måndag 15 januari 2018

Inledning Fozzie nr 10, juni 2005

Planen är att så småningom få upp allt material från de 11 numren av Fozzie, som gjordes på papper, här på bloggen. Lägger nu upp inledningstexterna jag skrev till varje nummer.
***
Fozzie nr. 10 – Kärleksnumret
Nummer 9 av Fozzie var den stora Eggstone-specialen, vilket förstås innebar att det var sprängfyllt av kärlek, men ändå känns det som att det här är det stora kärleksnumret.
Eftersom det är 10-nummersjubileum av Fozzie tillåter jag mig själv att vara tjejig, och erkänner att väldigt många av artisterna jag intervjuat den här gången har jag haft (i några fall har fortfarande) en crush på. Idolförälskelser helt enkelt.
Jag läste en fantastiskt bra krönika i en engelsk musiktidning som hette "Music Is My Boyfriend", som tog upp en skillnad mellan killars och tjejers förhållningssätt till musik: medan killar ofta anlägger ett mer akademiskt synsätt på musiken så älskar tjejer, i synnerhet tonårstjejer, sina idoler med hull och hår, inte bara musiken utan även själva artisterna – därav framgångarna för pojkband. Jag erkänner villigt att jag är precis sån (fast det enda pojkbandet jag nånsin gillat var Take That, och de var ju snygga och begåvade på riktigt till skillnad från alla de andra...).
Min senaste crush har varit Gary Lightbody i Snow Patrol och The Reindeer Section. Jag blev först kär i hans röst, och att få träffa honom i verkligheten för en intervju för mitt lilla pyttiga fanzine... det var stort. Sen är det förstås Tim Wheeler i Ash – jag känner inte en tjej som gillar Ash som inte tycker han är söt. Killar med för den delen.
Men hur roligt det än var att träffa Gary och Tim så har ändå det bästa inför det här numret varit att träffa några av mina gamla kärlekar igen för "Vad hände sen?"-artiklarna, mellan åtta och tio år efter jag intervjuade dem första gångerna. Mats Eriksson och This Perfect Day var de som fick mig att totalt snöa in på svensk indie runt -94 och Andreas Grevsten Danielsson från Souls var i mina ögon en av de snyggaste killar som någonsin hängt på sig en gitarr, så de två har alltid varit lite speciella.
Trots att jag är straight så måste jag också i sammanhanget nämna Jennie Medin från Cloudberry Jam, som jag räknade som en nära vän under 90-talet och Cecilia Nordlund, tidigare Souls, nu Monkeystrikes; jag var alltid lite kär i henne också för att hon är så obeskrivligt cool.
 Det är ju därför jag gör Fozzie, för att jag älskar och beundrar männen och kvinnorna som gör musiken jag älskar, på alla sätt och vis. Så tack till er alla, mina idoler, för att ni förgyller mitt liv!

För första gången är Fozzie tvåspråkig: vanligtvis när jag intervjuar utländska band brukar jag översätta allt till svenska när jag skriver artikeln i tidningen, men den här gången har jag bestämt mig för att inte göra det. Själva intervjudelen är på engelska, resten är på svenska. Jag räknar med att alla som läser Fozzie har läst engelska i skolan, och jag hoppas att det inte ställer till problem för någon. Maila mig om du vill ha en översättning så fixar jag det såklart.

Tack och mängder av virtuella pussar till:
Andreas, Cecilia, Johan (nu när jag lärt känna er tycker jag om er på riktigt också, inte bara som idoler!) – Cecilia speciellt för Sibbarpsbadet och Andreas för solskenet – Fredrik Schönfeldt, Mats Eriksson, Nina Natri, Jennie Medin, Niccokick-Andreas, Snow Patrol och Lili Assefa, Ash och Warner-Christina, Bloc Party och V2-Hampus, Stars och Teitur.
Ett speciellt tack till världens bästa Tony! Och ett varmt tack till Musicbrigade, som anställde mig när jag hade som sämst självförtroende och som dessutom finansierat mina Malmöresor under våren...!

Jag som gör Fozzie heter Sara Reis.

Inga kommentarer: