Green - från Fozzie 2, 1995

Green

Vill platsa i Melodifestivalen

En gammal svensk punk- och hardcoregitarrist som nu är countryfantast, kan det logiskt sett vara sångaren i popbandet Green?

Logiskt eller inte, sant är det i alla fall. Magnus Fridh heter han, och honom träffade jag för att prata om framtiden (och hans dunkla förflutna...) och fick faktiskt höra "slaskmixar" av några låtar från Greens kommande skiva.

Green är bandet som våren -94 hade en mindre hit med My special applepie och blev sågade jäms med fotknölarna av Brainpool i en tidning. Det här med Brainpool visade sig dock vara ett misstag, som tur var, eftersom det var ett rätt taskigt uttalande.

Greens första skiva, 7-spåriga Couldn't bear to be special, kom alltså våren -94, och 13 mars -95 är det dags för en fullängdare, vid namn Schlager. Ett par veckor innan dess kommer det en singel med låten Commaneci.

Till att börja med skall sägas vilka mer än Magnus som är Green: Björn Palmberg spelar gitarr, Lars Wirtén likaså, Henrik Langdal bas, Fredrik Persson trummor och Helen Widmark fiol och synth. Till nya skivan har de även lånat in Cloudberry Jams Jennie Medin för att köra på två låtar. Bandet är från Lund egentligen, men Magnus och Helen bor i Stockholm sedan några månader. Magnus berättar att det är lite jobbigt att vara på olika håll, men att det funkar bra ändå – de fyra som är kvar i Lund repar på som vanligt, och Magnus och Helen försöker träffas ibland och repa för sig, och så åker de ner och spelar ihop då och då. Innan skivinspelningen började i november blev det förstås ganska ofta. Skivan spelades in i Silence-studion i Värmland, vilket Green tyckte var ett toppenställe.

-->

Magnus: - Nya skivan låter lite annorlunda mot förra skivan, tycker jag. Det känns bättre, det känns inte så glättigt liksom. Tanken när vi spelade in var att vi inte skall bry oss om vad någon tycker, för det gjorde vi lite mer innan – vi hade hela tiden lite baktanke att det skulle vara mer publikfriande och insmickrande, men nu har vi inte tänkt ett dugg så, utan bara gjort vad vi själva tycker om och tycker är bra.

Foto: Carl Nilsson

Jag tycker också att det nya materialet låter bättre, det är mer avslappnat på nåt vis. Framför allt de lugna låtarna är starkare. Låten Plastic Life (med Jennie Medin) går lite i ska-takt. Magnus berättade för mig för flera månader sedan att hela skivan skulle vara mer ska-influerade, men av de låtar jag fick höra nu var det bara denna som blev det.

En rätt stor skillnad är att det i flera låtar är med lustiga synthljud.

- Vi började tröttna lite på fiolen, så nu spelar Helen en del synth också. Bl.a. hittade vi en gammal synth från 70-talet som man bara kan spela en ton i taget på. Det blev kul ljud.

Varför Schlager?

- Jag gillar schlagers. Låten Schlager ville vi göra så smörig som möjligt, så den skulle kunna platsa i Melodifestivalen liksom. Den skulle inte vara en popballad med distade gitarrer, utan en riktig schlager.

Vem är Commaneci?

- Nadja Commaneci var en gymnastikstjärna på 70-talet från Rumänien – väldigt ung och tog en massa OS-medaljer. Hon är liksom med i temat i låten.

Hur har den gamla skivan gått?

- Bra tycker jag. I början var det j-t trögt, vi fick två-tre recensioner på raken som var totalsågningar, men sen har det sakta men säkert gått väldigt bra, den är slutsåld och så. Och på grund av den har vi med all säkerhet fått skivkontrakt i Japan – det är inget spikat än, men de är väldigt intresserade. De skall förmodligen importera den nya skivan i 500–1 000 ex, och om den funkar så trycker de upp en japansk utgåva av den. Det är samma tjej som har hand om Eggstone där som har ordnat det här, hon är väldigt sympatisk.

På den förra skivan har ni en låt som heter Marmelade Eyes. Vad betyder det?

- Det är en kärleksmetafor. Det blev lite för mycket ett tag där. Först gjorde vi Applepie, som gick väldigt bra, sen vet jag inte vad som hände riktigt – vi skrev lite låtar på olika håll och sådär, så plötsligt hade vi två låtar till som hette Candy och Marmelade Eyes. Vi insåg själva långt innan nån annan påpekade det att det var lite för bra liksom. Men... vi lade otroligt lite tid på att skriva texter då – vi lägger inte jättemycket tid på det nu heller, men lite mer tid nu i alla fall. Vi tänkte att vi struntar i texterna, vi bara kör på. Det är klart att vi står för dem, men... Det är inte så mycket att stå för i dem kanske... Applepie, candy, marmelade, de är alla bara metaforer.

Det blev ju lite temaskiva över det...

- Ja, det blev ju det, men det blev ett lite tunt tema. Men jag tycker låtarna är bra.

Awful pride då?

- Den handlar dels om otrohet och dels om stolthet. Man skall inte känna för mycket stolthet, det är inte bra liksom. Det är väldigt lätt att man tycker man är väldigt speciell och väldigt bra, det är en dålig egenskap. Det är väldigt lätt, speciellt i väst, att vi uppfostras att tycka att vi är väldigt olika varelser, 8 miljoner väldigt olika människor som inte har något gemensamt och inte behöver varandra. Det är skillnad i öst, grundfilosofin i flera asiatiska länder och naturfolksreligioner, där alla människor har mycket starkare band till varandra.

Magnus har varit i Nepal två gånger, och skall åka tillbaka i vår. Han pluggar tibetanska nu, och hoppas alltså på att kunna prata bättre med folk den här gången.

Vilken fråga vill du helst svara på?

- Vem är världens bästa artist? Svar: Willie Nelson. Bara för att få säga det vill jag ha den frågan. Jag tycker han är våldsamt bra, alla kategorier. En underskattad artist, helt klart. Jag såg honom live för ett tag sedan, och det var den bästa konsert jag sett i hela mitt liv faktiskt.

Favoritmupp?

- På ett sätt gubbarna på läktaren. De är j-t bra, för att de är så tråkigt sura hela tiden. Sen Kermit tycker jag också är rätt bra, för att han är hela tiden för vek liksom, han bara misslyckas med allting hela tiden – hans kroppsspråk när han får smörj av Miss Piggy är j-t kul. Så honom har jag också lite sympati för. Det finns många bra – trummisen är också bra. Och han som spelar klarinett med den stora slokhatten, han är också cool.

-->

Så kom ihåg: Schlager 13 mars och Commaneci några veckor tidigare.