22-Pistepirkko - från Fozzie 3, 1995

22-Pistepirkko

Finska nyckelpigor

22-Pistepirkko består av PK Keränen, Asko Keränen och Espe Haverinen och kommer från Utajärvi i norra Finland. De började spela ihop redan för 15 år sedan, men då spelade de punk. Det höll de på med i två år, och sedan blev det mer pop i form av 22-Pistepirkko. Anledningen till att de över huvud taget började med musik var enligt Asko att de hörde Ramones på radio, och insåg att "wow, livet kan vara kul!"

Asko

På sina första skivor sjöng de på finska, men på de två senaste, Big Lupu (-92) och Rumble City La La Land (-94) sjunger de på engelska.

Vad är Rumble City La La Land?

- Det är en bra titel helt enkelt. Alla vet vad det kan vara, alla kan göra sin egen version av vad det är. Det är en bra titel för vår musik, och så ser det bra ut.

Beskriv er musik.

- Rockmusik.

Kort och gott. Ni är bara tre i bandet, och på skivorna har ni med så många instrument – hur fungerar ni live?

Asko: - Bättre än på skivorna, det lovar jag!

Jag frågade dem hur musikklimatet i Finland är, för det är ju inte så många finska band som får uppmärksamhet i Sverige. De enda jag kan komma på är 22-Pistepirkko och Poverty Stinks.

Asko svarade: - Det är väldigt levande, det finns många unga rockband. Det är synd att ni inte får se dem här. Och dessutom är det fånigt att svenska band inte kommer och spelar i Finland.

Vilka länder har ni spelat i?

- Alla de skandinaviska länderna, och Island, Holland, Tyskland, Frankrike, Schweiz, Österrike, Italien, Irland, Belgien, England, varav en gång i London, New York, Hong Kong...

Vad är era framtidsplaner (efter de spelningar de hade kvar i Sverige efter sin Uppsalaspelning)?

- Ha semester!!! Vi har arbetat non-stop i tre år, vi behöver verkligen semester! Vi vill vara hemma med våra familjer. Och Espe skall till Frankrike.

Vilken fråga skulle ni helst vilja svara på?

Asko: - Det där var den frågan. Han tänkte en liten stund och fortsatte:

- Ibland skulle det vara trevligt att få prata om varför vi började älska bluesmusik.

Varsågod.
- Ha ha, skall du ha ett svar också! Vi började med att lyssna på punk, och sen 60-talsmusik och rock'n'rollens historia. Sen sa folk att man skulle lyssna på blues, men vi var lite rädda, för vi kände bara till ett totalt uselt bluesband – blues var ett svart hål i våra kunskaper. Men sedan blir man äldre och kanske klokare, och så inser man att blues och country är rock'n'rollens moder och fader. Blues är så bra! Ibland känner vi att vi kan relatera till amerikanerna som gör blues, vi kommer från ett så tråkigt ställe. Alla borde gilla bluesmusik!