Cloudberry Jam - från Fozzie 1, 1994

Cloudberry Jam

Bättre än fred

Hur får man en intervju med fem för stunden totalt flippade människor att bli en bra artikel? När de helt omotiverat slänger ur sig saker som "Doktor Undulats förstoringsdryck är bara vatten" och "Vår nästa video skall vara en Hulkvideo. Samtliga medlemmar skall se ut som Hulken och kasta stora masonitblock omkring sig", så är det lätt att bli förvirrad. Men vi försöker.

Fozzie träffade Cloudberry Jam; d.v.s. Jennie Medin (sång, tamburin), Henrik Sundqvist (sång, gitarr, synth), Jörgen Wärnström (sång, gitarr), Pelle Valsinger (bas) och Per Byström (trummor) i Uppsala där de spelade den 22 oktober i år (fast i Expressens turnéguide har det i flera månader stått "Uppsala 11/10", och det stod fortfarande så den 3/11. Bra jobbat).

Cloudberry Jam kommer från Linköping, där medlemmarna pluggar resp. jobbar – bl.a. med att göra en egen tidning och jobba på skivbolag.

De bildades i september 1991. Namnet kom Jennie och Jörgen på när de satt på en kinarestaurang där de hade hjortronsylt på menyn. Dels tyckte de det lät snyggt och eftersom de dessutom hade skivkontrakt på norrlandsbolaget North of No South (Norrland och hjortron har ju en viss koppling...), så var det ett passande namn.

I oktober -92 såg jag dem på Uplands nation i Uppsala, och bandet tycker det är pinsamt när jag påminner dem om den spelningen. Jag tyckte de var bra redan då, men de har verkligen utvecklats sedan dess.

Foto: Karl-Fredrik von Hausswolff

De har gett ut två skivor; La la la (5 spår, 1992) och The Art of  Being Cool (6 spår, 1994) – båda på NONS. "The art of being cool" är ett citat från TV-serien "Gänget och jag"; någon frågade Fonzie vad han gör hela dagarna, och svaret blev ungefär att han övar sig i "the art of being cool".

På Cloudberry Jams T-shirts står det "Worse than war". Detta uttryck härror sig från tiden då Henrik gick i lågstadiet och spelade blockflöjt. Efter tre år av lektioner hade han tröttnat, så en dag skolkade han från en lektion och gick ut i skogen med en kompis och täljde istället. När han kom hem hade läraren ringt och frågat var han var, och föräldrarna blev så besvikna för att han skolkade, så det var världens rabalder. Till slut började Henrik gråta, och sa:

- Men mamma, blockflöjt är värre än krig!

Så då fick han sluta...

Sedan var det ett tag som bandet tyckte att "Cloudberry Jam is worse than war", för det var så mycket strul omkring spelningarna: Pelle höll på att bränna sönder sig på kylarvätska, de tappade avgassystemet på en bil m.m. Men det senaste halvåret har det gått riktigt bra.

Varför håller Cloudberry Jam på med musik?

Pelle: - Speldjävulen har tagit oss.

Henrik: - För att vi tjänar så oerhört mycket pengar just nu så vi kan bara inte sluta...

- Hö hö, instrumenten är inte ens avbetalda än!

- Jo, jag äger min gitarr.

- Och jag äger min tamburin.

- Trummorna är iallafall inte avbetalda än!

Pelle: - Vi är nedsända av Gud – popguden... d.v.s. Andres Lokko!

- Vi har en brinnande passion, vi har ingen möjlighet att sluta. Vi har inte fullföljt vårt syfte.

Vad vill ni väcka för känslor då?

Jörgen: - Medlidande. (Vad var nu det här med Generation X...?)

 Vilken är er bästa låt?

Henrik: - "Seems Like". (från "La la la")

Alla andra: - Näää!!

Per: - "Message in a Bottle".

- Hon frågade efter vår bästa låt!

Jörgen:  "Do You Know the Way to San José".

- Den är ju inte våran!

Jörgen fortsatte: - Vi skrev mycket under pseudonym förut – det mesta under Motown-eran – så vi vill ju inte riktigt tala om vilka låtar vi gjort. Och mycket av Stock-Aitken-Waterman var vi också.

Till sist kom Pelle in och var lite seriös och sa:

- Vi har inte gjort vår bästa låt ännu.

Er roligaste spelning?

- Kalmar nation i våras.

Jennie: - Emmaboda var kul också.

Jörgen: - Nej, det regnade för mycket.

- Eller Pump Club i Kalmar.

- Nej, Kalmar nation var roligast. Fast vi vet ju inte hur det blir ikväll än.

Hur vill ni att ert nästa skivomslag skall se ut? (Det kommer en ny skiva i vår.)

Pelle: - Likadant. Fast gråtonat. Och en annan titel.

Cloudberry Jam skall dessutom vara med på en samlingsskiva med svenska band, bl.a. Eggstone och Ray Wonder, som skall ges ut i Japan. Japaner verkar tycka om svensk pop; Eggstone och This Perfect Day har redan stor publik där, och nu är det dags för svenska hjortron också.

Vi frågade Cloudberry Jam om det finns bra svensk musik, och de fullkomligen kastade ur sig namn, som Gluebellies, Naked, Eggstone, Ray Wonder, Shredhead, Nooners, Blithe...

Vems är tungan på era affischer förresten?

- Gissa! Pelles givetvis!

Vem gör vad?

Pelle: - Jag gör nästan ingenting. Jag bygger en gitarrvägg.

Jörgen: - Henrik spelar gitarr och tar astmaspray!

Henrik: - Jag skriver faktiskt ner alla våra låtar på noter, fast det vet ni inte om. Men jag har alla hemma på noter.

Jennie: - Jag är mest sur, tror jag.

Per: - Jag vet inte riktigt vad jag håller på med. Jag tittar mest.

Jörgen: - Jag är bara tacksam för att jag får följa med de andra. Fast jag skriver ner gitarrgreppen i små böcker också.

Henrik: - Jörgen är 90-talets största slacker!

Jörgen: - Ja, det är jag nog... Jag följer "Hotellet" och "Kliniken" också!
Jennie: - "Kliniken"? Är inte det den där österrikiska serien? Den är ju verkligen dålig! Med den där sonen, Udo, som skall vara snygg.

Jörgen: - Men som inte är det.

Jennie: - Jag följer "Hulken". Och vi måste vara hemma till "Beverly Hills" imorgon!

Sen diskuterade de TV-serier ett tag – det fanns en viss tendens att halka från ämnet under denna intervju – därför var det bäst att fråga:

Vilken fråga skulle ni helst vilja få?

Jörgen: - Den om Mupparna var ganska bra.

Per: - Vad har du för trumset?

Hans ögon började tindra, och så fortsatte han:

- Jag har ett Ludwigset från 1964 med vit pärlemorfärg.

Jörgen: - Och jag har en Fenderförstärkare från -64 eller -63.

Pelle: - Jag med!

Jennie: - Och min tamburin är från -62.

Jörgen: - Och Henrik har en D-50 från 1980!

Åter till frågan hörni.

Pelle: - Vad har Neil Gaiman betytt för mig och mänskligheten? Men jag vill inte svara på det, för om någon skulle ställa den frågan så betyder det att man redan har insikt, och då behöver jag inte svara, för då vet man redan vad han har betytt för mänskligheten!

Jaha.

Vem skulle ni ge er sista Rollokola?

Pelle: - Till min flickvän... Nä, jag tar den nog själv, det är ju den sista! Eller till Toni Joe White och Ian McKaye. De får dela.

Per: - Tom Verlaine.

Jörgen: - Då är väl Richard Lloyd mer förtjänt av den, han fick ju bara stå bakom Tom Verlaine.

Jennie: - Karen Carpenter, om hon levat.

Henrik: - Jag skulle nog äta upp den själv.

Slutligen en mycket tänkvärd aforism från Henrik: "Ägna betänksamheter tanketid, och dina tankar betänketid."

Favoritmuppar:

Pelle: - Groover. Och Gonzo.

Jennie och Per: - Animal.

Jörgen: - Cookie Monster.

Henrik: - Gubbarna på balkongen.