Närmare sanningen med Timo Räisänen – del 1 av 4

Jag är kvinnan/mannen som ska rädda detta landet. Jag är samtiden, förlösningen, jag klipper sönder banden.

(Kampen och Härligheten)

Det är stora ord han tar i sin mun, Timo Räisänen. Han är underhållare, känslomänniska, filosof. Den goe göteborgaren som folk ser på scen och på tv har brådare djup än de flesta vet.

För drygt fem år sedan hamnade han och hans familj i en djup ekonomisk kris, då han på grund av sin revisors ogenomtänkta placeringar blev skyldig Skatteverket en miljon kronor. Det blev början på en period av ändrade prioriteringar, där han insåg att det viktigaste är att fokusera på att göra det han själv och hans familj mår bra av. Nu är han tillbaka med sin första skiva med eget material på fem år, och dessutom är det den första med egna svenska texter: "Tro, hat, stöld". Fjärde singeln "Eld & Aceton", med flera versioner och remixer av låten, släpps den 23 februari.

Jag har intervjuat och träffat Timo många gånger tidigare, och den här gråa förmiddagen skulle vi ses i Svenska Grammofonstudion i Göteborg, där Timos producent, bandmedlem och bollplank Hans Olsson Brookes har sin studio. På vägen dit blir Hans hemkallad på grund av sjukt barn, så istället hoppar Timo och jag in i hans Volvo och styr mot villan i Hindås. Men först några stopp på vägen.

Vi börjar på ICA Maxi i Mölndal, den som uppmärksammades då den misslyckade nazistdemonstrationen startade där. Inne i butiken, där vi ska köpa några småsaker till lunch, stannar Timo i gångarnas korsningar och släpper förbi stressade människor med kundvagnar och passar på att önska dem en riktigt trevlig dag. Han småpratar med personalen vid självscanningskassorna och är precis sådär trevlig som han verkar på tv, och som man sällan orkar vara själv.

Men när vi åter sitter i bilen, på väg till en essensbutik där han ska köpa ingredienser till en mörk öl som han, frun Lina och vännen och tidigare bandmedlemmen Niels Nankler ska brygga, släpper han fram sin djupare sida när vi börjar prata om åsiktshetsen som råder i samhället idag.

- Ingen är intresserad av att hitta rätt information, folk är inte intresserade av att komma fram till en egen åsikt. Hade man varit det då hade man ju gått till dem som tycker tvärtom – det är ju där det blir intressant: "varför tycker de här människorna såhär?" Om inte annat så bara för att förstå sin fiende. Men folk vill bara höra det som passar ihop med de egna åsikterna, och döda allt som kommer emot dem så snabbt som möjligt. Jag tror att det beror på lathet, att folk bara vill bestämma sig, och sen så är det bra med det. Och när man väl har bestämt sig så ska man vara så högljudd som möjligt.

När vi åker vidare mot nästa ärende i Mölnlycke berättar Timo att han under de senaste åren haft dialoger med flera av sina fans som mått psykiskt dåligt och hjälpt dem ur svåra situationer och med att gå vidare i livet.

Han ler snett: - Jag är ju mycket för att tipsa folk. Och det är otroligt givande när det hittar hem. Det är rätt givande att göra saker som tar tid och energi och man inte får några pengar för det.

- Härom dagen så tänkte jag på hur det funkar med välgörenhet. När det är P3 Musikhjälpen, då är folk så jäkla snabba att hoppa på det, och det är ju jättefint att det är det, men... för varje år som går så klingar det där lite mer falskt för mig, för att allting blir liksom PR. Man står där i studion och gråter när man precis har gjort en insamling, men jag kan inte låta bli att tänka att man gråter lite för att man är så jävla duktig, mer än att man gråter över barn som har malaria liksom. Jag får mer och mer problem med den här PR-världen som vi lever i, där allting går mer och mer åt att folk gör saker för att det ska synas istället för att göra saker för att lära sig någonting eller för att faktiskt hjälpa till med nånting som är intressant.

- Även om man hjälper folk för sin egen skull för att det ger en nånting själv – för att det gör man alltid, allting som man gör gör man ju mer eller mindre för sin egen skull, det är väldigt svårt att vara helt... själv-lös. (han fnissar till) För att ta ett engelskt ord och bara direktöversätta det.

Han stänger av motorn.

- Men så snart man lägger på den här PR-delen av det så blir... allting annat så svåröverskådligt, det går inte att se effekterna som det har för en själv, för att allting handlar bara om PR helt plötsligt. Fattar du hur jag menar?

När vi åter sitter i bilen på vägen mot Hindås, med klassisk musik på diskret volym i högtalarna, börjar vi prata om senaste albumet "Tro, hat, stöld".

Alla Timos tidigare album har varit på engelska, men 2016 släppte han "Timo sjunger Ted", ett album med tolkningar av Ted Gärdestad-låtar. Skivan följdes av en turné med runt 60 spelningar, och hela projektet hjälpte honom hitta sin röst på svenska. Första singeln ut från hans första svenskspråkiga album med eget material var "Hemliga Polisen". Till låten hör en video, till vilken Timo spenderade 150 timmar med att teckna 897 bilder för hand.

Dom osynliga vässar sina vapen: tangenter, darrande fingrar.

(Hemliga polisen)

- "Hemliga Polisen" skrev jag för att jag är livrädd för... jamen det som vi pratade om förut: att vi har en åsiktsmaskin som inte ser människan längre, utan den ser bara sina strukturer som ska ändras på. Men det blir ingenting, för att vi ändrar inte på nånting egentligen. Det är några som faktiskt har en åsikt och så är det en stor grå massa som hänkar på den åsikten, och så är det en stor grå massa som går emot den åsikten och så blir det bara klinch där de står och skriker på varandra. Och i allt detta så är det så otroligt mycket människor som förgörs och skadas och råkar illa ut på grund av att det är så blint, det är blint raseri. Och det är nästan värre på den goda sidan – den "goda sidan", för att de anser sig stå på den rätta sidan och då kan man göra precis vad fan som helst. Det skrämmer mig, den goda fascismen.

Timo svänger av från motorvägen in mot Härryda/Hindås, och plötsligt försvinner gråvädret och det är rimfrost på alla träd och snö på marken.

Han berättar: - Det här kom till som en vinterort, när nån grosshandlare på 30-talet var härute och upptäckte att det är snö här när det inte är det i Göteborg. Så de byggde upp en vinterort.

Jag vill ha en diagnos som jag kan skylla på när du undrar 
vad det är för fel på mig!

(Jag vill ha en diagnos)

Vi fortsätter med att prata om skivans inledande låt "Jag vill ha en diagnos".

- I och med att jag gjorde "Timo sjunger Ted" så blev jag ganska intresserad av psykisk ohälsa. Och jag funderar på min egen psykiska hälsa. Så därför skrev jag den. Det har ju varit en diagnoshets ganska länge: det finns så många diagnoser, allting ska läggas in i fack, och det blir lite orättvist, tycker jag.

Hur då?

- Det blir liksom att allting ska kallas för olika saker, till slut så försvinner personlighet. För vissa så är det ju en otrolig befrielse att få en diagnos, men för andra så blir det bara ett ansvarsfrånskrivande, vilket kan vara förödande. Alla sina problem tillskriver man den här diagnosen, och så slipper man göra nånting åt det. Och man kan fortsätta vara ett svin, eller bli helt oförmögen att ta hand om sig själv, för det står så i pappren. Och det tycker jag blir lite farligt. Och mediciner tycker jag också blir farligt, för att... alla har vi ju problem. Och har vi inte det så skapar vi dem, för det är så människan är funtad. Och livet går så mycket ut på att laga sina hål, och att finna glädje i att laga sina hål, och finna glädje i att göra sin situation.

- Och vi håller ju på att bara hitta olika sätt att göra det lättare för oss på alla fronter – om det är gps eller om det är medicin eller olika verktyg. Det är inte bara av godo det där. Ända sen hjulet uppfanns så har allting gått ut på att förenkla. Liksom... varför? Vad ska det leda fram till? För att vad vi har framför oss... nu hoppar jag mellan olika ämnen här...

Det är så det brukar vara att prata med Timo Räisänen: man börjar med att ställa en till synes enkel fråga, och plötsligt är man inne i ett resonemang om hur världen funkar, så jag uppmuntrar honom att prata vidare.

- Nu, den senaste rädslan för vad som händer är ju rädslan för artificiell intelligens. AI är ju också ett led i att vi försöker underlätta för oss själva, och vad händer då? Jo, vi ersätter en massa jobb med datorer istället, och det är där rädslan ligger lite: att vi ska få en helt ny klass med människor som är bara meningslösa. Det är absolut ett scenario. Vi pratar om allting från busschaufförer till läkare, som potentiellt kan bli helt och hållet ersatta. Det där är en så otroligt stor revolution som vi står inför så vi kanske inte ens... visst, vi har fått en massa tekniska hjälpmedel, men människan har inte förändrats i grunden som när vi gick från att vara kringströvande jägare till att muta in våra egna områden, eller när vi uppfann hjulet och började bli bra på att uppfinna verktyg. Sedan dess har det mest varit en gradvis förändring. Men det tror jag att vi kommer få nu, en grundläggande förändring.

- Fast det här är väldigt nya tankar för mig, det här kom jag på typ i förrgår, jag har inte hunnit diskutera med mig själv så mycket. Men vi lever i en tid just nu där allting handlar om att visa andra vad vi kan och vilka vi är, och det är inte annorlunda för de mest briljanta matematikerna eller teknikerna eller forskarna eller datasnillena, det är samma sak för dem. För den här fasaden som vi måste visa gäller alla. Det är väldigt få som är som jag (han skrattar till), vill jag tro, som kan ta det lugnt. Och istället bli väldigt babbliga när jag sitter med en person... Men i och med att det är så har vi en situation när de största snillena är helt hänsynslösa med att bara få fram nyheter, så de har inget ansvarsfilter, det finns inget "vad kan bli de långtgående konsekvenserna av att jag löser den här ekvationen?" Och plötsligt sitter man med datorer och robotar som kan göra i princip allt, och göra det så jävla mycket snabbare och billigare än människor. Och det där kommer ju leda till supermycket oanade konsekvenser!

- Vi lever i en extrem tid nu, och det är skithäftigt! Det är en fantastisk tid att leva i, men också väldigt osäker.

Fortsättning i del 2 här.
Lyssna på ett exklusivt utdrag från intervjun, där Timo pratar om relationen med sina fans: