Salad
Utanför the Salad
Dressing Room
För ungefär fem år sedan startades ett band som hette The
Merry Babes av holländska Marijne van der Flugt och engelske Paul Kennedy, som
studerade film på ett college i England. Marijne visste inte riktigt vad hon
gjorde där, hon visste bara att hon ville vara kreativ, medan Paul gjorde
jättebra soundtracks till sina filmer. En gång försökte Marijne få MTV:s 120
Minutes att spela en video med The Merry Babes, och visst ville de det, men de
ville då även få Marijne som VJ. Eftersom hon inte kunde livnära sig på musiken,
vilket hon helst ville, så tog hon jobbet.
På MTV hade hon hand om Alternative Nation, när det fanns,
och The Pulse, tills hon slutade i början av 1995. Anledningen till att hon
slutade heter Salad. Salad bildades
1993 när The Merry Babes träffade basisten Pete Brown, som gick på samma skola,
och trummisen Rob Wakeman, so bodde i samma hus som Marijne.
I juni -93 släppte Salad sin första singel; Kent, på sin
egen etikett Waldorf. I oktober kom den andra singeln; Diminished Clothes,
vilket fick Blur att ta dem med som förband på sin turné i oktober (Blur tyckte
tydligen det var lite lustigt med The Salad Dressing Room...).
Sedan fick de skivkontrakt med Island Records, och släppte
singeln On a Leash i april -94 och singeln Your Ma i juli. I slutet av sommaren
kom singelsamlingen Singles Bar, med de tre första singlarna. I maj -95 kom
skivan Drink Me, och samma månad kom Salad till Uppsala. Då fick jag träffa
Marijne och Paul för en intervju.
Marijne: - Jag kan inte fatta att det är mindre än två år
sedan vi släppte Kent! Det har hänt så mycket sedan dess – it's been av long
long journey!
Paul: - Vi jobbar väldigt hårt, vi gör det här så gott som
på heltid nu – vilket är vad vi alltid velat göra. Vi turnerar nästan hela
tiden och så spelar vi in mellan turnéerna, så det är heltid. Vilket är
jättekul. Det är trevligt att resa, det är trevligt att komma och se ställen
som Uppsala, där vi aldrig varit förut.
Uppenbarligen måste
jag fråga om MTV...
Marijne: - Måste du? Vem har sagt att du måste?
Paul: - Men jag tror att läsarna vill veta hur det var. Du
borde reda ut det.
Har det varit en
fördel för Salad?
Marijne: - Jag tror inte att det varit vare sig en fördel
eller en nackdel, det är bara helt irrelevant, det betyder ingenting, för mig
iallafall.
Paul: - Men det är klart att folk är intresserade.
Marijne: - Jag tycker att det viktigaste är att säga att jag
har varit musiker sedan jag var 7 år. Jag spelade piano, och det slutade jag
med när jag var 17, men när jag träffade Paul för 5–6 år sedan så insåg jag att
det var musik jag ville hålla på med och att det var min framtid. Jag var
kreativ och gjorde en massa olika saker, men jag hade inte hittat mitt
"kall", och det var definitivt musik. Och sedan kom MTV. Jag försökte få dem att spela en video med The Merry
Babes på 120 Minutes och de sa: "Yes, we'll play it, and do you want to be
a VJ?" Lite längre än så, men det är ungefär vad som hände. Och jag sa
okej. Och under hela tiden jag var VJ så växte och växte och växte bandet och
beslutet att lämna MTV var otroligt enkelt.
Paul: - Det är ju så att när man startar ett band så kommer
det inte in några pengar innan man får skivkontrakt, så man måste ta andra jobb
för att överleva. Alla vi fyra hade jobb för att kunna betala hyran – men alla
fyra ville satsa helt på musiken. Uppenbarligen märktes Marijnes jobb mer än
mitt, Petes eller Robs, men det var ändå bara ett jobb.
Marijne: - Jag tror att folk lyssnar på musiken utan att
tänka på vad mitt jobb var när de väl kommer in i musiken. Det är antagligen
ett nyfikenhetselement när man kommer för att se Salad, men antingen gillar man
musiken eller inte. Och det är så långt det går.
Hur skriver ni
låtarna?
Marijne: - Vi skriver alla hemma, ensamma, med akustisk
gitarr, och gör små demos, och sedan tar vi med dem till bandet, kompletta med
texter. Sedan jobbar vi med dem ihop, och vi är väldigt kritiska och väljer
bara ut de bästa. När vi kommer med låtarna är det alltså bara akustisk gitarr
och röst, sedan får de andra i bandet göra vad de vill med dem. Jag talar inte
om för de andra hur de skall spela i mina låtar.
Paul: - I vissa band finns det bara en låtskrivare, det är
ganska ovanligt att man är tre låtskrivare (Salad har Marijne, Paul och Rob).
Men alla våra låtar låter Salad, eftersom det alltid är hela bandet som gör färdigt
låtarna.
Han fortsatte lägga ut texten om samma ämne tills Marijne
avbröt honom genom att säga: - Sluta prata! Jag tror du har sagt tillräckligt
mycket om det ämnet nu..!
Hon sade det inte elakt, men Paul blev ändå lite putt, och
sade: - Well, I'll leave it to you then... så Marijne pussade mot honom och
slätade över: - Jag väntar bara på nästa fråga, jag vill höra nästa fråga!
Även senare, under spelningen, gnällde de lite på varann,
men det gick över när Marijne kramade honom och log sådär vackert som hon gör.
De hade ett förhållande i början, och det kanske är lite besvärligt att jobba
ihop efter att det tagit slut. Men de klarar det bra musikaliskt iallafall.
Nästa fråga, som Marijne ville höra, var:
Är det svårt att
sjunga en annan persons texter?
Marijne: - Det är inga problem alls. Faktiskt så älskar jag
det. Jag tycker så mycket om det Paul och Rob skriver. Så fort jag börjar
sjunga sångerna så blir de mina egna. Jag tror det är lättare i Salad, för
texterna Paul och Rob skriver är inte så väldigt känslomässiga, det är inte om
ens innersta liksom. De lämnar mycket åt fantasin, vilket gör att jag kan
applicera dem på mig själv.
Paul (fortfarande lite putt): - Granite Statue är om ens
innersta.
Marijne: - Jo, men sättet du skrivit den på, det är inte så
att du använt ordet "feelings" eller så, den handlar om att vara en
granitstaty. Så det är lätt för mig att sjunga dem. Jag ändrar ord ibland
också.
Paul: - Jag håller inte alls med dig. Granite Statue är helt
och hållet om känslor.
Marijne: - Du missförstår mig. Jag vet att den handlar om
känslor, men på sättet du använt orden...
Paul: - "Every single time I come here I can't tell you
how I feel".
Marijne: - Jo. Men jag förvandlar det till mina egna
känslor. Jag nobbar låtar om jag känner att "jag kan inte sjunga det där,
det är inte jag". Och vi måste alltid ändra tonarten också när Rob och
Paul skriver låtar, eftersom de sjunger med sina mansröster och jag har en
flickröst.
Vad handlar Motorbike
to Heaven om?
Paul: - Den handlar om någon vars älskade har försvunnit,
den handlar om att längta och ha ont. Men det är också en mystisk sång, och jag
vet inte riktigt själv vad allt handlar om. Men det tilltalar mig att göra så.
I en låt som Granite Statue vet jag vad jag skriver om i varenda rad, jag vet
att den är logisk, men Motorbike to Heaven är lite mer... den är väldigt
drömlik. (Han vände sig till Marijne:) Har jag sagt nog om det nu?
Marijne: - Soppan då?
Paul: - Den handlar om att vart du än tittar så tänker du på
din saknade älskade. Även när du bara sitter och äter soppa och stirrar ner i
den så ser du hans ansikte.
Marijne: - Det är visat väldigt väl i videon tycker jag. Jag
tittar ner i soppan, och sedan springer jag ut i skogen och min pojkvän poppar
upp bakom varenda träd.
Paul: - Den handlar inte om att komma till himlen, den
handlar om... jag vet inte om det är likadant på svenska, men när man pratar om
himlen på engelska så kan det betyda en himmelsk upplevelse, något som är
fantastiskt, och att det är rena paradiset att vara kär i någon.
Marijne: - Det är som en sång om hopp, eller hur? Att hoppas
på att få se honom igen.
Your Ma då?
Marijne: - Den handlar om en äldre kvinna "getting
off" med en ung pojke. Väldigt enkelt. Grejen är att den är sjungen från
pojkens synvinkel. Jag sjunger som om jag är pojken. Det är inte på något sätt
självupplevt, det var bara något som tilltalade mig.
Man blir lite
förvirrad eftersom det är en tjej som sjunger...
Marijne: - Jag vet. Jag tycker om att förvirra folk. När jag
skriver låtar tycker jag om att faktiskt förvirra mig själv, för då vet jag att
jag förvirrar andra. Jag kan helt enkelt inte skriva texter som är rakt på sak.
Så fort jag försöker blir jag bara tråkig. När jag skrev Your Ma var jag
väldigt influerad av filmen Mandomsprovet, så... Och även en film med
Jacqueline Bisset och Rob Lowe där hon är med sonens bäste vän. Det är helt
enkelt något som tilltalar mig, så jag kanske blir sån när jag blir äldre.
Kent? Ni nämner en
massa kändisar?
Marijne: - Det är Paul som skrivit den. (Paul hade just gått
in för att hämta en tröja). Jag tror att den handlar om livet och om att leva
det fullt ut, och inte bara sitta bakom glas och titta ut. Som Picasso, han
misskötte sig själv helt, han drack och rökte och hade kvinnor, och han levde
tills han var 90 eller nåt. Det handlar om att inte vara tråkig. Men jag är
fortfarande inte helt säker på vad den handlar om – det är det jag gillar med
att sjunga Pauls och Robs texter. Ofta så vill jag inte få dem förklarade, för
jag vill tolka dem på mitt eget sätt, och då ger jag dem en lite annorlunda
snärt som de kanske inte skulle haft annars, eftersom jag missförstår dem. Ofta
förstår jag inte vad de exakt menar förrän ett halvår efter jag börjat sjunga
dem.
Vilka är era
framtidsplaner?
- Det här! Det här är min absoluta framtid. Det har det
alltid varit, så det är underbart att få kunna göra det på heltid och att kunna
leva på det. I och för sig är jag fattigare nu än någonsin, men jag är
lyckligare också. Det är fantastiskt.
Vilken fråga skulle
du helst vilja svara på?
- Frågor om vår liveshow tror jag. Som "är er show nåt
bra?"
Är den det då?
- Ja. Tror jag.
Paul kom tillbaka, så det var dags att fråga om favoritmupp.
Marijne: - Vi pratade just om Mupparna tidigare. Animal tror
jag. Jo, Animal.
Paul: - Jag har ingen favoritmupp. Jag gillar inte Mupparna
faktiskt. Men det måste finnas något liknande... Jag föredrar Beavis and
Butthead.
Senare på kvällen konkurrerade Salas spelning med nån
hockeymatch (jag har glömt vilken, eftersom det för mig inte var någon tvekan om
att en konsert var viktigare än en hockeymatch...), men det kom rätt mycket
folk ändå. Jag måste erkänna att jag tycker att många av Salads låtar är rätt
tråkiga – jag tycker singlarna är jättebra, men resten låter mest som B-sidor,
men de var roliga att se live, för Marijne är inte bara jättevacker, hon är
även otroligt karismatisk på scen.
Dagen efter skulle de spela i Malmö, och innan spelningen
skulle de gå och shoppa kläder med Eggstone! Salads T-shirtförsäljningsflicka
var nämligen med och gjorde deras video till It's Not the Rain. Sedan skulle de
vara på turné i sju veckor till – Salad är på gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar