The Pusjkins
Om tjejband,
kackerlackor och äckliga vita insekter
I början av augusti åkte jag till Nykvarnsfestivalen i
Linköping, i tron att jag skulle få se Pusjkins live. Men icke – de hade spelat
där förra året, så i år fick de inte vara med. Men jag fick se Christel Nordins
(gitarr) och Carro Carlboms (trummor) "hobbyband" C & C Music
Factory. Bara att få höra kents När Det Blåser På Månen med blockflöjt och
akustiska gitarrer och Judas Priests Breaking the Law med nästan-opera-sång
gjorde det nästan värt resan. Jag såg i alla fall till att få träffa Christel
och Carro, för att prata om Pusjkins. Vi satt utanför domkyrkan under ett träd
som det hela tiden trillade ner små äckliga vita (!) insekter från...
Pusjkins startade hösten -92, då med Christel, Carro och
Jennie Medin på bas (namnet känns kanske igen från det något mer kända
Cloudberry Jam). När de startade kunde ingen av dem egentligen spela, men alla
kunde sjunga, fast de klarade inte av att sjunga och spela samtidigt, så de var
tvungna att hitta en sångerska, vilket de gjorde ganska snart i Mia Bergström.
De repade i knappt ett år, och anmälde sig sedan till
Rockkarusellen, som är en årlig, lokal tävling i Linköpings kommun. De spelade
fyra gånger på fritidsgårdar, gick vidare till finalen, och vann hela
tävlingen. Detta väckte ganska mycket avundsjuka bland de andra banden, som
hållit på mycket längre, och det påstods att Pusjkins hade vunnit bara för att
de hade så mycket kompisar i publiken. Vinnaren röstas nämligen fram av
publiken, så Pusjkins fick till sin stora förvåning börja anta att de har
ungefär 300 kompisar... Nåväl, tävlingsvinsten var en singelinspelning, och de
gick in i en studio i Tranås och spelade in Inherently Violent, med fyra låtar.
Under våren -94 började Jennie känna att hon inte hade tid
för två band, så hon valde Cloudberry Jam, och Pusjkins fick börja leta efter
en ny basist.
- Vi ville gärna ha en tjejbasist, berättar Christel. - Inte
för att vi tvunget skulle vara bara tjejer, men eftersom vi började så, så
kändes det liksom rätt. Och att hitta en tjej som spelar bas, och inte redan är
upptagen i ett band, det är nästan omöjligt.
Carro: - Men hade vi hittat en kille som hade varit perfekt
så hade det gått bra också.
Vi diskuterade det här med "tjejband" en stund,
och jag berättade att när jag köpte min bas, så frågade alla om jag skulle
börja spela i ett tjejband då. Som om det vore ett självändamål.
Christel: - Det handlar ju om att man skall komma överens
och funka på samma plan och sådär. Men det är så typiskt, det var en tjej som
vann en gitarr på TV, Unga Tvåan eller nåt sånt där, för nåt år sen, och då var
det: "Ja, nu när du har vunnit en gitarr då kanske du kan börja i ett
tjejband!" Helt otroligt.
Till slut tog de med Melinda Rogersten, som de kände sen
innan, men som aldrig spelat bas förr, och så repade de hela sommaren och
spelade på förra årets Nykvarnsfestival. Det var till den festivalen som även C
& C Music Factory föddes.
Christel: - Vi tyckte att vi ville göra lite covers på vårt
eget sätt, och på låtar som vi egentligen tycker är bra, även om man kan driva
lite med dem. Fast förra året gjorde vi mer seriösa covers än vi gjorde i år,
vi gjorde Juliana Hatfield, och Shakespeare's Sister bl.a., men sen blev det
sådär "man kanske skulle göra en Judas Priest-cover akustiskt, med flöjt
på slingan", bara idén blev sådär "ho ho ho!". "Vi gör den
jättevacker", tänkte vi, för den är ju liksom lite ösig, men ju mer vi
skulle göra det vackert, desto mer blev det "ja, vi sjunger sådär jättefalsettigt
och rullar på r-en!"
Carro: - Vi har inte repat den en enda gång utan att
skratta. Vi tyckte själva vi var jätteroliga...
- Men det är väl ingen grej vi skall driva så långt heller.
Pusjkins blev
jämförda med Cloudberry Jam i Pop bl.a., vad tycker ni om det?
Christel: - Jag tycker ju Cloudberry är skitbra, men de är
rätt influerade av jazz och soul, och vi har egentligen inga såna influenser.
Det känns lite orättvist på ett sätt, eftersom jag inte tycker vi låter lika,
men å andra sidan så kanske det soundmässigt blir lite så, med gitarrer och så,
eftersom Jörgen spelar in, och vi kör på deras utrustning rätt mycket. Jag
tycker inte vi låter som Cloudberry Jam, men vi repar i samma lokal, och har
umgåtts i alla år, så vi kanske har blivit influerade, men det är inget vi strävar
efter. De är j-t bra, så det är ingen förolämpning på nåt sätt, men det är lite
typiskt sådär. Bara för att man har ett visst samband med nån så måste man
jämföras. Man hamnar i skuggan, precis som Cloudberry Jam hamnar i skuggan av
Cardigans.
Carro: - Men det går inte jämföra, de är ju så otroligt
mycket bättre på att spela och så än vi.
Christel: - På sikt är det klart man vill ha skivkontrakt,
men som det känns nu så skulle inte jag vilja... eller får man ett skivkontrakt
så är det ju antagligen nån som tror på en, och då är man ju bara glad över
det, det vore ju skitkul, fast det vore trist att gå in i en studio och känna
att man inte är riktigt... bra liksom. Inte behärskar spelandet.
- Jag tror att det är ganska många som gör det – band som
upptäcks sådär, som kanske inte hållit på speciellt länge, och så är det snabbt
in i studion och göra nånting, och sen så släpper de en grej och så får de lite
uppmärksamhet och sen är det nästan kört, för att man kanske inte riktigt är
färdig för att göra nåt sånt. Av den lilla erfarenhet vi har från singeln så
vet vi hur svårt det egentligen är att veta vad man vill när man går in i en
studio. "Vi gör så här" för det var en kul grej för ett par minuter,
och sen så ångrar man sig.
Medan vi satt och pratade trillade det ner diverse äckliga
vita insekter på oss, vilket fick Carro att berätta om när hon skulle ha ihjäl
en kackerlacka, när hon var i USA med Melinda förra året och jobbade på ett
café: - Jag är helt övertygad om att kackerlackor har nåt radioaktivt i sig.
Jag dödade en kackerlacka på jobbet – det var första gången jag såg en
kackerlacka, och den var så j-a stor! Den var ungefär 4 centimeter, och kom
springande över golvet – jag var ensam på caféet och fick panik. Vi har inga
kackerlackor där, den kom från grannrestaurangen. I alla fall – de är ju
jättesvåra att döda, och jag stampade på den, men den dog inte först, så då
stampade jag på den en gång till och då var den sådär halvt mosad, men resten
levde... och det kom inte blod utan det kom sånt där – om du tänker dig olja
som flyter på vatten, sådär regnbågs-silver-svart-grejliknande sörja... Det var
så j-a äckligt verkligen. Vid kärnvapenprov och sådär kan kackerlackor
överleva! Det är ju helt otroligt.
På tal om konstiga
djur: Favoritmuppar?
Båda: - Groover, utan tvekan. Om Sesam är okej?
Carro: - Fast i Mupparna är det givetvis Animal. Han är
cool. Och så gillar jag hunden som spelar piano, och han med näsan; Gonzo.
Christel: - Fast jag gillar Kermit också, för han är så
töntig.
Vilken fråga skulle
ni helst vilja svara på?
Carro: - Det var en bra fråga faktiskt.
Christel: - Vi har inte hunnit ledsna på vanliga frågor
än... Alla brukar alltid fråga om det är svårt att vara tjej och spela, så det
var skönt att du inte frågade det. "Hur är det att vara tjej och
spela?" Jag vet ju inte nåt annat!
Carro: - Vad skulle du göra om du hade en delfin framför dig
nu? Jag skulle knipa den på näsan!
Va?
- Carro säger alltid om alla djur att man skall knipa dem på
näsan.
Carro: - Det gillar de.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar