12 december 2001, skivbolaget Virgins kontor, Stockholm: Jag och min kameraman sitter och väntar på en intervju med Weeping Willows för mitt gamla jobb. Intervjun före drar ut på tiden, och sångaren Magnus Carlson lutar sig oroligt fram ungefär var tredje minut och ber om ursäkt och frågar om vi är okej. När det väl är dags för intervjun spelar det ingen roll att det tog tid, för Magnus har just klättrat till toppen av listan på de trevligaste människorna i hela världen.
Från intervjun:
Magnus, du har sagt ett väldigt fint citat tycker jag, att det är tufft att försöka vara snäll och god.
- Mm, det är ju mycket svårare än att vara elak. Det är därför världen också ser ut som den gör, för att det är mycket enklare att vara ond, att inte bry sig om andra människor är ju jätteenkelt - att bry sig om andra människor och inte bara tänka på sig själv kräver lite jobb.
25 januari 2003, Tambourine Studios, Malmö: Jag kommer till studion med en hembakad kaka för att hälsa på mitt favoritband Eggstone. Magnus Carlson, som är där för att spela in sitt andra soloalbum går omkring i en brunvit Fred Perry-tröja och nynnar på en text som inte riktigt är klar och hälsar vänligt på mig. Han säger att han inte är en kak-människa, men smakar ändå en bit och berömmer mina bakfärdigheter. Sedan hör jag hela Eggstone spela en låt tillsammans, för första gången på fem och ett halvt år. Det är en stor dag.
25 juli, Kalasturnén, Varbergs fästning: Magnus Carlson har just genomfört en spelning med solen i ögonen. På scen med honom fanns Eggstone (Per Sunding på bas och kör, Patrik Bartosch på gitarr och kör och Maurits Carlsson på trummor), Nathan Larson på gitarr och mellan varven kompisen Robban Plaszczyk på tamburin.
Fem minuter efter att konserten avslutats hämtas jag backstage av turnéledaren för att göra den bokade intervjun med Magnus. Jag hälsar på Per Sunding som just frågar en scenansvarig varför de inte tänkt på vinkeln på scenen med tanke på solnedgången och hittar sedan en svettig Magnus. Vi sätter oss på gräset bakom en logetrailer för att göra en intervju.
Jag tänker köra lite basic här: varför gör du en solokarriär över huvud taget?
- Det var för att från början ville jag bara göra en skiva på svenska, jag ville prova. När vi hade spelat några år med Weeping Willows började det kännas lite... konstigt att sjunga på engelska, om man samtidigt försöker skriva om sånt som jag tycker är viktigt, då kändes det konstigt att göra det på engelska. Och Weeping Willows bestämde vi att det skulle vara på engelska, så då började jag lite på test att skriva låtar med Ian Persson, Daniel Levin, Henryk Lipp och Johan Forsman i Göteborg. Vi tyckte att det blev bra, och då fortsatte vi att göra ännu fler låtar, men det var inget skivbolag inblandat från början, vi spelade in hela första skivan utan att det fanns nåt skivbolag eller nånting sånt.
Resultatet blev albumet ”Allt är bara du, du, du” (-01). En del jämförelser gjordes med Håkan Hellström, men det var inte så konstigt med tanke på att Magnus var med och körade med Håkan live och Håkan var med och körade på Magnus album, där Magnus (berättade han i intervjun 2001) dessutom bad honom att sjunga en likadan ”a-aa-aah”-kör som i ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” som en ”underground-hyllning”, eftersom Håkan då ännu inte slagit igenom.
I bakgrunden har Marit Bergman börjat sin konsert och inleder just ”To Brazil”. Per Sunding kommer fram och ger mig tre tior för den Fozzie 8 han fick av mig för en stund sedan, medan Magnus fortsätter:
- När vi hade gjort den skivan ville jag inte turnera direkt och spela konserter heller, jag ville bara göra en skiva på svenska. Så gjorde vi ändå några konserter, för det var roligt att testa. Sen gjorde jag en skiva till med Weeping Willows, och sen hörde skivbolaget av sig och undrade om jag ville göra en skiva till och då började jag tänka: ”Jaha, vad ska jag då göra?” Så då... ja, då frågade jag Eggstone... för mig är de här liksom soloskivorna inte soloskivor egentligen, det är bara att jag gör dem med andra människor. Jag ville passa på att göra dem med andra kompisar än Weeping Willows. Jaha, det var ett långt svar.
Känner du att dina texter blir personligare på svenska, eller är det ungefär som vanligt tycker du?
- Det är ungefär samma tycker jag. Fast på engelska kan man inte sjunga om kent och svenska grejer, korvkiosker och sånt där. Det är väl enda skillnaden egentligen. Det är lättare att skriva på engelska tycker jag, jag tycker att jag skriver bättre på engelska också. Det är svårt att skriva på svenska, om man samtidigt vill vara lite banal, som jag gillar att vara, så är det j-t svårt att... man vill ju inte vara för banal heller. Men samtidigt är det väldigt lockande att vara... pretentiös och banal. Jag tycker det är mer spännande än att vara sådär safe och klä in orden i alldeles för mycket poesi liksom, att försöka vara mer direkt.
Den andra soloskivan heter ”Ett kungarike för en kram”, och nästan all musik på den är skriven av Eggstone, som när den kom ut försommaren 2003 inte hade gjort en egen skiva på nästan sex och ett halvt år.
Du skriver ingen musik själv eller?
- Halva första Weeping Willows-skivan skrev jag musiken. Till Weeping Willows skriver jag alltid nån eller några låtar per skiva. Och på den här skivan har jag skrivit en låt, sista låten, ”Varför är jag här?”. Den skrev jag musiken till. Och man är liksom med, man är ändå med och tycker, som ”kan man inte ändra de ackorden så?”, man är ju med, men jag sitter inte hemma och skriver musik direkt sådär.
Just ”Varför är jag här?” är lite speciell. Magnus fick en text av författaren och regissören Lukas Moodysson, som han sedan skrev en melodi till. Malmöbandet The Radio Dept hjälpte till att arrangera låten och spelade den även på albumet.
Första singeln från skivan blev ”Jag ber dig”, som är en cover av den gamla northern soul-dängan ”Beggin’”.
Hur kom det sig att du valde att släppa en cover som första singel?
- Det var faktiskt skivbolaget som tyckte den var mest sådär radiohittig, och vi tyckte väl att det spelar ingen roll. Vi ville ha ”Vi kommer att ses igen” som singel först, så vi hade en kompromiss, att den fick vara med på singeln också, för att mer visa hur skivan egentligen låter. Man får kompromissa ibland. Jag menar, man har ju spelat in den, man gillar ju låten.
Varför heter skivan ”Ett kungarike för en kram”?
Magnus funderar lite: - Det är roligt att hitta på titlar, titel till skivan. Med Weeping Willows har vi alltid en låt från skivan som är titeln, det har blivit nån slags tradition bara. På svenska vill man på nåt sätt ringa in vad skivan handlar om, med nåt klatschigt uttryck liksom. Så i sista minuten kom jag på det här.
Magnus har låtit lite trött efter spelningen, men plötsligt får han en nyväckt entusiasm i rösten och tillägger: - Men igår (när Kalasturnén var i Malmö, red.) träffade jag en kille som sa att han hade träffat mig utanför KB en kväll och han hade stått där och skrikit ”Ett kungarike för en kram!” tydligen, och jag hade gått förbi och så hade jag kramat honom. Men jag har inget minne av den situationen, så jag vet inte om det är sant eller inte, men om det var sant så har jag omedvetet snappat upp det därifrån då.
Lite mer om texterna: ”Slit & släng mig”, vill du berätta lite om den?
- Jaa, det kan jag göra. Jag ville skriva en text om... nu kanske det blev lite vagt, men... att samhället tar mindre och mindre hand om folk, det blir sämre skolor - allting ska privatiseras och man ska helt enkelt vara produktiv och vara j-t bra på att konsumera, att det är det enda som är viktigt liksom, och att det blir mer och mer så. Det var det jag ville skriva om.
Berätta om ”Elin”.
- Elin är min fästmö. Alltså den situationen har aldrig hänt på det sättet, det var mer när jag var i Malmö - vi bor ihop i Stockholm - att jag saknade och längtade efter henne mycket, och så började jag fantisera om ifall hon skulle lämna mig. Och så... ja. Så tänkte jag såhär att istället för att hitta på ”Anna” eller vad som helst kan jag lika bra använda ett riktigt namn.
Vem handlar ”Avskedskonsert” om?
- Den är bara ett rent fantasifoster.
Även det här att du sjunger att du har en bild på er från 1997?
- Ja. Det är lite roligt om folk tror att det är Morrissey på Solnahallen, eller nåt. Det är det inte egentligen.
”14½” då, det första jag tänkte på var John Hron där...
- Ja, det är bland annat det. Men också ett mord på en ung nazist också, i Salem. Det var därför jag hade hakkors i ena versen och i andra versen ”bad boy for life”, sådär hiphop. Det var verkligen inte för att döma nån, utan det är bara att när man är ung tar man gärna till sig och ser allting i svart-vitt, man tar lätt till sig symboler och en viss stil om man ska vara ”äkta”, fast i verkliga livet är det mycket mer komplext än bara svart och vitt. Jag tycker bara det är så tragiskt varje gång man ser att det är nån 14-åring som har blivit dödad i ett bråk eller väldigt misshandlad eller våldtagit nån tjej eller nånting, jag tycker man ser det hela tiden.
Över till lite andra saker: ditt efternamn, eller ditt namn över huvud taget - tycker du det känns jobbigt att folk stavar Carlson med två s och det blir sammanblandning och grejer? På ZTV t.ex. i ”Jag ber dig”, där stod det Carlsson.
- Det tycker jag är dåligt, det är dåligt! Om man får en skiva där det står nåt, att man inte bara kan skriva vad det står. Men äh, jag tycker det är ganska roligt att det är... jag menar, det är aldrig nån som tar fel.
Men det måste ju vara så tråkigt för artisten, tänker jag på varenda gång jag ser sånt.
- Ja, men vad f-n. Ibland kan det bli, som på ZTV, att man blir förnärmad och tänker ”Jag stavar inte så”, men samtidigt är det ingen big deal så.
Den andre Magnus Carlsson har ju hittills bara gjort en julskiva solo, så folk kanske inte får fel i affären heller om de frågar.
- Det tyckte jag var roligt att jag släppte min skiva först, och sen efter min skiva kom började man läsa att han ville lämna Barbados och kanske göra solo, och då skrattade jag lite för det var så roligt att det facket i skivaffärerna redan var upptaget!
Vilken fråga skulle du helst vilja svara på?
- Oj. Vilken fråga jag helst skulle vilja svara på... Gud, vad svårt.
Det blir en stunds tystnad, och jag hör Marit avsluta låten ”Julia”.
Magnus skrattade till: - Vad svårt!
Ja, det är många som har svårt med den.
- Kanske: ”Är du stolt över vad du gör?”
Okej, är du stolt över vad du gör?
Magnus låter lite blygsam: - Jaa, det är jag. Jag är faktiskt verkligen jättestolt, jag är stolt över att jag inte är förblindad av att bli känd och inte är förblindad av pengar. Jaa, de två grejerna.
Är du lika stolt över Weeping Willows som över Magnus Carlson och är båda lika kul?
- Ja. Ja-a.
Sen en fråga eftersom fanzinet heter Fozzie: vilken är din favoritmupp?
- Favoritbok? Mupp! Jaha, Fozzie! Ja just det... jag brukade gilla... Kermit tyckte jag bara var jobbig och stirrig. (han funderar en stund) Det är väl de där gnälliga gamla gubbarna faktiskt, på balkongen, dem gillar jag. Gud, det var jättelänge sen jag såg på ”Mupparna”! Kakmonstret! Men det var ju inte i ”Mupparna”.
Sen bara en fråga av nyfikenhet: i skivomslaget där du står i kö till Debaser, vilken konsert är det du ska gå på på bilden? Det man ser på affischen ser inte ut att vara några band sådär som man tror att du ska gå på.
- Jag ska gå på en klubb faktiskt. En northern soul-klubb som jag själv driver (skratt). Så jag gick ut och ställde mig i kön. Jag ville få med Debaser, för jag gillar det, det är som en historisk...
Just det, jag tänkte på en sak till - men det kanske är svårt att göra såhär på rak arm - men på din första skiva var det i nån låt där du nämnde blandband, så jag tänkte att det skulle vara kul om du satte ihop ett - du behöver inte göra det rent fysiskt, men sätta ihop lite titlar som du skulle vilja ha på ett blandband.
- Ska du vara kvar här ett tag eller? Jag kan sätta mig och skriva under tiden, för man vill ju inte missa nåt. Det kommer man ju göra ändå såklart. Sen skulle jag också vilja köpa ett fanzine. (Jag sa ju att Magnus är en trevlig kille!)
Någon timme senare träffar jag Magnus igen, och då ger han mig en låtlista, och betonar att det bara är dagens band. Hade jag bett honom göra det en annan dag hade det antagligen sett annorlunda ut, men vill du spela in ett blandband som Magnus Carlson velat lyssna på den 25 juli 2003 så skall du leta rätt på de här låtarna:
A
1. I Wish You Didn’t Have To Go - James & Bobby Purify
2. My Love Is Like A Gift You Can’t Return - The Man From Delmonte
3. Flying Saucer Rock’n’Roll - Billy Lee Riley
4. Absolute Beginners - The Jam
5. Beggin’ - Timebox
6. Hey Princess - Popsicle
7. What She Said - The Smiths
8. New Dress - Depeche Mode
9. God Only Knows - Beach Boys
10. Speedway - Morrissey
B
1. Keep On Keepin’ On - Redskins
2. Go Now - Moody Blues
3. Let Your Heart Dance - Secret Affair
4. Levande begravd - Liket Lever
5. Greetings To The New Brunette - Billy Bragg
6. White Man In Hammersmith Palais - The Clash
7. Alright - Supergrass
8. Part Time Punks - Television Personalities
9. Love Theme From The Godfather - Andy Williams
10. Irish Blood, English Heart - Morrissey
11. Whole Wide World - Wreckless Eric
/Sara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar