***
Fozzie är tillbaka!
Fozzie är nämligen ingen ny tidning. Första numret kom ut i december 1994, och efter en lång paus är det nu äntligen dags igen. En natt sommaren 2002 låg jag in min säng på vinden i familjens sommarstuga utanför Varberg och kom plötsligt på idén att jag skulle göra ett nytt nummer av Fozzie. Det var då över fyra år sedan Fozzie lades på is, och bara tanken på att faktiskt göra ett nytt nummer – det åttonde – gjorde mig så exalterad att jag knappt kunde somna. De sju nummer jag gjorde av Fozzie i mitten av 90-talet är nämligen det jag är stoltast över i mitt liv, och det var något av det allra roligaste jag någonsin gjort. Dessutom har jag varit besviken på mig själv för att jag inte kom förbi det magiska nummer sju – det var inga fanzines som jag brydde mig om som lyckats göra fler än sju nummer, så det skulle jag göra, men så blev det alltså inte. Då.
När jag sedan i november plötsligt utan förvarning blev uppsagd från mitt jobb, p.g.a. "it-dödens" pengabrist, fanns det inga ursäkter längre. Nu är det dags.
Jag har ingen aning om ifall någon minns Fozzie (nej, nu ljuger jag, jag vet att en del minns den, för flera har sagt det till mig) eller bryr sig längre, men det spelar ingen roll. Köper någon tidningen så är det bara en bonus. Att göra den är det som betyder något.
De senaste två åren har jag jobbat som redaktör, först på musiksiten Lumumba, sedan på en kommersiell tonårssite som köpte upp oss. Under den tiden har jag gjort intervjuer med både band och artister jag gillat och med såna som jag inte gillat, och min musiksmak har blivit lite mindre rigid. Men det som gör mig allra mest lycklig är ändå fortfarande svensk indiepop, och just nu är den svenska popscenen mer spännande än på många år. Det känns som att Fozzie kommer tillbaka just i rätt tid. Jag har visserligen med åldern blivit mer kritisk – det skall till mer nu för att jag skall bli exalterad över ett demoband, fast ibland händer det fortfarande, och känslan är lika stor nu som då. Två band som jag upptäckt på demostadiet på senare tid är Björns vänner och In Elvis Garage, två helt olika band men med det gemensamt att de spelat in i Gula Studion i Malmö.
När jag blev arbetslös flyttade jag från Stockholm till Malmö och blev en sorts hang-around just i Gula Studion, som drivs av bl.a. bandet The Mopeds. Där har jag suttit under vintern och våren och fått höra en massa bra musik och pyssla med Fozzie, och det känns underbart.
Tusen miljoner tack till världens bästa Jens, till Petter, David (the king of speed-dart), Marco och Batti i Gula, tack till alla jag intervjuat, till skivbolagen som försett mig med skivor, till min gamle hjälte Anders Nilsson för recensioner och till Alexander för Pagemaker!
Ett särskilt tack till David & the Citizens, som lät mig både klappa händer och köra på deras kommande skiva. Eftersom jag börjar känna mig för gammal för att starta ett band är jag väldigt tacksam för att ändå få vara med på en skiva! Ni är underbara.
Och så är jag förstås evigt tacksam Lars Schröder och Roger Lundberg som sålt Eggstones första vinylsingel resp. andra demo till mig! Och till Per vill jag ge tusen extra pussar för att han orkat.
Det här numret tillägnar jag min älskade syster Fina, den vackraste ängeln i himlen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar