ju också snodda från nånstans. Men det låter ju väldigt mycket Soundtrack, och det sa folk redan om "Throw It Away" när den kom. Och det kanske den gör, jag vet inte. Det är lite de här basgångarna också, lite dansanta basgångar som vi inte har haft riktigt tidigare, då det har varit mer pumpande basgångar. Nu har vi försökt få lite... groove i dem (skratt).

Det är med en trummaskin i "All You Had" och en cembalo i "Betrayer" – har ni gjort fler såna där konstiga grejer som man inte riktigt har koll på?

- Nää... i "Betrayer" är det banjo med också, men det är det enda konstiga. Vi har inte använt så mycket konstiga instrument den här gången som vi gjorde på "Elite", där det var sådär bouzoki , som jag aldrig hade hört talas om tidigare och omnichord och allt möjligt. På den här är det mycket mer vanliga instrument. - Det som har varit roligt med den här inspelningen också var att vi provade alla idéer som vi kom upp med. Alla spelade vad som helst, jag hade kunnat få spela trummor på en låt om jag hade tyckt att jag skulle göra det, eller Per hade fått plinka på en gitarr – som cembalon till exempel var det Frans som lade, och han hade råproblem med det (skratt), han har ju aldrig spelat klaviatur tidigare. Det var inga svåra grejer (Kristofer nynnade slingan) men han hade jättesvårt med det. Men bara för att han ville göra det så fick han, han jobbade tills det satt. Så det var rätt kul.

Som vanligt är det PMA Gunnerfeldt som skrivit det mesta av musiken på "Get Shot", Frans har skrivit några låtar och Calle Olsson har också varit med på komponerandet. Kristofer däremot har inte skrivit någon musik alls på skivan, bara texter.

Hur kommer det sig egentligen att du inte skriver mer låtar till Fireside? Eller gör du det fast de inte kommer med?

Kristofer frustade lite medan han funderade: - Nej, jag skriver inte bara – jag skrev en låt till den här skivan, men den kom inte med. Jag vet inte... På de två första skivorna skrev jag mycket, då skrev jag typ 50% utav låtarna. Men sen så blev det bara att jag tappade mer och mer lust, jag fick mindre och mindre lust att skriva låtar. Och sen så har det varit rätt intressant att bara skriva texter till andras låtar. Jag kommer säkert skriva låtar i framtiden, men jag har inte haft riktig inspiration till att göra det, jag har skrivit så mycket låtar till mitt eget solo, Hidden Truck, så det har bara blivit att jag inte har skrivit så mycket till Fireside. Det är lite tråkigt, tycker jag själv. Det skulle vara kul att skriva mer låtar. Men jag har inte lyckats bara, jag har inte kommit upp med något som jag har tyckt har varit bra. Jag tror jag är mer kritisk också när jag skriver till Fireside än när jag skriver till mig själv.

Varför?

- Jag vet inte... Det känns som att jag är mer bekväm med att skriva till mig själv, för då är det bara jag som behöver stå för det. Om man kommer med en idé till Fireside så måste det gå genom tre andra människor, eller fyra med Calle, som ska tycka och tänka. Med Hidden Truck är det mycket enklare. Då får alla göra precis vad de vill också, det är bara att jag har en låt och säger "Såhär går den, spela vad ni vill". Men i Fireside så är det mer bråk varenda gång vi ska skriva en låt. Gräl om hur gitarrerna ska gå och sånt där (han skrattade till).

Calle Olsson (som bl.a. är med i The Bear Quartet) är numera med som nästan en femte medlem i Fireside.

När blev det så?

- Han kom in -98 måste det ha varit, på Emmaboda -98. Det var första spelningen han gjorde med oss. Då hade han programmerat "Left Rustle" på nån sorts trummaskin eller nåt sånt där, nån sampler, som vi öppnade med, jag hade aldrig hört den tidigare, hur den gick eller nånting, han bara slog igång den och så fick jag gå upp själv på scenen och sjunga "Left Rustle" till den där som jag aldrig hade hört tidigare. Jättesvårt, men... Men det var säkert bra, synd att det inte finns dokumenterat bara.

I en intervju med dig och Frans sa ni att titeln "Get Shot" var en hyllning till Happy Mondays. Hur då, varför då?

- Det var Frans som hade sett en affisch med Happy Mondays där det stod "Get Shot by Happy Mondays", en liveaffisch. Så han snodde det rakt av. Fast nu har det blivit nån sorts uppmaning till folk att gå till baren och köpa shots åt oss.

Ha ha! Funkar det då?

- Ja, det funkade i Linköping. Studentställe. De kom med en shotsbricka till scenen.

Kan du berätta lite om fotograferingen av omslaget? Jag antar att det är väl nån specialfärg, man såg på "Musikbyrån" att ni hällde färg i munnen och så.

- Ja, det är vattenlöslig giftfri barnfärg... (Kristofer fnissade lite och harklade sig) Men vi trodde den skulle vara lättare att få bort. Vi hade sådär fem ombyten kläder eller nåt som pajade. Pelle hade inga byxor kvar sen efter det (skratt), han var tvungen att gå att köpa nya. Man gick omkring i två dagar efteråt och var helt blå över hela kroppen. Det var kul att göra den där, men det var jättejobbigt också. Det tog en massa timmar – det slet på huden, man var tvungen att duscha flera gånger på några timmar bara, och skrubba jättehårt.

Det är så otroligt snyggt, jag tycker det är ett av de allra snyggaste omslagen i hela min skivsamling.

- Det råder ju lite delade meningar om om det är snyggt eller inte. Det är många som tycker det är det fulaste de har sett nånsin också, helt gräsligt omslag. Henke Walse, han som har gjort det, han tycker det är det bästa han har gjort nånsin, han är jättenöjd. Och jag tycker det är fint, ett bra omslag.

Ja, bilderna i häftet också, framför allt Per och Pelle är ju värsta stenansiktena! De rör inte en min! - Nä, det ser konstgjort ut, men det är inte det. (han skrattade lite vid minnet)

Nu kommer en likadan fråga som du fick om KÅ & Hidden Truck förut: vad är det bästa och det sämsta med Fireside?

- Det bästa med Fireside är... är att vi har på nåt sätt, tycker jag, skapat ett helt eget sound, nästan som en egen musikstil på nåt sätt, en egen genre. Inte från början, för första skivorna kanske inte var så, men i och med "Uomini D'Onore" så tycker jag att vi gick ifrån vad alla andra gjorde. Folk har alltid haft svårt att genrebestämma vad vi spelar – vi kan inte göra det heller. Så det tycker jag – jag vet inte om det är det bästa, men det är en av de bra grejerna med Fireside i alla fall. Det sämsta är att vi ofta inte tål varann (skratt). Fast nu är det bättre, men för några år sen var det lite jobbigt. Nu kommer vi överens ganska bra, så det är inte det sämsta längre. Det sämsta är att... att vi inte pratar med varann.

Om..?

- Om viktiga saker. Rent allmänt och om musiken. Jag tror nästan mer att vi inte pratar med varann om musiken, eller om våran karriär eller såna grejer, än om allmänna saker, det pratar vi om. Det musikaliska, det får man alltid höra på omvägar sådär. (han skrattade till)

Men det kanske är att ni inte kommit så bra överens förut, att ni inte vågar eller nåt – om man ska vara lite psykologisk.

- Ja, det kan ha nåt med det att göra. Fast det blir väl bättre också, jag tror att det kommer bli bättre, det måste ju bli bättre om man ska umgås i tjugofyra timmar om dygnet. Fast det var väl det som gjorde också att det blev sämre tidigare. Men jag tror att vi sitter i en annan sits nu, man vet mer hur det är och hur man måste bete sig för att allt ska gå så smärtfritt som möjligt. Tidigare så hade man ingen aning om det.

Kristofer tog en klunk av sitt vatten, strök håret från ansiktet och fortsatte:

- Man hade ingen aning om att om man mår dåligt en dag så hjälper det inte med att man bara går iväg själv, man drar ändå ner alla andra i den skiten, så det är lika bra att säga det, att ta det öppet; "Jag mår skitdåligt, det är det här och det här", så vet alla om det och på så sätt så är det lättare för alla andra. Det är såna grejer som man vet nu, istället för att sätta sig i ett hörn och supa (skratt).

Finns det nånting du kan berätta om Fireside som folk inte vet?

- Det känns som att vi har sagt allt! (skratt) Nä, men det finns det säkert, men jag vet inte vad det ska vara. Att vi pratar mer än vad folk tror. (skratt)

Ja, just det, ni är inte det där tystlåtna norrländska bandet...

- Vi har alltid fått heta det, det får vi fortfarande heta. Nu har vi till och med börjat... vi gjorde ett radioprogram härom dagen, spelade skivor i en timme på P3. "Musiktimmen" heter det, det sänds om en månad, det börjar sändas i sommar. Och jag tyckte vi pratade på jättemycket, men vi kommer väl ändå få heta "tysta norrlänningar", "fåordiga"... jag tycker vi pratar på som f-n. Vi gör vårt bästa i alla fall. (han log)

Det skulle väl vara Pelle, han säger väl inte så mycket, gör han det?

- Nej, han säger inte så mycket – men han har börjat prata på scenen nu, både han och Frans. Och Calle.

Varför tycker du att man ska köpa "Get Shot"?

- För att man får en ruskigt bra skiva att ha på förfester. Om man ska gå ut en kväll och partaja så kan man lyssna på den och så blir man glad. Den är inte alls lika deppig som våra tidigare skivor tycker jag, lika mörk, den här är mer en... hoppfull skiva. Jag gillar att vi har lyckats med det en gång! (skratt)

Jo, jag tänkte på det också idag, att det är rätt stor skillnad – "Do Not Tailgate" till exempel, den grep ju verkligen tag i en, det var inte att man blev deppig av den, men man kom ju in i en viss sinnesstämning och det är inte alls så nu, men det här är lika bra, fast det är helt annorlunda.

- Jo. Den mörkaste skivan vi har gjort tycker jag är "Elite", den tycker jag är så dyster så det finns inte. Den är så mörk, jag får ångest om jag slår på den, för att den är sådär en period i ens liv där allt var helt åt helvete och allting skulle ut – för mig i alla fall. Just det där med hela inspelningen av den, att vi inte var i studion samtidigt nån av oss, det var verkligen sådär... det kändes som att ingen riktigt ville göra den där skivan. Men jag tycker den är våran näst bästa skiva. "Get Shot" är bäst.

Kan du kommentera dina texter rent allmänt på den här skivan? - Vissa texter är ju lite mörka sådär fortfarande, fast det är ändå hoppfullare på den här skivan, det finns nån ljusning. Istället för att det tidigare har varit att det har varit bra men att det ändå kommer att skita sig, så är det här att det är okej, och det blir säkert bättre. Det finns nån sorts hopp, hoppfullhet i texterna. Plus att jag har försökt att skriva lite politiskt, eller lite samhällskritiskt på vissa låtar, som jag inte har gjort tidigare på samma sätt. Jag har försökt gå vidare i det, det har inte gått så jättebra, jag fick till det, som i "Throw It Away" till exempel ville jag bara få till nån sorts punktext som jag skrev när vi började med Superdong: "Du är dum och jag är bra" eller nånting sånt där (skratt), "Ni är dumma, era svin". Den och "All Criminals Are Us": mot de egoistiska rika svinen sådär (skratt), som sitter och håller på sina pengar och ser ner på de fattiga.

Firesides låtlistor från konserterna på KB i Malmö 17 april och Mejeriet i Lund 1 maj

Genom hela er karriär har titlarna ofta inte haft så mycket med texterna att göra – hur kommer det sig? På den här är det i och för sig inte så många, det är väl mest "Swinging Sid's Chain Around" och "Backwards Over Germany".

- Jo, på den här så försökte vi hålla oss lite till att folk skulle förstå vad det var för låt när man sa titeln. Tidigare har det varit så att när man har sagt titeln "Vilken är det?" och man har ju knappt själv vetat vad det är för låt (skratt). Men... jag vet inte varför, det har väl blivit sådär att vi har tyckt att det är töntigt, för det man sjunger i refrängen är ju oftast ganska töntiga grejer sådär, och om man då ska ta den meningen eller nånting från texten så kan det bli rätt... jag tror vi har varit rädda för att vara töntiga, och tyckt sådär "Vi hittar på några coola meningar, coola ord istället, som är roliga". Så har det blivit lite sådär översatt svenska rakt av, "Left Rustle" och "Slipper Hero"... Det är väl därför. Och nu har vi bara ledsnat på att folk inte vet vad det är för låtar vi spelar, eller vad de heter.

Men "Swinging Sid's Chain Around" förresten, vad är det?

- Jag läste en bok av Johnny Rotten, John Lydon, där det är en episod där Sid Vicious går på discotek och har en cykelkedja med sig och står mitt på dansgolvet och börjar snurra den där (Kristofer illustrerade att han svängde en kedja med stora rörelser över huvudet) för att irritera folk bara för att han hatade discotek.

Sen klassikern då, som du måste ta för Fireside också: Vilken fråga skulle du helst vilja svara på?

Den här gången behövde han inte tänka länge alls: - Vilken shot som är den bästa.

Vilken är bäst?

- Det är en som jag inte har provat än, men jag ska prova den en vacker dag, men jag tror att det är den bästa. Den heter Firelake, har jag fått höra. Det är en tredjedel Sambucca, en tredjedel tabasco och en tredjedel tequila. Det ska tydligen slå i huvet. Man ska tydligen inte komma ihåg nånting efter man har druckit en sån.

Nej, jag kan tänka mig det, det låter lite läskigt... Men då var det klart, muppen slipper du nu. Du har svarat på den så många gånger redan.

- Vi har en ny mupp nu! Vi pratade om Mupparna igår faktiskt. Jag vet inte vad den heter, en avlång en som har en mun som är såhär (han drog ner mungiporna) "mi mi mi mi".

Ja, labbassistenten Beaker!
- Ja, han är cool. (skratt)

Tack så mycket, igen.