dEUS
Lödder, soda, öl och Fozzie-Pez
dEUS är
från Belgien, och de spelar varken techno eller eurodisco. De spelar lätt
experimentell pop/rock som kräver en del lyssnande innan man riktigt uppskattar
det. Det finns visserligen några låtar på deras debutskiva Worst Case Scenario
som fastnar direkt, och det är singlarna Suds & Soda, Via och Hotel Lounge,
som gått en hel del på MTV.
Den 28
februari spelade dEUS på Glädjehuset i Stockholm. Fascinerande ställe, med en
massa rosa lampor överallt.
Innan
spelningen satt jag och en kompis vid ett bord och åt Fozzie-Pez och funderade
på hur jag skulle lyckas få tag på bandet för att göra en intervju, när
plötsligt sångaren Tom Barman kom gående förbi vårt bord bort genom lokalen. Så
det var ju inte så svårt – vi rusade ikapp honom och frågade om han hade tid
några minuter. Han var väldigt trevlig, visst hade han tid ett par minuter, de
skulle snart börja spela, men en liten stund var inget problem alls. Jag
ställde min Fozzie-Pez på bordet där vi satte oss, och han blev alldeles
lycklig, och åt upp allihop under intervjuns gång.
Bandet
består av Tom, som sjunger och spelar gitarr, Stef Kamil Carlens, som spelar
bas och sjunger, Rudy Trouve, gitarr, Klaas Janzoons, fiol, och Julle de
Borgher, trummor. Namnet dEUS har de faktiskt tagit från Sugarcubes-låten.
Tom
berättade att bandet spelat ihop i denna uppsättning i två och ett halvt år,
men han och Stef, som han bor med, började skriva låtar ihop för ungefär tre år
sedan.
dEUS debutalbum heter Worst Case
Scenario. Vad menas med det?
- Det
lät rätt helt enkelt. Det täcker hela idén med låtarna väl. Sammantaget så är
skivan inte särskilt optimistisk, men inte särskilt pessimistisk heller
egentligen. Men man skall alltid förvänta sig det värsta. Vissa låtar är lite
som... världens ände.
Första singeln från skivan, som
spelats en hel del på MTV, heter "Suds & Soda", och Tom sjunger
att "sometimes suds and soda mix OK with beer". Vad är suds?
- Det
är det som kommer när man diskar, vatten och tvål..., sa han och viftade lite
med händerna.
(Så jag
antar att det är lödder.)
Har du testat det med öl alltså?
- Ja.
Men av misstag.
Vad har ni för framtidsplaner?
- Vi
skall spela på några stora festivaler; Roskilde, Pink Pop, Reading, och några i
Belgien, med REM. Sedan skall vi ha en liten paus och sedan spela in ett andra
album, som skall komma i januari.
Vilken fråga vill du helst svara
på?
- Det
är en elak fråga! Ingen särskild. Vi svarar på en massa frågor, så ju färre
desto bättre.
Favoritmupp?
-
Gonzo. Sedan Kermit och Animal, i den ordningen. Gonzo är briljant. Han klantar
alltid till allt. Det gör jag med.
Sedan
bad jag honom fylla i en liten Mina Vänner-sida. Jag lovade honom att förklara
vad han menade med det han skrev på "I hate most". Mitt under
intervjun kom det nämligen fram en otroligt dryg kille som förklarade att han
var från "the Swedish military paper" och undrade om han fick ställa
några frågor. Tom sa nej, han hade redan gett fyra intervjuer den dagen, så han
bad honom gå och prata med Rudy istället. Men den här människan gav inte upp,
utan började fråga vad Tom tyckte om Sverige. Vänlig som han är svarade han
snällt att han inte visste än, eftersom han inte hunnit vara här så länge och
vände sig mot mig igen. Förstod killen vinken? Nej då.
"Jo,
ni har väl varit här förut?" "Nej." "Joo, ni var här i
höstas!?" "NEJ, vi har aldrig varit här." "Men,
vad...?" "Jag håller på med en intervju med de här tjejerna nu. Hej
då." "Okej, men... vad..." "Jag ger en intervju just
nu!" Killen stod kvar några sekunder och tittade, men gav till sist upp.
Så sådant är det värsta Tom Barman vet, bara så ni vet.
När han
kom till "The best thing about Sweden", så berättade han att han är
halvnorsk, skrattade lite och sa "That it's close to Norway! But no,
that's not true."
Spelningen
var väldigt bra – jag tyckte det var bättre live än på skivan faktiskt. Fiolen
ger deras musik en väldigt speciell stämning, och de små bjällrorna Stef hade
runt sin arm byggde på den. Stef står ofta och skriker i bakgrunden, Tom
använder sin distade mikrofon mycket, och de manglar på utan att det ändå blir
för tungt. Deras musik är väldigt intensiv, och mycket speciell. Se dem på Roskilde!
Name:
Tom Barman
I play:
Guitar
My
hobbies: Life
Best
pop group: Pavement
Worst
pop group: Ace of Base
Best
song I've heard: Gold Sound by Pavement
I like
most: Everything/anything that turns me on
I hate
most: What just happened
My
highest wish: Making films
My
idol: Richard Burton
The
best thing about Sweden: The sky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar