söndag 11 februari 2018

dEUS - från Fozzie 3, 1995

dEUS
Lödder, soda, öl och Fozzie-Pez

dEUS är från Belgien, och de spelar varken techno eller eurodisco. De spelar lätt experimentell pop/rock som kräver en del lyssnande innan man riktigt uppskattar det. Det finns visserligen några låtar på deras debutskiva Worst Case Scenario som fastnar direkt, och det är singlarna Suds & Soda, Via och Hotel Lounge, som gått en hel del på MTV.

Den 28 februari spelade dEUS på Glädjehuset i Stockholm. Fascinerande ställe, med en massa rosa lampor överallt.


Innan spelningen satt jag och en kompis vid ett bord och åt Fozzie-Pez och funderade på hur jag skulle lyckas få tag på bandet för att göra en intervju, när plötsligt sångaren Tom Barman kom gående förbi vårt bord bort genom lokalen. Så det var ju inte så svårt – vi rusade ikapp honom och frågade om han hade tid några minuter. Han var väldigt trevlig, visst hade han tid ett par minuter, de skulle snart börja spela, men en liten stund var inget problem alls. Jag ställde min Fozzie-Pez på bordet där vi satte oss, och han blev alldeles lycklig, och åt upp allihop under intervjuns gång.
Bandet består av Tom, som sjunger och spelar gitarr, Stef Kamil Carlens, som spelar bas och sjunger, Rudy Trouve, gitarr, Klaas Janzoons, fiol, och Julle de Borgher, trummor. Namnet dEUS har de faktiskt tagit från Sugarcubes-låten.
Tom berättade att bandet spelat ihop i denna uppsättning i två och ett halvt år, men han och Stef, som han bor med, började skriva låtar ihop för ungefär tre år sedan.
dEUS debutalbum heter Worst Case Scenario. Vad menas med det?
- Det lät rätt helt enkelt. Det täcker hela idén med låtarna väl. Sammantaget så är skivan inte särskilt optimistisk, men inte särskilt pessimistisk heller egentligen. Men man skall alltid förvänta sig det värsta. Vissa låtar är lite som... världens ände.
Första singeln från skivan, som spelats en hel del på MTV, heter "Suds & Soda", och Tom sjunger att "sometimes suds and soda mix OK with beer". Vad är suds?
- Det är det som kommer när man diskar, vatten och tvål..., sa han och viftade lite med händerna.
(Så jag antar att det är lödder.)
Har du testat det med öl alltså?
- Ja. Men av misstag.
Vad har ni för framtidsplaner?
- Vi skall spela på några stora festivaler; Roskilde, Pink Pop, Reading, och några i Belgien, med REM. Sedan skall vi ha en liten paus och sedan spela in ett andra album, som skall komma i januari.
Vilken fråga vill du helst svara på?
- Det är en elak fråga! Ingen särskild. Vi svarar på en massa frågor, så ju färre desto bättre.
Favoritmupp?
- Gonzo. Sedan Kermit och Animal, i den ordningen. Gonzo är briljant. Han klantar alltid till allt. Det gör jag med.
Sedan bad jag honom fylla i en liten Mina Vänner-sida. Jag lovade honom att förklara vad han menade med det han skrev på "I hate most". Mitt under intervjun kom det nämligen fram en otroligt dryg kille som förklarade att han var från "the Swedish military paper" och undrade om han fick ställa några frågor. Tom sa nej, han hade redan gett fyra intervjuer den dagen, så han bad honom gå och prata med Rudy istället. Men den här människan gav inte upp, utan började fråga vad Tom tyckte om Sverige. Vänlig som han är svarade han snällt att han inte visste än, eftersom han inte hunnit vara här så länge och vände sig mot mig igen. Förstod killen vinken? Nej då.
"Jo, ni har väl varit här förut?" "Nej." "Joo, ni var här i höstas!?" "NEJ, vi har aldrig varit här." "Men, vad...?" "Jag håller på med en intervju med de här tjejerna nu. Hej då." "Okej, men... vad..." "Jag ger en intervju just nu!" Killen stod kvar några sekunder och tittade, men gav till sist upp. Så sådant är det värsta Tom Barman vet, bara så ni vet.

När han kom till "The best thing about Sweden", så berättade han att han är halvnorsk, skrattade lite och sa "That it's close to Norway! But no, that's not true."


Spelningen var väldigt bra – jag tyckte det var bättre live än på skivan faktiskt. Fiolen ger deras musik en väldigt speciell stämning, och de små bjällrorna Stef hade runt sin arm byggde på den. Stef står ofta och skriker i bakgrunden, Tom använder sin distade mikrofon mycket, och de manglar på utan att det ändå blir för tungt. Deras musik är väldigt intensiv, och mycket speciell. Se dem på Roskilde!

Name: Tom Barman
I play: Guitar
My hobbies: Life
Best pop group: Pavement
Worst pop group: Ace of Base
Best song I've heard: Gold Sound by Pavement
I like most: Everything/anything that turns me on
I hate most: What just happened
My highest wish: Making films
My idol: Richard Burton

The best thing about Sweden: The sky

Inga kommentarer: