Eggstone vs Zappa

Min käre pojkvän satt härom dagen på sitt nya jobb och lyssnade på Eggstone (bless his heart), och uppmärksammade mig på att deras låt "Shooting Time" från albumet In San Diego 1992 har ett gitarriff som är väldigt likt ett gammalt Frank Zappa-riff från 1974. Eftersom jag anser att Eggstone är världshistoriens bästa band har jag nog aldrig ens tänkt tanken att de kunde sno ett riff, men det här är allt lite för likt för att det ska vara en slump. Men faktum kvarstår ändå: Eggstone är historiens bästa band, och nu börjar det bli extremt hög tid för en ny skiva...
Lyssna på Zappas "Trouble Every Day" här, och "Shooting Time" här.


Jag, Eggstone och lite löst folk i London 1997, samma år som deras senaste album kom...

Sjukt begåvad Hassle

Oj oj vad bra!

En student från Uppsala

Jag pluggade 7 år i Uppsala, men aldrig att jag hörde denna gamla pärla. Inte förrän nu i helgen, när en vän till mamma började tralla på den. Underbar!

Fibes, Oh Fibes! på Liseberg

Liseberg, 3 juli: Fibes, Oh Fibes! spelade en bunt låtar från kommande albumet "1987", och jag blir oerhört peppad, för de lät fantastiskt!

Nille

Edvin med brutet ben. Han hade en liten fanclub med skyltar med texter som "Indie-E" på främsta raden.

Min svåger Chris, som en sur granne kallat "Stjärnan" i ett blogginlägg. Jag är i alla fall stolt över att vara nästan-släkt med en stjärna som gjort en hit som "Love Child" (ihop med resten av bandet):

This Is Head, Debaser Malmö 10 juni

Lyssna här.

90-talet

Har just sett Henrik Schyfferts "The 90's - ett försvarstal" på SVT. Nån gång ska jag ta tag i att skriva om mitt indie-90-tal, men tills dess: en av världens bästa låtar nånsin, där håller jag med Schyffert.

En legend har tystnat

Foto: Per-Anders Jörgensen

I måndags dog musikskribenten Lennart Persson, bara 58 år gammal, efter ett extremt snabbt cancerförlopp.
Jag kände inte Lennart personligen, och jag har i ärlighetens namn inte läst så mycket av det han skrivit de senaste åren eftersom vi har olika musiksmak, men ändå berördes jag djupt av beskedet om hans död. Lennart Persson är ett namn som alltid har funnits i musiksverige sedan jag började intressera mig för musik - och mycket tidigare än så, han startade sitt första fanzine Larm redan på 70-talet. Jag hatar att påminnas om dödlighet, och jag hatar att så många av de bästa dött alldeles för tidigt. Lennart lämnar ett stort hål efter sig.

Eländet med distansförhållande

En fantastisk version av en fantastisk låt; Jonathan Johanssons "Aldrig ensam". I min tolkning beskriver refrängen eländet med distansförhållande perfekt - lyssna på hans betoning av ordet ensam. "Aldrig aldrig eensam, alltid ennsam". Man är inte 1-sam, för man är i tvåsamhet, men man är ändå alltid ensam.
Jonathan: extremt trolig etta på årsbästalistan 2009.

Bästa Marit Bergman

Jag har varit väldigt förtjust i Marit Bergman sen hon släppte sin första solosingel "Waste More Time", och intervjuade henne för Fozzie runt första skivan "3am Serenades". Nu jobbar jag med henne, som hennes Key account manager för hennes hemsida med prenumerationstjänst (www.maritbergman.net) på Mubito.
Det har varit roligt att följa Marit genom karriären, för jag tycker hon har förändrats jättemycket; från indie-Marit till sofistikerade Marit, som jag såg på Victoriateatern i Malmö i fredags. Det var bara hon och en flygel, och en väldigt skön närvaro - jag har hört berättelserna om Eva Röse och Eva-Röse och popstjärnan hon hade en crush på några gånger nu (jag har sett henne live inte mindre än 5 gånger det senaste året), men det gör inget; det är lika kul varje gång, för Marit har en förmåga att komma nära sin publik.
Marit är helt enkelt grym, och jag hoppas jag kan fortsätta jobba med henne länge länge till.

En liten snutt av "1985", som hon släppte genom prenumerationstjänsten.

Och "Boom Boom". Den är b-sida på "Can I Keep Him?"-EP:n, men jag hade helt missat hur bra den var tills jag hörde den live i Varberg i augusti. Nu är den en av mina absoluta favoritlåtar med Marit - även om "Waste More Time" alltid kommer vara bäst, för det var den jag hörde först.

Cilihili

Cecilia Nordlund (ex Souls och Monkeystrikes) gör nu solokarriär under namnet Cilihili. På releasepartyt för solodebuten i Stockholm premiärvisade hon nya videon till "Happy Without the Boy" där Anette Kullenberg medverkar. Kolla också in Cecilias hemsida, som mitt jobb har gjort, här.


De hade finaste liveshowen med små filmsnuttar om tantdrakar mellan låtarna, och alla i bandet hade tyllblommor runt huvudena, utom Cecilia, som fick se lite mer normal ut med bara blommor i håret. Killen i blå blomma i bakgrunden heter Magnus och brukar även spela med Cardigans. Han klädde väldigt fint i sin blomma.


Cecilias notställ med finaste utsmyckningen.


Inte så bra kvalitet på filmen förstås, men det får duga. Party!


Och en snutt av "Helsingborg", som Cecilia skrev till en teaterföreställning i Malmö för några år sen - en av mina favoritlåtar.