Kommentar
från 2018: när jag gjorde den här intervjun hade kent inte släppt en enda låt,
och det var före internet slog igenom, så när Sami sa sitt namn missuppfattade
jag det som Sammy. Men som ett tidsdokument låter jag det stå kvar. :)
Kent
Alla har varit Kent nån gång.
Kent
var lite av ett mysterium för mig fram till mitten av januari. De hade en
oannonserad spelning i öltältet i Hultsfred, som jag därför givetvis missade,
men läste om i efterhand att den varit hemskt bra. På sistone har jag läst om
dem lite varstans, men inte hört någonting. Det var någon som sa att de
beskrivs som en motsvarighet till Bob Hund, men det var inte lätt att veta,
eftersom inte många hade hört dem. I mitten av januari kom de dock till
Uppsala.
Jag kan
inte påstå att det lät som Bob Hund alls, men jag fick höra att anledningen
till att de sammankopplats var för att kent spelat förband till dem en gång,
samt varit med och spelat Bob Hund-låtar på nämnda bands releaseparty
(tillsammans med Eggstone och Nomads!). Däremot är det lätt att associera till
Hardy Nilsson, men det är bara för att båda banden sjunger på svenska –
faktiskt så ger det en viss känsla på något vis. Om man skall fortsätta
associera till andra band så fick jag en Smashing Pumpkins-känsla i låten
"Pojken med hålet i handen". Jag är passionerat förälskad i Smashing
Pumpkins gitarrmangel nämligen – egentligen var låten säkert inte alls lik SP,
men det var lite samma känsla.
Foto: Sara Reis. Bilden vann andra pris i Rockfotos tävling samma år.
Efter
spelningen tog jag med mig gitarristen Sammy Sirviö upp i en trappa, där det
enda som störde ibland var nyblivna par som också letade efter ostörda
platser...
Han
berättade att de fem som utgör kent, dvs Jocke Berg (sång), Martin Sköld (bas),
Martin Roos (kompgitarr), Markus Mustonen (trummor) och Sammy, har spelat i
samma band i många år, men som kent har de bara existerat i ungefär ett år,
sedan de flyttade till Stockholm från Eskilstuna. (Jag har för övrigt inte
skrivit fel, Sammy sa att jag skall skriva kent med litet k, så då gör jag väl
det då.)*
Varför kallar man ett band för
kent?
- Det
låter ju bra. Folk reagerar. Kent är kort, koncist. Kent är ju mycket, det är
ju cigg och ett landskap (eller vad det heter) i England – vi har fått
Kentkammar från London, såna där exklusiva, dyra, så vi tänkte skaffa såna som
promotiongrej. Kent är också den där fåniga finniga 70-talssnubben, som åker
moppe och raggar brudar. Alla har varit Kent nån gång, liksom misslyckats, när
man har bara flopppat totalt när man har raggat brudar, allting har gått åt
h-e, man har gjort bort sig; då är man Kent.
Varför håller ni på med musik?
- Jag
vet inte, antagligen för att vi inte kan nåt annat. Det är slött, det är en
livsstil, det är bara släpp. Inget seriöst, ingen av oss är en seriös person
som orkar ta itu med det seriösa vardagslivet. Vi kan inte livnära oss på
musiken, men det är en kul grej att göra.
Er spelning i Hultsfred var
oannonserad – varför?
- Vet
inte. Vi fick reda på det en vecka innan att vi fick en chans att spela där.
Det var för att folk hade hört oss och pratat om oss, och så var det en av dem
som ordnar Hultsfred som tyckte vi skulle spela där, så fick vi spela i
öltältet – det var j-t kul.
Vad mer har hänt?
- Våran
skiva är färdig nu, första singeln kommer ut omkring 6 februari, sen kommer
skivan i mars. Vi har inte kommit på nåt namn till den än. Namn på skivor har
mindre och mindre betydelse nu för tiden, folk snackar om "tredje låten på
andra skivan" eller "fjärde låten på första skivan". Det är ju
CD-åldern som förstört allting. Det kommer nog bara heta kent, lite klassiskt
för första plattan, medan andra plattan måste heta något.
Vi
började prata om varför de flesta svenska band sjunger på engelska, och Sammy
sa:
- Det
är så här att det är lättare att sjunga på engelska, men lättare att skriva på
svenska, tror jag. Det känns så fånigt; ett svenskt band, och så skall man
sjunga på ett helt annat språk än det man är uppfödd på. Såg du i senaste Pop
där när Blur recenserade svenska grupper? De tyckte musiken var bra för de
flesta, men texterna var ju helt... Som om Blur skulle sjunga på svenska, vi
skulle ju tycka det lät lite konstigt... Engelsmän hör ju – även om vi tycker
att "vi skriver skitbra engelska texter", så hör ju de att det är
nånting som inte stämmer. Om man inte håller på med Ace of Base-I love
you-texter och sånt. Hur många svenska band som sjunger på engelska har slagit
igenom i England ändå liksom?
De bara slår i Japan allihop.
- Ja,
precis, Japan.
Vad är det som är så bra med
kent?
- Vad
som är bra med oss? Vad ska man säga... Vad som är bra med oss det är låtarna.
Jag tror att låtarna skulle funka med annorlunda uppsättning också, det skulle
gå lika bra.
Favoritmupp?
- Måste
vara trummisen, Animal.
Vem skulle du ge din sista
Rollokola?
- Till
mig själv.
Vilken fråga skulle du helst
vilja svara på?
- Ska
vi gå hem till dig eller till mig?
* Att jag stavade Samis namn fel är en helt annan femma! :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar