Cloudberry Jam - från Fozzie 4, 1995

En pysselkväll med Cloudberry Jam

Så går det när man är flodhäst

Sedan Cloudberry Jams fullängdsskiva Blank Paycheck kom i april har jag fullkomligen terroriserat min omgivning med reklam för Cloudberry Jam. I början av juni hade jag kommit så långt att min vän Catharina gick omkring i korridoren och sjöng "I never needed this, I never needed that" – lite fel, men i alla fall, och att Andres Lokko nästan lovat att gå och se dem vid tillfälle. Jag tycker att Cloudberry Jam är ett av Sveriges allra bästa band – för att vara mer exakt: Sveriges näst bästa band (i min lilla värld är Eggstone alltid bäst). Nu är det dags för lite mer promotion: Fozzies andra artikel om dem (den första och något förvirrade artikeln finns i nr 1).

Cloudberry Jam består av fem ytterst trevliga personer från Linköping: Jennie Medin (sång och tamburin), Jörgen Wärnström (gitarr och sång), Henrik Sundqvist (gitarr, keyboards och sång), Pelle Valsinger (bas) och Per Byström (trummor). De spelar pop med jazz- och soulinfluenser och Jennie är begåvad med en fantastiskt bra och stark röst. De har gett ut singeln La La La -92, mini-CD:n The Art of Being Cool -94 och CD:n Blank Paycheck -95, alla på North of No South.

Den 16 juni spelade Cloudberry Jam i Varberg, och jag passade på att åka dit för att se dem live för nionde gången... (första gången jag såg dem i november -92 var de ett partyband (har Jennie sagt), nu har de blivit ungefär Twice as cool...) För att variera mig lite så föreslog jag att de, samt deras kompis Uffe som var med som chaufför, skulle bygga med cernitlera medan jag intervjuade dem, och det tyckte de var kul. Så det är därför deras svar är lätt osammanhängande ibland...

Pelle: - Jag vill ha leran!

Henrik: - Det går ju inte forma skiten.

Knåda lite.

Pelle: - Vad bygger du Henke – korv med bröd eller?

Henrik: - En peg!

Per: - Skulle du göra en intervju eller..?

Berätta lite om Blank Paycheck – vad heter den så för?

Pelle: - Jag har 45 spänn på min bankbok.

Jag har hört att det hade med nån spelning i Finland att göra...

Pelle: - Nä, det är väl bara en i mängden...

Jörgen: - Egentligen har det med Velvet Crush att göra också. För de har en låt som heter Blank Pages, och så tyckte vi att det lät häftigt med Blank Paycheck, och så vart det så.

Jennie: - Och så passar det bra eftersom vi inte har några pengar heller.

Pelle: - Grejen är att man kan tolka det som att man har en check där man kan få skriva i beloppet själv.

Jörgen: - Det kommer vi få sen.

Pelle: - Det tror du fortfarande alltså? Okej, vi hoppas.

Japan då?

Henrik: - Skivan då?!

Pelle: - Skivan skall släppas i Japan. Där fick jag ihop det! Liten fin övergång där.

Per: - Vad du är duktig.

(Henrik bankade väldans i bordet flera gånger.)
Pelle: - Åh har du gjort en svart fläck! Så j-a snygg!

Henrik: - Oljegrej. (Någon petade på hans svarta grej:)

- Näe lägg av!!

Pelle: - Besuddla inte hans svarta fläck!

- Besuddla?!

- Ja, det är dubbel-d i besuddla.

Jörgen: - Med tanke på budgeten gjorde vi en väldigt bra platta tycker jag.

Jennie: - Javisst, det gjorde vi.

Helt klart.

Jörgen fortsatte: - Det finns saker som vi skulle vilja ändra på givetvis, och kommer förbättra till nästa skiva. Det är lite för lite gitarrer ibland tycker jag.

Jennie: - Ja. Sen är jag inte riktigt nöjd med sången måste jag erkänna.

Jörgen: - Vi ville ha mer gitarrer...

Pelle: - Men vi hade inte tillräckligt många.

Jörgen: - ... vi hade inte tillräckligt många dagar på oss att mixa. Vi hann inte med dem.

Och så blev ni sjuka så ni inte hann spela in Moses.

Pelle: - Stämmer bra ja. Min olugnaste låt.

Jennie: - Sista sången lade vi klockan fyra på morgonen dagen innan vi skulle mixa.

Jörgen, gör du en seg råtta?

Nån annan: - En gitarr?

Jörgen: - Han såg!

Henrik: - Vad var det för nåt?

- En gitarr.

Varför får bara japanerna Scorch då? (På den japanska utgåvan av Blank Paycheck är det även med tre låtar från The Art of Being Cool samt extralåten Scorch.)

Jörgen: - Därför att de gärna vill ha den.

Pelle: - Svenskarna har redan fått Scorch på den utsökta samlingskassetten Totally Fucking Welltasting In the Forehead Volume One.

Jennie: - Det är ju för att de vill konkurrera med importskivorna ju. De har ju lagt på tre låtar från Art of Being Cool också.

Henrik: - Hupp, den gick sönder!

Jörgen: - Jag kommer inte ihåg hur min gitarr ser ut riktigt.

Henrik: - Den svarta leran ser ju ut som lakrits, man känner för att ta en tugga.

Jennie till Pelle, som just byggt en svart båge: - Vad gör du? Gör du ett krocketspel?

Pelle: - Men är du dum eller?

- Stongehenge..?

Pelle: - Du, det är ett par j-a brallor!

- Ha ha ha!

Jörgen: - Hur ser min gitarr ut egentligen?

Pelle: - Inte sådär.

Uffe och journalist-Henrik

Hur har det gått då?

Jörgen: - Jättedåligt.

- Med vadå?

Allt.

Pelle: - Allt går dåligt. Vi ska dö snart.

Jörgen: - Vi säljer bra, men...

Jennie: - Vi säljer jättebra.

Pelle: - Vi hör klockorna ringa för döden.

Henrik (till mig som spelar in intervjun): - Kan du inte spola tillbaks skiten?

Pelle: - Går det spela över det där eller?

Henrik: - Nu ska vi se, vi läser frågorna.

Jennie: - Ja alltså skivan, den har gått bra, vi säljer ju jättebra faktiskt.

Pelle: - Det går faktiskt ganska bra, det är sant.

- Fast frågan är vem som köper den.

Henrik: - Kan inte jag få intervjua dem?

Visst, nu intervjuar Henrik.

Henrik: - Japan då?

Per: - Tack Henrik, du är en j-l på att intervjua.

- Henke, du är sparkad.

Henrik (läste från mina virriga anteckningar):

- 12 000 export, stämmer det?

- Vad säger du?

Henrik: - 12 000 kronor export, stämmer det?

Kronor? Ex! Hallå? Det är ju du som berättat det för mig.

Henrik: - Stämmer det alltså, har ni sålt 12 000 i Sverige?

- 11 500 journalistj-l, mumlade Jörgen samtidigt som han satte på en liten vit trekant uppe på gitarren han höll på att bygga.

Pelle: - Den är bra! Detaljrik där, oj oj oj.

Nu måste du skriva Rickenbacker på den också.

- Det kan bli lite svårare...

Jennie: - Men frågan är hur mycket som har sålt i Sverige och hur mycket som har gått på export.

Vart går de på export då?

Jennie: - We do not know! Men vi har väl våra aningar...

Henrik (intervjuar fortfarande): - I Pop nummer 5+6 så var det inslag, nån bandcheck...

"I skolan".

Henrik: - Där var Per Byström med i ett annat band och spelade i rymddräkter eller nånting.

Per: - Jag har en body-double där, såg du kanske på bilden.

Pelle: - Det var ju det som var kall. Det var inte Per Byström on the picture så att säga.

Per: - Den tjocka killen med yvigt hår – det var jag. Det var min stand-in Tobbe Pettersson.

Pelle: - Jenkin's Ear hade så väldigt wilda fotosessions så de måste ha stuntmän.

Finns ni fortfarande?

Per: - Det är lite luddigt det där, men det ligger ganska nere nu faktiskt, det gör det tyvärr. Vi var j-t bra ska jag säga.

Jörgen: - Sluta prata sån skit, nu ska vi prata om bra musik!

Jennie och Pusjkins då? I Pop stod det i senaste numret att du fortfarande skriver musik till Pusjkins.

Jennie: - Jag är inte med där längre! Det gör jag inte.

Jörgen: - I'm Mr Producer.

Sen som ni kanske såg i Fozzie nr 3 så nämnde Ola Hermanson Virginity and the Rose...

- Ha ha ha!!!

Jörgen: - Tack Ola! Tack för den!

Uffe: - Vad har Ola sagt nu då?

Jörgen: - Ser den ut så här? (gitarren)

Jennie: - Det var väldigt... Det var vi tre va? (Jennie, Jörgen och Henrik)

Jörgen: - Ssch! Nää, det var det inte!

Pelle: - Jag ska säga att jag har aldrig varit med i Virginity and the Rose!

Per: - Nä, inte jag heller!

Henrik: - Nä, så bra har du aldrig varit och kommer aldrig att bli!

Jennie: - Vi hette Virginity and the Rose när vi fick skivkontrakt, vi bytte nämligen namn till Cloudberry Jam senare.

Jörgen: - Finns det nån träfärgad lera nånstans?

Nej. Berätta om videon till This & That, var spelade ni in den?

Pelle: - Linköping!

Jörgen: - Nää, Stockholm.

Pelle: - F-n också.

Jennie: - Den spelade vi in i Stockholm på väl valda platser.

Pelle: - Därför att de som gjorde den bor där.

Jörgen: - Fy f-n vad den här gitarren blir ful!

Jörgen bygger

Ni åker till Japan i augusti – vad ska ni göra där?

Jennie: - Vi ska vara där i tio dagar, så har vi fyra spelningar, i Tokyo, i Osaka och i Nagoya. Och de andra dagarna ska det vara promotionarbete och åka runt och... jag vet inte vad vi ska göra faktiskt.

Jörgen: - Promota.

Här började Uffe vifta med en jättestor cernitleratunga som han stoppade in i munnen och härmade Mr Bean, så alla höll på att skratta ihjäl sig, så allt blev ännu mer förvirrat ett tag. Jörgen hojtade med desperation i rösten att han inte ville göra en gitarr längre och knycklade ihop den, och alla försökte analysera vad det var Pelle egentligen byggde på byxorna som nämndes tidigare:

Per: - Det ser mer ut som en skiftnyckel tycker jag.

Henrik: - Nej, en fotbollsspelare.

Pelle: - När det är det inte!!

Henrik: - Hockey?

Pelle: - När det är det inte!!

Jennie: - Bandy?

Pelle: - Nä lägg av nu.

Uffe: - En popkille?

Jennie: - Det är Mats Eriksson i This Perfect Day!

Pelle lyfte upp figuren och visade baksidan: - Hallå? Fotbollsspelare, har de mantel eller?

- Superkillen!

Pelle: - Kan vara Superkillen! The one and only.

Pelle gör en serie, om just Superkillen, som har alla superkrafter som finns. Rätt kall.

Hultsfred då? (Det var tal om att Cloudberry Jam skulle få spela i Hultsfred, men någon av arrangörerna fick för sig att de redan spelat där, vilket de inte har, så ingen fattade någonting.)

Per: - Inget hände med Hultsfred kan jag säga.

Är det säkert nu då?

Per: - Ja, vi kommer inte få spela där en sekund. De har en regel tror jag, om det inte är nåt band som är sådär jättehypade, att det bara får vara ett band från de små bolagen. Nån sorts så kallad rättvisa.

Pelle: - Det blir inget, Shredhead ska spela där istället.

Uffe: - Det var nån som sa att bara man får kontrakt med bolag så fixar sig allt.

Jörgen: - Så är det inte. Kan vi säga.

Henrik: - Nej!!! Åh, I dropped it! (en liten orange lerklump vill säga)

Jörgen: - Det är väldigt kul, vi har väldigt mycket material redan till nya plattan, som vi håller på att repa på. Vi hinner nästan inte repa in alla nya låtar som vi håller på och skriver. Så mycket låtar har vi!

När kommer den då?

- I februari.

Och imorgon ska ni spela in en video till Twice as Cool – som bara ska till Japan?

- Jaa.

Det är orättvist, de får en massa som inte vi får.

Jennie: - Men vi får ingenting, så... ha ha. Faktiskt.

Jörgen: - Men det är ju så att det är ett stort bolag i Japan, och de jobbar väldigt seriöst med oss.

Henrik: - Grön. (Henrik var helt inne i sitt byggande...)

Pelle: - De har resurser.

Jörgen: - Det finns mer kanaler kanske, som man kan visa det i, mer mediakanaler.

Jennie till Uffe: - Vad är det där för nåt?

Uffe: - Ett farligt djur.

Jörgen: - Har du också gjort ett djur – jag har gjort ett djur. Det är ännu farligare än Uffes. Det är Superkillens värsta fiende.

Pelle: - Superkillen har inga farliga fiender. Han är så kall och så fixar han dem eftersom han är Superkillen. Min lugnaste Superkille.

Jennie

Din studio då Jörgen, Toodle Recordings – vilka är det som spelar in där?

Jörgen: - Chickenpox har jag gjort. Flakes har jag gjort. Det är enda CD-skivorna jag har gjort, förutom Scorch-låten. Och en låt med Pusjkins som ska vara med på en Studiefrämjandetskiva.

Henrik: - Lost in Syncopation med. (den är med på Blank Paycheck)

Jörgen: - Ja, just det. Och Intermission. (på The Art of Being Cool) Surfarna har jag gjort också; Sonic Surf City, som ska släppas på nån sån där samlingsskiva i höst. Men annars är det mest Linköpingsband sådär.

Jörgen: - Jag gör min lugnaste mikrofon. Det blir ju svinbra.

Jennie: - Sådär va.

Jörgen: - Jag vet inte om det här ser ut som min mikrofon riktigt.

Pelle: - Inte riktigt va.

Henrik: - Men den kanske funkar lika bra. Här ligger Superkillens boll.

Pelle: - Nudda honom inte, han kommer döda dig!

Per: - Superkillen har väl ingen j-a boll!

Henrik: - Han leker med den hemma.

Pelle: - Han ser på tennis och käkar popcorn när han är hemma.

Henrik: - Han leker med boll med.

Pelle: - Med Gud! De ser på tennis, hejar på Agassi, och käkar popcorn. Lyssnar på Black Sabbath i och för sig händer också.

Jörgen: - Det här börjar ju likna min mikrofon snart!

Jennie: - Nä.

Pelle: - Nä.

Jörgen: - Jo!

Nu kletar du potatissallad på den igen Jörgen. Och vad gör du Per?

Per: - Jag gör en tärning med 6 på alla sidor. Det kan vi behöva.

Jörgen: - Kom inte och säg att det här inte är likt min mikrofon! En Sennheiser!

Uffe: - Det är inte likt din mikrofon.

Pelle: - Det är inte likt.

Jörgen (ytterst upprörd): - Det är det ju!

Jennie: - Det ser ut som en fyrkantig godis.

Jörgen: - Sennheiser, de svarta mikrofonerna! De ser ju ut så här! F-n er!

Henrik: - Den ser ut som en lakritsfisk.

Pelle: - Tänk dig det va, lakritsmikrofoner i Gott och Blandat, det vore nånting.

Det duggade lite, och Henrik mumlade: - Det är därför jag hatar regn...

Jennie: - För att det regnar? Du hatar regn för att det regnar?

Henrik: - Jag hatar regn för att det regnar i vår reploklal.

Pelle: - Reploklalen. Det är mitt olugnaste regn.

Henrik: - Water can be found in rehearsal-locals. And in recording studios.

(Cloudberry Jams replokal, med Jörgens studioutrustning blev översvämmad härom veckan. Så lagom kul.)

Jag kom just på en fråga: Varför spelar ni aldrig Hey Baby längre?
Pelle: - Den är kass.

Eller Spleen?

- Åååh!!! Nej!

Per: - Det är min olugnaste låt!

Jennie: - Mellanspelet tycker jag fortfarande är fint.

Henrik: - Jag tycker hela Spleen är bra.

Jörgen: - Jag tycker Hey Baby är granska bra.

Jennie: - "Follåv that line", det är inte så bra. Det är inte bra alls.

Jörgen: - Ska jag göra en lång sladd nu också eller?

Jennie: - En flodhäst!

Jörgen: - Det syns ju att det här är en mikrofon!

Pelle: - Okej, den ser bra ut nu, jag är benägen att hålla med dig.

Jag har aldrig sett en sån.

Pelle: - Det är inte alla som har såna godbitar.

Jörgen: - Det är en Sennheiser MD 421.

Pelle: - Där hör du.

Jörgen: - Det är en väldigt speciell mickhållare till den här, det är bara att man hakar i den på undersidan, det är en liten skena. Jag gör den nu.

Henrik: - Pelle, kan inte du göra mixerkillen?

Pelle: - Nä nä nä, det finns inte tillräckligt med lera.

Jennie: - Det vart inte så likt en flodhäst. Den blev inte så bra faktiskt. Jag tror den lilla flodhästen får hjul.

Jörgen: - Jag kan sälja mina mickar och använda den här.

Jennie: - Den måste ha hjul!

Jörgen: - Sara, kom nu ihåg det: Sennheiser MD 421, till din tjänst. Ska jag göra en annan mikrofon nu?

Pelle: - Du är ju mikrofonbög.

Om jag inte minns helt fel så nämnde du en mikrofon i förra artikeln också...

Jennie: - Det är nämligen det enda han pratar om. - - - Här är de små hjulen.

De har spruckit.

Jennie: - Ja, men han är ju så jättetjock den stackars flodhästen.

Pelle: - Så går det när man är flodhäst.

Jörgen om den nya mikrofonen han började bygga som han skar i med sin kniv med potatissallad på: - Det här är lika delar potatissallad och lera! Fy vad äckligt. Jag vet inte om det här ser ut som min mikrofon riktigt.

Jennie: - Den är så fin den lilla flodhästen med det lilla hjulet!

Jörgen: - Jag har ju bara varit gamet i 30 år så jag fattar ju inget.

Pelle: - Nä. Så är det.

(När de soundcheckade fick de nämligen inte ljudet som de ville, eftersom mixerkillen "varit i gamet i 30 år", så visste minsann han mycket bättre än Cloudberry Jam hur det skulle vara...)

Per

Jörgen: - Det här är en mikrofon som jag uppfinnir. Funner.

Jennie: - Finner.

Jörgen: Finnur. Funnur.

Jennie: - Funnir. Findus! Det är Findus mikrofon.

Pelle till mig: - Du vill ha en låtordning eller?

Jaa! (På baksidan av Fozzie brukar jag ju ha en Cloudberry-låtordning.)

Jörgen: - Ja, jag vill göra en låtordning i lera!

Jennie: - Det tar tid för mig att få den lilla flodhästen färdig. - - - Här är den. Nej, han cyklar ju!

Är det det han gör?

Jennie: - Han cyklar! (hon byggde på en stång på hjulen.) Här är den cyklande flodhästen.

Ska ni bygga mer eller kan jag packa ihop?

Jennie: - Nej, nu har jag byggt färdigt.

Per: - Ja, jag har byggit också.

- Och förstört ett bord.

Vad ska ni göra i videon imorgon förresten?

Pelle: - Det har vi ingen aning om.

Jörgen: - Vi vet aldrig vad vi ska göra.

Henrik: - Trodde du visste det. (jag har nämligen ett par gånger lyckats få veta före dem vad de ska göra.)

- Det blir väl nåt blått har vi hört.

Henrik: - Den blå filmen.

När ska ni vara Hulkar och kasta stora stenblock omkring er då som ni sa i förra intervjun?

Jörgen: - Det blir när vi släpper nästa skivan. Och tjänar mer pengar.

Sedan var det dags för spelning – det var inte mycket folk, men det var ett par entusiaster som hoppade omkring under hela konserten, och så var det en karl där från Hallands lokal-TV och spelade in konserten, så de var nöjda. Lite mindre nöjda blev de däremot efteråt när de höll på att inte få några pengar, eftersom kassören gått hem och lagt sig, och han som bokat dem först var försvunnen, och när han väl återfanns hävdade han att de skulle få mindre betalt än han lovat tidigare. Efter många om och men fick de veta att de skulle följa efter en killes bil bort till en bensinmack, så skulle de "få sin belöning"... Det lät en aning suspekt, så vi väntade oss nästan att bli knivöverfallna eller något, men det var helt enkelt så att kassörens sambo skulle komma till macken med pengarna. Så till slut ordnade sig allt.

Den 22 augusti åker alltså Cloudberry Jam till Japan, och Fozzie återkommer antagligen i nästa nummer med lite information om hur det gick. Till dess – lyssna på Blank Paycheck; våren 1995:s bästa svenska skiva.