Tambourine Studios och Eggstone - från Fozzie 2, 1995

Tambourine Studios och Eggstone

Reverb, effekter och lite annat fusk

1995 inledde jag på ett ypperligt trevligt sätt: jag åkte till Malmö för att hälsa på i Tambourine Studios; Eggstones studio. Jag hade nämligen aldrig varit i en studio förut, och eftersom Eggstonarna är så väldans trevliga så vågade jag fråga dem korkade frågor; t.ex. om vad en producent gör, för det har jag aldrig fattat.

Maurits hade sagt i telefon (Maurits är trummis i Eggstone – för mer grundläggande information om Eggstone får ni skaffa Fozzie nr 1!) att jag skulle in i samma uppgång som ett gym, och det var tur att han sagt det, för det finns ingen skylt på huset där det står Tambourine Studios, åtminstone inte vad jag såg. Inne i trappuppgången sitter det iallafall en Eggstone-affisch och en Tambourine-lapp på dörren till studion.

Jag klev in i en hall full med brädor och bråte – jag hade egentligen inte valt världens bästa tidpunkt att komma, eftersom de just håller på att bygga om, men studion är fullt funktionsduglig ändå – bara några dagar innan jag var där avslutade Cardigans inspelningen av sin andra skiva.

Tambourine Studios ägs av Patrik Bartosch, Maurits Carlsson, Thore Johansson, Anders Nordgren och Per Sunding.

Den första jag mötte var Thore, som visade mig in på kontoret, där Lady Lynette jobbar som sekreterare. Ingen i Eggstone var där, men Patrik och Maurits var på väg, de var bara och handlade (Per var i Lund, så jag missade tyvärr honom), så jag fick sätta mig i ett rum och vänta så länge. Där inne låg högar av skivor och en massa musiktidningar, på en vägg satt två diplom – Eggstone har fått tidningen Nöjesguidens Malmöpris 1991 ("årets lokomotiv" – draghjälp för musikklimatet) och 1992 (årets uppstickare) – på en annan vägg en gammal Mireille Mathieau-skiva och på en tredje några Eggstonefoton och klipp.

Efter en liten stund kom Maurits och Patrik (och de såg alldeles blyga ut – man väntar sig på nåt vis inte riktigt att ett band som gör Sveriges bästa popmusik skall vara blyga...). Patrik skulle iväg igen och fixa en grej, så Maurits fick ensam förklara studions mysterier för mig.

Till att börja med så finns det olika inspelningsrum, klädda med olika material på väggarna, för att uppnå olika ljud. Beroende på vilket ljud man är ute efter kan bandet som spelar in vara i samma rum eller i varsitt, spela samtidigt eller en och en. Det finns också en massa olika sorters mikrofoner, som fungerar lite olika och låter lite olika.

På Tambourines mixerbord finns 20 kanaler – det här med kanaler hade jag ju hört om men inte heller riktigt förstått, men det är inte konstigare än så att man spelar in de olika ljuden på varsin kanal, justerar bas och diskant på kanalerna var för sig och sedan mixar man ihop dem. På ett mixerbord finns en hejdlös massa knappar och rattar, men det är egentligen inte så hemskt många för varje kanal, så det är nog inte så svårt att sköta som det ser ut – längst ner är slutvolymkontrollen, så finns det equaliserrattar (bas och diskant och om det nu är nåt mer), knappar som väljer på vilken kanal ljudet skall hamna på bandspelaren, volymratt och några kontakter där man kan koppla in effekter.

Från mixerbordet går ljudet in i en bandspelare, som står i ett angränsande rum; på den finns det 16 kanaler. Den är som en vanlig kassettbandspelare, fast större, och med väldigt mycket större band. När man väl har fått in alla ljuden i bandspelaren skall man mixa det, då kör man det från bandspelaren ut i mixerbordet igen, och då ställer man in nivåerna mellan de olika instrumenten och man kan ställa in reverb och effekter och lite annat fusk (det var Maurits som sa så, inte jag).

Sen samlar man ljudet från de 16 kanalerna in på en DAT-bandspelare, och spelar in det på 2 kanaler så det blir i stereo. Då kan man lägga ut ett instrument bara på vänster sida t.ex. Sedan skickar man iväg DAT-banden till mastring, som Maurits förklarade med att:

- Då sitter det nån duktig kille i ett fint rum med jättefina högtalare och fina instrument och justerar lite så det anpassas så det ska låta bra i radio.

Är det nån slags finmixning?

- Nej, det är mer att man kollar frekvenserna, så det inte är alldeles för mycket diskant eller så där, bara liksom en sista check av det. Tekniskt så. Sen så skickas de vidare till skivtillverkarna. Så går det till.

De köpte studion för drygt tre år sedan och innan dess hade Eggstone använt portastudios och så, vilket i princip är samma sak, så de kunde en del och så byggde de studion själva och lärde sig resten efter hand.

Det allra första som spelades in i Tambourine Studios var Eggstones In San Diego-skiva.

- Vi byggde om i studion mellan varje låt nästan, så det blev lite konstigt...

- Vad som är speciellt med den här studion om man jämför med andra studios, det är att vi har så mycket instrument; här finns en flygel, en massa orglar och synthar, gitarrer och basar. Ofta när man kommer till en studio så finns bara själva inspelningstekniken, så får man ha med sig alla instrument själva.

När man går runt i studion så står det verkligen instrument överallt, mest gitarrer och basar, och framför mixerbordet står Eggstones favoritinstrument: vibrafonen. Lyssna på t.ex. "Shooting time", "Wrong heaven", "If you say", "Beach boy", "Good morning" och "Cornflake crown" (på den amerikanska utgåvan av Somersault står det fel; där står det "Cornflake crow" – det blir lite annorlunda...), den är med lite varstans.

I källaren har de bl.a. en replokal, ett rum med madrasser där band långväga ifrån kan sova, och en verkstad.

Sen var jag då tvungen att ställa frågan: Vad gör en producent?

- Det är lite olika. Oftast är man både tekniker och producent samtidigt. Man ställer upp mikrofoner, ställer in ljud och nivåer och ser till att allt det tekniska fungerar. Sen själva producentbiten är mer att man innan man spelar in går igenom låten med bandet, och kommer med lite synpunkter – "ni kanske borde göra lite längre här och kortare där och ta bort det där" – och sen så är det också att man skall hålla ihop hela projektet, se till att man följer tidsplanen och håller budgeten och allt sånt, och kommer när man ska... Det kan vara ganska olika, man kan jobba med en tekniker, och så sitter producenten bara vid sidan om och säger till när det är nåt. Ibland är de mer tekniker och ibland betyder producenten allt.

Eggstones Somersault är producerad av Michael Blair och Eggstone. Vem är Michael Blair?

- En 35-40-årig amerikanare som kommer från San Diego faktiskt. Han är trummis egentligen, och har spelat trummor med Lou Reed bl.a., och så har han precis flyttat till Sverige, gift sig här och fått barn, så han vill ha så mycket jobb här som möjligt. Han var här nere, vi spelade in det mesta här, och så mixade vi i en annan studio i Stockholm.

När andra band spelar in här (bl.a. Cloudberry Jam, Bob Hund, Cardigans, Divine Dennis, Green och Lady Lynette har spelat in här), brukar ni vara med, eller tar de med en egen producent så ni inte behöver göra så mycket?

- Det är sällan det är nån annan än vi som producerar; Thore gör det mesta och så gör vi en del också. Det är nästan alltid nån av oss med.

Thore träffade Eggstone när de spelade in At Point Loma-singeln i en annan studio i Malmö, och de bestämde sig raskt för att köpa en studio tillsammans med honom.

Hinner man bli trött på låtarna medan man spelar in?

- Mmm... Det är nästan alltid så att först när man gör låten och spelar den i början så tycker man den är jättebra, det är ju därför man behåller den och vill spela in den. Sen hinner man ofta bli jättetrött på den när man har spelat in den. Det beror i och för sig på hur länge man jobbar med den, ibland så lägger man bara ner en halvtimme, ibland så lägger man ner en månad, det är lite olika. Och sen sitter man och mixar och då kan man bli hur trött som helst på den.

Och sen skall man ut och spela dem också.

- Ja, men då får man lita på att man tyckte om dem från början.

Lyssnar du på era skivor?

- Näe, jag vågar sällan... Men jag brukar bli ganska positivt överraskad när jag hör dem.

De är bra, tro mig.

Ert skivbolag Soap – är det svenskt?

- Ja.

Men har kontor i England också?

- De har precis lagt ner kontoret i England, han som jobbade där gjorde ingenting. SÅ det är nerlagt för tillfället, men nu har vi fixat en manager istället som bor i London, så vi har kontakter där. Men Soap är helt svenskt, ägs av MNW.

Är Malmö ett bra ställe för en studio? Ni har inte känt att ni måste till Stockholm eller så?

- Nej, absolut inte. Det är jättebra. Framför allt är det bra för band som kommer från andra städer. När de kommer hit, så dels är det ju en trevlig stad och dels kommer man bort från sin vanliga miljö och då är det lättare att koncentrera sig. På så sätt är det bra, men vi får ju inte den effekten för oss eftersom vi alltid är här. Men det ä många som trivs här, Cardigans t.ex. flyttade ju hit.

Nu mer om bara Eggstone: vad var Johnny Cykel (sic)? En föregångare till Eggstone?

- Det var när vi gick på högstadiet, åttan eller nåt sånt. Det var lite invecklat... Från början var det Patrik och jag som var med där och så några andra kompisar, och vi sjöng på skånska. Vi gjorde hur många låtar som helst, och var ute och spelade en del också. Men sen flyttade jag till Uppsala och gick i gymnasiet där i ett och ett halvt år. Och då när jag flyttade, det var -82, så fick Per hoppa in i mitt ställe. Men jag trivdes inte alls i Uppsala, så jag flyttade tillbaka hit. Och sen fick Per sparken, och sen kom han med igen, det var en massa sånt hit och dit fram och tillbaka. Men sen tröttnade vi på det -85 och då bestämde Patrik och jag och Per oss för att starta ett eget band; Eggstone.

"The Dog"-singeln har ni släppt i USA, med bara den enda låten..?

- Ja, de gör så tydligen. Det är ett antal skivbolag, som sköter allt själva, de har pressat skivan där och gjort alltihopa. Och där går det jättebra, vi får såna där fina playlistas varje vecka. De börjar liksom med collegestationerna och når ut där först. Den ligger bland de 20 bästa på uppåt 50 olika stationer.

Vad kul!

- Ja, så det är jättebra. Den spelas 150 gånger i veckan.

Har videon kommit till USA också?

- Ja, den har gått på MTV. Men vi har fortfarande inte sålt några skivor direkt...

Somersault finns där också?

- Ja, den är släppt där. Det är ju så stort USA, så de liksom bygger upp så där efter hand, och de har en massa reklamidéer och förslag. De har en massa konstiga grejer för sig – de har gjort Eggstonetelefonkort t.ex., som de lottar ut via radiostationer.

Vem var det som gjorde videon?

- Björn heter han, jobbar på Apollon. Han har gjort senaste Cardigansvideon också, den på en strand... ("Sick and tired")

- Men innan dess har han bara gjort en massa såna där Flexx och Flaxx-disco. Men själv lyssnar han mest på popmusik och vill komma in och börja göra sånt.

Vilka andra låtar har ni video till?

- Det finns ju till "Water" också. Men själva tycker vi inte alls den är bra. Dels är vi jättesminkade, och det är mot svart bakgrund bara, och så går Per fram och tillbaka... Det var så stressigt när vi gjorde den – själva grejen kunde ha funkat, men det är liksom bara en tredjedel av bilderna som är bra. Men den fick i alla fall nåt pris för nån månad sen i Göteborg.

Hur pass populära är ni i Sverige – hur bra säljer era skivor? Jag har hört att EMI har gjort en undersökning och kommit fram till att det är ungefär 8 000 människor som lyssnar på indiepop mest.

- Mmm, det är väl ungefär de som köper vår skiva. Det är väl där vi ligger, vi når ju liksom inte ut till mer än de som lyssnar, som är intresserade av popmusik. Det är där man hamnar, Cardigans har sålt mer, de har sålt över tio, men de har ju också nått ut mer liksom, och Popsicle ligger väl också där omkring åtta–tio. Bob Hund tror jag också har sålt omkring tio.

Samma dag som jag var i studion hade de fått ett ex av en samlinggskiva gjord av det japanska bandet Bridge, där Eggstone, Cloudberry Jam och Ray Wonder medverkar tillsammans med Bridge själva och några fler band. När Eggstone var i Tokyo i somras kom de nämligen i kontakt med en man som jobbar på deras förlag där nere, som är väldigt intresserad av svensk pop, och det är genom honom som de svenska banden har kommit med på den skivan.

- Bridge gör fantastiska skivomslag, och de är duktiga på att spela, men är lite tråkiga – lite dåliga på att sjunga...

- Japaner är väldigt intresserade av svensk musik. Om man sjunger på svenska spelar ingen roll.

Nej, jag hörde att Lisa Ekdahl har sålt typ 8–10 000 ex där!

- Ja, de är j-t intresserade av inte bara svensk musik, utan även svensk kultur, design och så. När vi var där träffade vi många som höll på att lära sig svenska också.

Dessutom är Eggstone med på en skiva som ett danskt rederi har gjort, med "vattenmusik", som heter "Water takes you round the world", där Eggstones "Water" (såklart) har sällskap av bl.a. Nat King Cole, Donovan, Beach Boys och Händel!

Under 1995 kommer Eggstone, Bob Hund och Cardigans (en tredje skiva – de är klart produktiva) att spela in nya skivor i Tambourine Studios – något att se fram emot!!!