måndag 23 april 2018

The Pusjkins - från Fozzie 5, 1995


The Pusjkins
Om tjejband, kackerlackor och äckliga vita insekter

I början av augusti åkte jag till Nykvarnsfestivalen i Linköping, i tron att jag skulle få se Pusjkins live. Men icke – de hade spelat där förra året, så i år fick de inte vara med. Men jag fick se Christel Nordins (gitarr) och Carro Carlboms (trummor) "hobbyband" C & C Music Factory. Bara att få höra kents När Det Blåser På Månen med blockflöjt och akustiska gitarrer och Judas Priests Breaking the Law med nästan-opera-sång gjorde det nästan värt resan. Jag såg i alla fall till att få träffa Christel och Carro, för att prata om Pusjkins. Vi satt utanför domkyrkan under ett träd som det hela tiden trillade ner små äckliga vita (!) insekter från...
Pusjkins startade hösten -92, då med Christel, Carro och Jennie Medin på bas (namnet känns kanske igen från det något mer kända Cloudberry Jam). När de startade kunde ingen av dem egentligen spela, men alla kunde sjunga, fast de klarade inte av att sjunga och spela samtidigt, så de var tvungna att hitta en sångerska, vilket de gjorde ganska snart i Mia Bergström.
De repade i knappt ett år, och anmälde sig sedan till Rockkarusellen, som är en årlig, lokal tävling i Linköpings kommun. De spelade fyra gånger på fritidsgårdar, gick vidare till finalen, och vann hela tävlingen. Detta väckte ganska mycket avundsjuka bland de andra banden, som hållit på mycket längre, och det påstods att Pusjkins hade vunnit bara för att de hade så mycket kompisar i publiken. Vinnaren röstas nämligen fram av publiken, så Pusjkins fick till sin stora förvåning börja anta att de har ungefär 300 kompisar... Nåväl, tävlingsvinsten var en singelinspelning, och de gick in i en studio i Tranås och spelade in Inherently Violent, med fyra låtar.


Under våren -94 började Jennie känna att hon inte hade tid för två band, så hon valde Cloudberry Jam, och Pusjkins fick börja leta efter en ny basist.
- Vi ville gärna ha en tjejbasist, berättar Christel. - Inte för att vi tvunget skulle vara bara tjejer, men eftersom vi började så, så kändes det liksom rätt. Och att hitta en tjej som spelar bas, och inte redan är upptagen i ett band, det är nästan omöjligt.
Carro: - Men hade vi hittat en kille som hade varit perfekt så hade det gått bra också.
Vi diskuterade det här med "tjejband" en stund, och jag berättade att när jag köpte min bas, så frågade alla om jag skulle börja spela i ett tjejband då. Som om det vore ett självändamål.
Christel: - Det handlar ju om att man skall komma överens och funka på samma plan och sådär. Men det är så typiskt, det var en tjej som vann en gitarr på TV, Unga Tvåan eller nåt sånt där, för nåt år sen, och då var det: "Ja, nu när du har vunnit en gitarr då kanske du kan börja i ett tjejband!" Helt otroligt.
Till slut tog de med Melinda Rogersten, som de kände sen innan, men som aldrig spelat bas förr, och så repade de hela sommaren och spelade på förra årets Nykvarnsfestival. Det var till den festivalen som även C & C Music Factory föddes.
Christel: - Vi tyckte att vi ville göra lite covers på vårt eget sätt, och på låtar som vi egentligen tycker är bra, även om man kan driva lite med dem. Fast förra året gjorde vi mer seriösa covers än vi gjorde i år, vi gjorde Juliana Hatfield, och Shakespeare's Sister bl.a., men sen blev det sådär "man kanske skulle göra en Judas Priest-cover akustiskt, med flöjt på slingan", bara idén blev sådär "ho ho ho!". "Vi gör den jättevacker", tänkte vi, för den är ju liksom lite ösig, men ju mer vi skulle göra det vackert, desto mer blev det "ja, vi sjunger sådär jättefalsettigt och rullar på r-en!"
Carro: - Vi har inte repat den en enda gång utan att skratta. Vi tyckte själva vi var jätteroliga...
- Men det är väl ingen grej vi skall driva så långt heller.
Pusjkins blev jämförda med Cloudberry Jam i Pop bl.a., vad tycker ni om det?
Christel: - Jag tycker ju Cloudberry är skitbra, men de är rätt influerade av jazz och soul, och vi har egentligen inga såna influenser. Det känns lite orättvist på ett sätt, eftersom jag inte tycker vi låter lika, men å andra sidan så kanske det soundmässigt blir lite så, med gitarrer och så, eftersom Jörgen spelar in, och vi kör på deras utrustning rätt mycket. Jag tycker inte vi låter som Cloudberry Jam, men vi repar i samma lokal, och har umgåtts i alla år, så vi kanske har blivit influerade, men det är inget vi strävar efter. De är j-t bra, så det är ingen förolämpning på nåt sätt, men det är lite typiskt sådär. Bara för att man har ett visst samband med nån så måste man jämföras. Man hamnar i skuggan, precis som Cloudberry Jam hamnar i skuggan av Cardigans.
Carro: - Men det går inte jämföra, de är ju så otroligt mycket bättre på att spela och så än vi.
Christel: - På sikt är det klart man vill ha skivkontrakt, men som det känns nu så skulle inte jag vilja... eller får man ett skivkontrakt så är det ju antagligen nån som tror på en, och då är man ju bara glad över det, det vore ju skitkul, fast det vore trist att gå in i en studio och känna att man inte är riktigt... bra liksom. Inte behärskar spelandet.
- Jag tror att det är ganska många som gör det – band som upptäcks sådär, som kanske inte hållit på speciellt länge, och så är det snabbt in i studion och göra nånting, och sen så släpper de en grej och så får de lite uppmärksamhet och sen är det nästan kört, för att man kanske inte riktigt är färdig för att göra nåt sånt. Av den lilla erfarenhet vi har från singeln så vet vi hur svårt det egentligen är att veta vad man vill när man går in i en studio. "Vi gör så här" för det var en kul grej för ett par minuter, och sen så ångrar man sig.


Medan vi satt och pratade trillade det ner diverse äckliga vita insekter på oss, vilket fick Carro att berätta om när hon skulle ha ihjäl en kackerlacka, när hon var i USA med Melinda förra året och jobbade på ett café: - Jag är helt övertygad om att kackerlackor har nåt radioaktivt i sig. Jag dödade en kackerlacka på jobbet – det var första gången jag såg en kackerlacka, och den var så j-a stor! Den var ungefär 4 centimeter, och kom springande över golvet – jag var ensam på caféet och fick panik. Vi har inga kackerlackor där, den kom från grannrestaurangen. I alla fall – de är ju jättesvåra att döda, och jag stampade på den, men den dog inte först, så då stampade jag på den en gång till och då var den sådär halvt mosad, men resten levde... och det kom inte blod utan det kom sånt där – om du tänker dig olja som flyter på vatten, sådär regnbågs-silver-svart-grejliknande sörja... Det var så j-a äckligt verkligen. Vid kärnvapenprov och sådär kan kackerlackor överleva! Det är ju helt otroligt.
På tal om konstiga djur: Favoritmuppar?
Båda: - Groover, utan tvekan. Om Sesam är okej?
Carro: - Fast i Mupparna är det givetvis Animal. Han är cool. Och så gillar jag hunden som spelar piano, och han med näsan; Gonzo.
Christel: - Fast jag gillar Kermit också, för han är så töntig.
Vilken fråga skulle ni helst vilja svara på?
Carro: - Det var en bra fråga faktiskt.
Christel: - Vi har inte hunnit ledsna på vanliga frågor än... Alla brukar alltid fråga om det är svårt att vara tjej och spela, så det var skönt att du inte frågade det. "Hur är det att vara tjej och spela?" Jag vet ju inte nåt annat!
Carro: - Vad skulle du göra om du hade en delfin framför dig nu? Jag skulle knipa den på näsan!
Va?
- Carro säger alltid om alla djur att man skall knipa dem på näsan.
Carro: - Det gillar de.

Inga kommentarer: