Yvonne – från Fozzie 7, 1996

Glada gossar

Jag vet inte vad jag skall skriva för inledning om Yvonne. De är inte särskilt aktuella just nu, och jag har skrivit om dem förut. Men när jag träffade dem på Hultsfredsfestivalen, så tyckte jag att jag ändå kunde göra en intervju. Jag vet att Hultsfred var längesen, men jag kan ju inte gärna slänga en intervju jag gjort, så here goes.

Yvonne består av Henric de la Cour, bröderna Rikard och David Lindh, Tobias Holmberg, Claes Boklund och Anders Nilsson, fast jag pratade, precis som förra gången, bara med Henric och Rikard. Henric var, för att uttrycka mig vänligt, inte på sitt soligaste humör, men Rikard var som alltid trevlig.

Ni kan väl dra er bakgrund, även om jag skrivit om er förut?

Henric: - Måste vi göra det?

Rikard: - Vi började spela för tre år sen, och så blev Linda Norrman intresserad.

Henric: - Så spelade vi här -94, sen fick vi skivkontrakt. Så gav vi ut första singeln, som var kass, i februari -95. Sen dröjde det till hösten -95 för fullängdaren, och så nu spelar vi på Hultsfred. Och så gjorde vi turné också. Och nu får vi se när vi gör nästa grej. (Jag har nyss fått veta att de går in i studio igen i början av 1997, och skiva kommer antagligen i vår.)

Ni spelade med Ludox på ett par spelningar?

Rikard: - Vi spelade med dem i Danmark, och de var förband på Gino. Ett kasst band är det.

Tycker ni det?

Rikard: - Ja, helt värdelösa. Faktiskt.

Henric: - Jag tycker det är sjukt dåligt.

Tråkigt att spela med dem då.
Henric: - Nä, de är ju snälla, det är de. Men jag kan inte ta deras musik på minsta allvar, jag tycker det är helt värdelöst.

Eftersom jag tycker Ludox är bra var det bäst att byta ämne.

Hur känns det att ha blivit offentliga personer?

- Nä, det har vi inte blivit.

Ni figurerar ju rätt mycket i tidningarna.

- Nä, inte nu längre.

Men ni gjorde. Henric i alla fall.

- Men det var bara sånt vi gjorde – vi blev ju inte fotade när vi gick ut på stan.

- Det är ju ingen som känner igen en, utom om man går på nån klubb eller så dit man vet att folk går.

Henric blev ju "outad" i Vecko-Revyn.
Henric: - Ja, det är skitbra.

"Bror till Michaela de la Cour".

- Ja, det är skitbra också.

Det vi pratade om var när Henric gick på fest tillsammans med sin flickvän My Bodell, Elin i Rederiet, och de hamnade på bild i Vecko-Revyn med en bildtext som gick ungefär såhär: "My Bodell outar sin nya pojkvän Henric de la Cour, sångare i hippa popgruppen Yvonne och bror till Michaela de la Cour". Till saken hör att han är Michaelas syssling, inte bror. Över till annat:

Vem är Yvonne förresten?

Rikard: - Ingen.

Henric: - Det är Rikard egentligen. Skitdålig fråga, den går bort!

(Tack för den, försök inte vara trevlig för allt i världen.)

Vad är det bästa med festivaler?

Rikard: - Det kan vara trevligt att träffa andra band och sådär.

Är det roligare att spela på festivaler än på andra ställen?

Rikard: - Det beror på vad det är för ställe, men oftast så spelar vi på en massa kassa ställen.

Vad är det sämsta med festivaler då?

Henric: - Det mesta. Skitdåligt faktiskt. Sunkiga äckliga personer och...

Rikard: - Allt blir så skitigt, och allt är äckligt.

Henric: - Äcklig stämning, det är f-n bara dåligt.

Är det kul att vara tillbaka och spela här ändå?

Rikard: - Ja, det är rätt okej, för att... vi har ingen större press på oss.

Henric: - Det känns lite jobbigt i sommar, för det är inte helt aktuellt liksom, och det känns ganska bra på ett sätt. Vi får tid att ägna oss åt att göra bra grejer, bra låtar.

Rikard: - Vi spelar mest för att få pengarna.

Vad är det bästa med Yvonne?

Rikard: - Att vi gör så fruktansvärt bra låtar.

Det var nån som sa att ni går mot det mer poppiga och blivit mindre... ledsna?

Rikard: - Egentligen... ja, det kanske uppfattas så, men det är bara att vi utvecklats och blivit lite... ja roligare. För förra skivan är inte så j-a bra egentligen. Det är bara några låtar som är bra, och det är dem vi gjorde sist. Och vi har väl bara fortsatt. Det är ungefär samma grej, men det låter bättre.

Vad är det sämsta med Yvonne?

Rikard: - All skit runt omkring. Att ingenting funkar någonsin.

Henric: - Skivbolag, spelningar, människor omkring oss, möjligheter, allt går åt h-e. Det är verkligen mycket som går skitdåligt. Mycket som går bort. Jag tycker de flesta går bort faktiskt. Allting är så j-a horigt.

Det där var väl ett fint slutcitat? Se fram emot kommande alster.