För att gå rakt på sak kan jag säga att Theu Nooners är ett ganska underligt band. Medlemmarna kallar sig underliga saker, som D. Matthäus Passion, Yokaamh Biux, Raol Uclark och Mattias Halicki på en demo, Jookym Billowskyv, Mattias de Blasio och sir Strickliurd på en annan och Mattias Aftergood, Rik Bongo och Mattias Killbride på en tredje. De har låttitlar som Whippoorwill, Lucy in Furs (With Demons), Tri Naranjus, Dlide och Exceed Acumen. Dessutom låter låtarna underligt. Men lyssnar man noga så upptäcker man att det faktiskt inte bara är underligt - det är faktiskt bra också. Det har Cloudberry Jams Pelle och Pelle upptäckt och därför gett Theu Nooners skivkontrakt på sitt nystartade skivbolag L-Style. Förresten, jag höll på att glömma en sak i underlighetsuppräkningen: de tycker om att byta bestämd artikel till sitt namn. Hittills har de hetat Vhe Nooners, Zhe Nooners och Theu Nooners (och möjligtvis något mer som jag missat). Vad de kommer heta när skivan kommer ut är ännu inte känt. För att förenkla det hela något kommer jag här bara kalla dem för Nooners...
Jag träffade Nooners på Kalmar nation i Uppsala och fick veta följande:
Nooners bildades vid jultid 1990, och består efter lite medlemsbyten nu av Mattias Andersson (sång och gitarr), Rickard Lundstedt (trummor) och Mattias Svensson (gitarr/bas). Från början är de från Hässleholm, men nu bor de i Malmö, som till skillnad från Hässleholm är en stad i ordets rätta bemärkelse, enligt Nooners.
På frågan varför de ändrar sitt namn då och då svarar de:
MA: - Vår devis är maximalt med underhållning på alla sätt och vis, även i den bestämda artikeln. Det finns jättemånga sätt att skriva det.
Rickard: - Vi har skrivit en jättelång lista.
Vad betyder Nooners då?
Rickard: - Först när vi kom på namnet visste vi inte vad det betydde, men efter ett tag fick vi veta att det finns en bar i Texas som heter just The Nooners. Och sen ännu ett tag efter det fick vi veta att nooners är folk som smiter iväg på lunchrasterna och gör det typ i garderoben.
Vi pratade lite om deras relativt nyvunna skivkontrakt, som skall utmynna i en skiva någon gång under 1997:
- Merparten av dem som gillar oss är folk som spelar i band, så det är kul att nån som spelar i band äntligen startat ett skivbolag. Vi är fyllda av tacksamhet.
Har ni spelat mycket live?
Rickard: - Inte så ofta.
MA: - Inte med tanke på hur länge vi funnits - Rickard sa en bra beskrivning: inte så ofta. Det är bara vissa ställen som ger en spelningar som demoband, och sen får man komma tillbaka när man släppt en skiva. Vi har mest spelat på småfestivaler.
- Förut var vi lustigt utklädda när vi spelade live, men folk kan inte hantera hur mycket underhållning som helst på en gång, så vi har slutat lite med det.
Rickard: - Vi hade t.ex. engångsoveraller målade på olika sätt, med olika mönster.
MA: - Olika arketyper för naturen, som en geting t.ex.
MS: - Hulken.
MA: - Och en var en ambulans.
Rickard: - Måltavla.
MA: - Sen har vi uppträtt i underställ, vitmålade i ansiktena.
Rickard: - En gång hade vi blodampuller i munnen som vi bet sönder så det rann ut. Det var inte riktigt passande märkte vi... Men det var vid ett specialtillfälle, på en Allhelgonafest, det var därför. Och det var väldigt länge sen.
Nooners senaste demo heter Theu Nooners Play Bellman, och på omslaget står en i bandet och läser ur en bok för de andra två som ligger i gräset och spelar lyra (?) och fiol, alla iklädda gammaldags kläder.
Var kom Bellman in i det hela?
MS: - Det är mer konceptet, med omslaget och allt.
Rickard: - Först kom titeln, sen utformningen.
MS: - Det är en ripoff på Deutsche Grammofon, som ger ut klassisk musik. Vi tyckte mest det var roligt, det är roligt i sig att spela Bellman. Våra tidigare demotitlar anknyter till existerande skivtitlar: Bark at the Noon - Ozzy Osbourne, Dark Side of the Noon - Pink Floyd, och In Minestrone - Eggstones EP:s. In Minestrone var som ett litet koncept, vi tänkte göra en renodlad popdemo som alla skulle tycka om.
Rickard: - Hela den är utformad som en maträtt, med näringsvärde och allt.
MA: - Vi kunde inte låta bli att vara lite ironiska - det var meningen att låtarna skulle vara popstänkare som alla skulle gilla, men det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss.
När man lyssnar på In Minestrone-demon kan man tänka sig enkla popstänkare under de något udda arrangemangen, med extremt distad bas och skeva körer. Frågan är om det skulle skilt sig så mycket från mängden om de hade arrangerats på "vanligt" sätt - såhär blev det mycket mer intressant.
När jag ställde frågan Vad har ni för favoritband? kom intervjuns klart mest utförliga svar. Nooners kunde inte sluta rabbla upp namn, vilket i och för sig var trevlig omväxling mot band som inte egentligen gillar så många fler band än sitt eget, men det uppkom en ganska intressant fråga om gränsdragning: vilka band ska tas med i artikeln? Jag försöker med att ta med de flesta de nämnde, mycket för att det är ganska rolig namedropping. Jag själv skulle ha svårt att komma på så många band jag tycker om. Är ni inte intresserade så hoppa ner en bit.
MA: - Oj oj oj.
MS: - Oj oj oj.
MA: - Ride är en tidig favorit, som jag inte lyssnar på idag, men de är inte sämre för den skull.
Rickard: - Ganska mycket Neil Young och Black Sabbath. Sonic Youth. Jag har börjat lyssna på gamla proggskivor.
MS: - Frank Zappa. Och så tittar jag på TV ibland.
MA: - Swans gillar vi allihopa. Och Beach Boys givetvis. Och Byrds. Jag tycker om Joy Division också. Live Skull också. Det är ett jättebra New York-band, som kom i samma rörelse som Sonic Youth och Swans. Bailter Space. Tidiga REM gillar vi också allihopa. Och så Stone Roses kan du också nämna. Och Codeine och Afghan Whigs.
Svenskt då? (här hann jag inte längre skriva vem som nämnde vad.)
- Fireside. Two Sheds. Souls. Cloudberry Jam också. Bear Quartet - de är mycket bra.
Här lämnade de Sverige och återgick till utländska favoriter:
- Swervedriver. Band of Susans måste vi ha med också.
MS: - Brainbombs - de är svenska.
Rickard: - Bo Hansson, han har spelat med Janne "Loffe" Carlsson.
MA: - Jazz och frijazz, konstig musik i alla former. Vi lyssnar på all musik. Vi gillar alla band egentligen, men vi var tvungna att begränsa oss.
MS: - Jag gillar Pavement rätt mycket.
MA: - Galaxy 500 och Mercury Rev. Soundgarden, men mer det tidiga. Supermodel.
Rickard: - Arvo Pärt.
Här tyckte jag det var dags att avbryta och ställa en, som jag trodde, avledande fråga: Har ni några influenser?
MA: - Nu är du illa ute igen. Det blir samma lista igen, till att börja med...
MS: - Man kan ju säga såhär: man är helt klart influerad, man tar till sig och gör efter egen förmåga.
MA: - Det man lyssnade på när man var 16 är man helt klart influerad av - om man sätter på det nu så märker man att man har plankat rätt av. Nä, men...
- Det man får mest influenser av är när man ser andra artister arbeta. Vissa grupper kan man läsa om utan att ha hört, och influeras av. Det låter knasigt.
Det är ganska långa resor från Malmö och uppåt; vad gör ni på väg till och från spelningar?
MA: - Normalt sett, förutsatt att vi är klara med låtmaterialet och med att klippa demoomslag, så läser vi science fiction-romaner, ofta högt.
MS: - En gång hade vi med mick och förstärkare och läste i.
MA: - Det gjorde att det dessutom blev lite som en charterresa, det tog bort den gråa vardagen. Bara kul.
MS: - Det hjälper oss att stå ut med resan och så är det bra för att föraren ofta inte är helt utsövd. Jag är den enda med körkort, förutom Niklas Larsen (som brukade spela bas i Nooners, tills han fick barn och bosatte sig i Härnösand), han har också körkort. Så vi har med oss Goran ibland (Nooners bokare).
Vilken fråga skulle ni helst vilja svara på?
Rickard: - "Var kommer ni ifrån ursprungligen?" Det får vi aldrig svara på.
MA: - Vi kommer från Vinslöv. Vi tycker ganska illa om Hässleholm, det är tråkigt, men Vinslöv är fint. Inte så mycket nöjen, men vi gillar inte nöjen.
MS: - "Vill ni bo på hotell?" Det är svaret ja, förstås. Vid spelningar och så alltså. Detta är första gången vi får bo på ett riktigt ställe. (Kalmar nation stod för vandrarhem när Nooners spelade där.)
MA: - Jag har en fråga. Det är ett anbud från nån och riktar sig till hela bandet: "Skulle ni kunna tänka er att göra soundtracket till efterföljaren till Equinox?" Den gjordes -67. Det skulle vara kul om tvåan kom snart. Det vore ännu bättre om tvåan gjordes -69 men aldrig blev utgiven så vi får göra soundtracket. Det är många frågor man vill svara på.
Favoritmuppar?
Rickard: - Animal tror jag.
MS: - De är två gubbarna som sitter på balkongen. En av dem fick stryk jämt, och blev nerslängd.
MA: - Ja, de blev oense.
MS: - Han som slänger ner är min favorit.
MA: - Jag röstar också på dem, för de är coola. Jag tycker Rickard är lik Ernie, han är så glad.
/Sara
The Nooners hemsida finns härhttp://www.nooners.se/.
Red. 2018: Denna artikel publicerades på bloggen 7 oktober 2009, men jag flyttade nu fram den för att hänga ihop med övriga Fozzie 7-artiklar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar